Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Ja hon har barn, att prata med hennes make är nog uteslutet han har vad jag ser ingen sympati att hon mår dåligt alls men jag får helt enkelt fortsätta att försöka prata med henne o se vad hon gör i slutänden det verkar extremt svårt att "Tillmötesgå" någon med borderline.

varför är jag som jag är??

varför är jag inte som alla andra?

varför är jag så elak mot min man?

varför sticker jag så fort det blir allvar, vad är jag rädd för?

hatar mig själv just nu, jag förtjänar INGEN.

Varför älskar du mig?, jag är bara elak mot dig.

känner inte igen mig själv när jag blir sådan här.. varför????:( 

Klart att du förtjänar någon. Det enda som är "fel" på dig är att du själv inte ser vad du är värd. Men det har vi nog alla gemensamt i denna tråd. Men jag förstår verkligen känslan av att vara mitt uppe i kaoset och inte förstå sig på sig själv och sina egna reaktioner.

Jag har förresten läst om mediciner för borderline. Som ni alla vet så är det ju många som äter antidepressiva mediciner, men jag har nu även hittat fakta på att lamictal skulle vara en väldigt bra medicin för borderline-patienter. Det är en stämningsstabiliserande medicin som är för epilepsi och bipolaritet. Det minskar humörsvängningarna. Så det är ganska logiskt att det ska hjälpa mot borderline-problematiken då kanske. Någon som provat?

Trådstartaren:

tack, men är så less på mig själv, känns inte som att min fästman förstår mig, så fort jag blir falsk anklagad så blir jag Tokig direkt,

Min fästman vill helst att jag inte ska äta medicin, men ärligt talat, om min läkare tycker det så kommer jag göra det, för det är fortfarande Jag som lever med detta, och det är inge kul att vara sådan här, så trött på det nu, är ju precis som att man blir en annan människa ibland,

Min fästman har ett jävla tålamod med mig, men även han har sina fel såklart, ingen är väl felfri, vi ska gå på familjerådgivning, ska bli skönt , då kanske vi förstår varandra bättre sedan, nej nu stack alla ungar ut så får följa med..;) 

Varför vill han inte att du ska äta medicin? Jag har också stött på de åsikterna, men det är lätt för "normala" människor att ha de åsikterna. Vill han hellre att du ska må dåligt? Eller får du svåra biverkningar av medicinerna?

är under utredning så har ej fått själva diagnosen på papper ännu, men dom är helt säkra på att jag har det.
Min läkare ville jag skulle äta antidepressiva men de tyckte inte min man,

Han har dåliga erfarenheter från mediciner.

Ja precis det är inte han som lever med detta varje dag och får kämpa som en idiot, kan inget om mediciner, vad hjälper dom mot? 

Jag har också dåliga erfarenheter av mediciner, har testat många. Min vän likadant. Till slut hittade hon en medicin som fungerade perfekt. Hon fick sitt liv tillbaka. Ingen ångest, depression och ingen labilitet. Så gör det som känns rätt för dig.

Hittade lite tips på coping när man får intensiva känslor som är svåra att hantera.

* Lyssna på musik som skapar den motsatta känslan av det som du kämpar emot. Tex om du är ledsen, spela glad musik, om du har ångest eller är arg, spela riktigt lugn musik.

* Gör något aktivt, tex gå en promenad, dansa, städa och liknande.

* Ring någon som är bra på att hjälpa dig att hantera starka känslor.

* Be. Även om man inte är religiös så kan det faktiskt hjälpa. Jag brukar få ett enormt lugn inom mig då.

* Försök härda ut känslan. Det brukar vara som värst under några minuter innan det lugnar sig. Sätt en äggklocka på timer, ca 10 min. Bra för att öva sig själv i att stå ut i känslostormen.

* Öva mindfulness. Känn efter vilka känslor du upplever, och låt dig själv uppleva det som en våg, utan att försöka blockera det eller hålla tillbaka. Bara känn, och acceptera, och låt det passera.

* Lägg dig ner och andas sakta djupt in och ut. Fokusera på andningen.

* Ta ett varmt bad eller dusch.

* När känslorna blir så starka att du känner att du tappar kontrollen, gör något som får ner dig på jorden igen. Tex ta en isbit och håll i din hand en stund, eller ta ett gummiband som du smäller till lite på din handled, för att bli distraherad från känslorna lite. Kan fungera bra för de som brukar ha självskadebeteende tänker jag. Att smälla ett gummiband mot armen är ju oskadligt iallafall.

* Försök att inte agera på känslorna i stunden, utan vänta tills nästa dag. Känns det lika starkt då så är det större chans att det är "rätt" känsla och att man inte överdrivit.

Vissa tips känns kanske lite löjliga, men många av dom fungerar för mig iallafall.

Bra tips! Det är ju ett problem att man agerar på känslan istället för att rationellt fundera efter.

Hej,

skriver mer senare då jag inte har tid just nu, men har en pappa som förmodligen har detta men har aldrig sökt för diagnos.

/A