Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

hahaha...jag är helt chockad att du är så lik mig!!

Om vi tex bestämt att han ska komma till mig kl 7 och inte kommer eller hör av sig förrän halvåtta så känns varje minut som en timme i min värld och jag hinner samla på mig så mycket ilska och så många fula tankar att jag skickar iväg ett "far-åt-helvet. vill aldrig mer se dig!!"-sms till honom och varje gång blir killen lika förskräckt. men sen kämpar de ju för att ställa allt tillrätta och är livrädda för minsta lilla. det blir aldrig så att jag lyckas göra slut, för de vill alltid ha mig tillbaka sen och då har jag ju hunnit bli normal och förstår inte varför jag ens tänkte tanken på att göra slut. så då blir vi ihop igen och det slutar med att de efter att jag gjort slut och hotat med att göra det en sådär 100 ggr, att DE gör slut och att de då verkligen MENAR det, och då finns INGEN återvändo för då är de så innerligt trötta på mig att de inte tål höra min röst !! Det är så sorgligt!!

Skulle vilja maila med dig som är så lik mig till sättet. har du ingen mail?

Psykoterapeuten jag träffade sa att jag behöver en "tråkig" man, och det har jag lyckats skaffa mig nu haha

Tidigare killar har varit väldigt charmiga, intensiva, dramatiska... som jag. Men det fungerar inte alls.

Med min nuvarande man fungerar det lite bättre. Han "bryr sig inte" om mina aggressioner och konstiga idéer och bråk. Han är lugn och som sagt, lite "tråkig".

JAA, det stämmer!! Lugna män går inte att provocera och de får inga utbrott så det funkar bättre. Min nuvarande är extremt lugn och det funkar bra plus att han tål mycket.

Oj oj..... du och ts är inte ensamma. Jag fungerar exakt såhär också.

Dessutom inbillar jag mig saker ganska ofta. Jag feltolkar det min sambo (otroligt att jag ens HAR en sambo) säger eller gör och tror alltid att hans tanke/handling är negativ.
Jättejobbigt....

jag tolkar också allt de säger eller gör negativt istället för att försöka se positivt på att han faktiskt spenderar varje ledig tid med MIG etc!

jag kan inte heller förstå hur någon kille kan vilja ha en !!! fast jag ser ju väldigt bra ut så det kan vara det som håller dem kvar ett bra tag. Sen är jag antagligen rädd för att de ska komma på min svaga insida så därför håller jag på som jag gör!

Ha ha..... ja, sådär fungerar jag också. Vet inte hur många gånger jag har tänkt "men varför vill han att jag ska följa med....." och sen konspirerar jag ihop någon negativ anledning. Som inte alls stämmer såklart.
Enda anledningen att han vill ha mig med är för att han VILL vara med mig. Men så kan inte jag tänka....

Ja, jag har alltid haft mitt utseende, men nu börjar jag bli äldre och kan väl snart inte "leva på det".

Men jag står inte ut med en tråkig man! Det provocerar mig enormt om han inte bryr sig om mina utbrott. Då blir jag ännu mer arg! Men jag tycker synd om de killar jag träffar. Jag ger dom psykiska men. Som tur är gillar jag killar som är lite wierd, det är dom enda som står ut med mig.

Någonstans tror jag att de killar som stannar själv har lite issues på något plan. Varför skulle de annars acceptera att behandlas så? Om en tjejkompis stannar med en kille som behandlar henne så, ja då hade jag tänkt att hon har issues iallafall. Men lika barn, leka bäst.

Det gjorde inte jag heller i början. Men nu, efter ett år, har jag "vant" mig.
Det är inte som att han bara ignorerar mig... han stänger av mobilen/går iväg istället, när jag får mina värsta utbrott då han vet att jag inte "går att stoppa". Det hjälper mig enormt att han gör så... först blir jag ju fly förbannad o får massa ångest o massa gråtattacker, men eftersom jag inte kan få tag på honom för att "mata på" så ebbar det tillslut ut.... och då är jag tacksam för att jag slapp skada honom ännu mer

En fråga till er alla här inne.... vad äter ni för mediciner och vad tycker ni om dem??

Jag har varit en krävande flickvän, men det har fungerat ändå. Fattar inte hur, men snart är det fyra år sen mina barns pappa och jag träffades och vi håller fortfarande ihop. Känner inte igen mig riktigt i vad TS skriver i trådstarten.

Fick min diagnos satt 08, men diagnosen är mildare hos mig nu.