Mola/Druvbörd

Håller med Lavinia, det verkar blåsa positiva vindar här nu. Måste bara berätta en skum grej. Är 4 dagar sen. Dag 34, räknat sen sista mensens första dag, 37,3 i temp (nyss). Har ju kopparspiral. Testade negativt tidigare idag. Så hallå, varför inte dra igång då?

Inget jobb för män då kanske, med andra ord. Går liksom inte att slölyssna framför datorn och svara nästan rätt. Hahaha.

Jag kände inget särskilt vid mol-grav. Inget som fick mig att misstänka att det skulle vara fel. Allt började "som vanligt", molvärk, ömma bröst, febrig känsla. Sedan kring v 7-8 (tror jag), dök illamåendet upp med besked och stannade ända till op. Det var som konstant åksjuka, och jag kunde knappt gå ur soffan. Hulkade ej, dock. Sen lite senare kom andfåddheten. Det var ju löjligt att inte kunna gå ner på stan (slät mark, typ 4 kvarter) utan att flåsa. Vet fortfarande inte om det berodde på molan eller på stress.

Ärligt talat, det är ju inte alls stor risk för att du skulle råka ut för samma sak igen! Det är mycket större chans att allt går jättebra.

Lycka till!

Lavinia, för mig var det uppenbart att något var fel nästan från början (även om jag inte hade några tankar på mola). Min första graviditet mådde jag oförskämt bra, iofs lite illa från vecka 6 typ, men jag kunde ändå äta för det mesta och spydde aldrig.

Med min mola hade jag blödningar väldigt tidigt och misstänkte att det skulle sluta med missfall, men när jag pratade med sjukvården sa de att det inte fanns något att göra utan att kroppen skulle sköta det. Men mitt illamående från ca v.5 var inte att leka med (så hade jag ju väldigt högt HCG också), jag spydde massor. När jag sprang mellan lektioner fick jag mellalanda på toaletten.

Jag gick till gynakuten när illamåendet inte blev bättre och jag hade haft en liten större blödning för att se om den lilla mådde bra där inne (fast jag trodde inte det). Och fick då (till slut) beskedet att det inte alls var ett barn i magen utan en växande mola......

Just nu gläds jag åt att vara "frisk" och gör mitt bästa för att inte hela tiden vara besatt av tanken på att bli gravid igen, men det är svårt........ har för närvarande min mens, så jag borde ju kunna slappna av lite ;)

Vet ni om vi står i något cancerregister? Glömde fråga min läkare det sist.

Kram

Cancerregistret? Ja, så har jag fattat det. Se "vår artikel" www.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/895/1247_1250.pdf under "Incidens och Riskfaktorer". Någon annanstans ifrån har jag läst och förstått att benign betyder godartad och att läkaren ska rapportera in oss med namn och allt. Alltså har vi (eller iaf de flesta av oss) inte cancer men står i cancerregistret (Säkert svårt att få ett försäkringsbolag att förstå...).

Angående gravititetstecken så har jag ju inte kommit så långt att jag ens testat, det får bli om ett par dagar i så fall. Undrar bara hur man ska tolka saker de där "hemska" två veckorna av väntan mellan ägglossning och mens. Det verkar som att allt blivit annorlunda efter molan. Då visste jag med en gång att det var något pga anfåddhet och ömma bröst som jag aldrig känns på det sättet tidigare. De senaste månaderna har ömma bröst varit standard och blivit värre och värre för varje månad och jag har som mensvärk i stort sätt hela tiden, men hittills har jag bara blivit lurad av det. Och samtidigt vill man ju inte att det ska vara så uppenbart som vid molan så tidigt. Visst är det konstigt  att dessa ynka två veckor nu känns så oändligt långa när jag ändå väntat 1.5 år på molan...

Om man nu är/blir gravid och det är mola eller inte är ju förstås nästa fråga och hur skillnaden då känns. Har redan blivit lovad ultraljud i v 6 av in läkare så det kanske skulle ge en liten strimma av hopp om man nu kommer dit bara till att börja med.

Kramar L

Godmorgon tjejer

Jag har ju varit gravid på egen hand för 11 + 10 år . Min första graviditet var lugn,hade tagit hjälp av en fertilitetsklinik redan då men de hittade inget fel och efter ett missfall så blev jag efter 1,5 år gravid, småblödde  i flera veckor. 2a graviditeten bara dök upp, började stortjuta när jag kollade på cityakuten o andra "känsliga" såpor på tv... och visste direkt att jag var med barn, svimmade på tåget, hade lågt blodsocker och sen så v.12 så störtblödde jag men det gick vägen ändå... ut kom en tjej som skrek i 3 månader (kolik).. o hon gör sig fortfarande hörd haha..

Lavinia jag håller tummarna för ett plus på stickan och en bebis i magen, själv sitter jag som på nålar, denna väntan på att få ta ett test är olidlig.. nästa fredag är det dags då vet jag sen så blir det tidigt UL för mig med.

Ha en trevlig helg

E

Jättetråkigt att behöva joina denna tråd.. men faktum är ju att man slukar allt som stavas mola när man precis drabbats. Så då får man väl bidra lite oxå
Komplett mola i v.14. Hcg på 550 000 (vad jag förstår efter läsning här; sjukt högt) Efter skrapning (19/10) halverad till 220 000. Fick infektion i livmodern och antibiotikakur. 5 dagar efter skrapning hcg nere på 22000. Vågar man ens hoppas att den ska vara nere på 5 på ett halvår? Är det realistiskt? Om nu ingen spridning sker självklart..har gjort lungröntgen, såg bra ut. Stor kram till alla er som drabbats...känns så hårt ;(

Hej Hellie och välkommen hit. Ang. Ditt värde så är det jättesvårt att säga, beror ju helt på hur mkt det sjunker varje gång. På mig halverades det varje vecka. Så jämför man med det känns det kanske som att du skulle lyckas på ett halvår. Jag lyckades precis få mina 3 nollvärden inom 8 veckor som var gränsen för att fortsätta ta blodprov i ett halvår. :) glad :)

Hej Hellie!
Ja det känns hårt. Jag tyckte det var helt fruktansvärt hemskt. Så orättvist samtidigt som man skulle känna sig tacksam att det inte blivit värre än vad det kunde blivit. Det är nog normalt. Jag tror att mina värden ung halverades varje gång. I början var det nog mer än så och på slutet gick det lite långsammare. Varje gång man lämnar prov sitter man som på nålar när de ska ringa. Inget man kan påverka (jag tänkte  jämt att det skulle spädas ut om jag såg till att dricka mkt vatten inför varje provtagning)!! Jag fick precis ner mina värden inom 8 veckor oxå. Hade en partiell mola med HCG 36000.

Det är en prövning i att ha tålamod och inse att detta råder man inte över. Hoppas att allt kommer gå bra för dej framöver. Jag ska hålla mina tummar :) Vi stöttar varandra här inne :)   

hejsan

vill bara säga hej till alla här inne och berätta att jag nu är friskförklarad o fri som en fågel:)...

Snart är ni det också som kämpar!!

Detta halvår har givit mig så mkt tacksamhet som jag vet jag får ut mer av i livet!!

bamsekram

Maria

Hellie: Välkommen hit. Du är i gott sällskap, för alla är verkligen fantastiska här och stöttar. 

Anonym (vraket): Det har väl med halveringstid att göra, det är visst därför det går segt på slutet. Från 30000-15000 tar lika lång tid som 6-3, om jag har förstått det rätt.

Kram!