Mola/Druvbörd

Vraket: Vad har Sahlgrenska sagt att de har för gräns? Jag går i Halland men man har rådfrågat Jubeleumskliniken (onkologiklinik som väl tillhör Sahlgrenska) i mitt ärende några gånger och senast fick jag uppfattningan att man hade 5 som gräns där.

Oavsett så är jag säker på att man aldrig skulle sätta in cellgifter på ett så lågt värde. Det gör man bara om det stiger eller planar ut flera värden i rad. Cellgifter låter ju väldigt hemskt men den engångsdos metotrexate jag fick vid utplanat värde på 100 var inte så farlig alls. Inte så särskilt dramatiskt faktiskt. Kan vara bra att veta för den som kommer behöva och läser detta någon gång i framtiden.

Men hur som helst. Du har ett jättelågt, godkänt och dessutom sjunkande värde. Inget att vara orolig för alls. Och ligger man så på gränsen om det gått ner till "noll" inom 8 veckor eller inte så borde man med ganska goda argument kunna tala för ett halvårs förbud, som flera andra säger. Det gäller nog bara att få en läkarae som går att resonera med.

Inte för att det hjälper kanske, var och en har rätt att känna sin egen sorg och ilska, men kanske kan någon av er kan se på era värden och ert förbud med lite perspektiv då jag säger att mitt värde INTE gick ner till <4 på 8 veckor utan på 10 MÅNADER... (HCG 74 000 och partiell mola från början). Och jag kommer vara glad om mitt grav förbud hävs efter ett år efter andra skrapningen (i aug). Återbesök på tisdag. Då får jag reda på nytt HCG, VUL och patologisvar från TREDJE operationen... . Måtte det vara bra nu!

Mår bra annars men är lite orolig för lite flytningar. Borde ha ägglossning nu men har istället som mensverk och flytningar. Någon som har någon teori kring detta? Och så alla dessa vänner som blir gravida och föder barn run tomkring en. Tror jag blir tokig!!!

Har också fått tid hos en ny kurato/psykolog. Bättre lycka denna gång.

kram L

Lavinia: Herregud säger jag bara, vilken resa. Stackars stackars dej. Jag förstår absolut att de finns de som har haft det så mkt värre än mej. Det är lite därför jag är så nojjig kanske oxå, eftersom jag hör om alla andras historier så vet jag att vad som helst kan hända.

 

Sahlgrenskas nollvärde är 1,2. Och som sagt så sa BM att det berodde på att det skiljer sig på hur precisa mätarna är. En del kan inte mäta mindre än 3. Jag ställer mej kanske lite tveksam till detta dock...men men vem vet? INGEN verkar det som ;)

 

Känner mej i allafall mkt mer uppåt idag efter nya beskedet!

Godnatt...

Hej på er! Måste fråga er som kan det här...

Jag har haft MA, allt kom ut men nu 7 veckor efter har hcg inte sjunkit och jag har ngt "nytt" i livmodern och jag ska skrapas nästa vecka, analys på innehållet ska skickas. Alltså, den riktiga grav var helt borta men ngt nytt började bilda blod och jox...På gyn var dom väldigt förtegna om att prata om mola/druvbörd och jag vet inte ens om det KAN vara något sådant. Mitt hcg ligger nu på 480 och vill inte gå ner...inte så himla högt men ändå...(2 cytoteckurer har jag också fått)

Är det någon av er som varit med om liknande?

Lavinia, liknande mensvärk och ökade flytningar kan man ha vid ägglossning! Flytningarna ska vara "trådigare" eller mer klistriga och genomskinliga än annars just runt ägglossning. Det är ett fertilitetstecken.

Polarlantis, visst låter det som att det kan vara en mola du haft som inte vill komma ut ordentligt. Det är frustrerande att sjukvården ska vara så förbaskat svår att resonera med. Jag har ibland fått känslan att jag blivit behandlad som mindre vetande, oförmögen att förstå ett resonemang om troliga orsaker. Förmodligen är det så att det kan vara mola men inte behöver vara det, då vill de inte säga något förrän de vet säkert. Jag hoppas du får ett snabbt svar på analysen och att du slipper mola. Om det är mola så har du en massa gamla och nya molor här att prata med, finns också massor av information om du läser bakåt i tråden.

Kram till er alla

SannaK: Tusen tack för svar! Ska genast börja från början och läsa och se vad ni skrivit! Sjukvården är helt klart svajig ibland...för att vara sjuk måste man vara frisk, för att orka!

Har läst igenom hela tråden nu, vilken fantastisk stämning det är här och vad ni peppar varandra, så underbart!

Imorgon blir det operation för mig...får väl se vad provsvaret säger sedan men partiell mola skulle inte förvåna mig alls..hoppas som en tok att det inte är det för fy vilka resor ni varit igenom! Går mest runt som i dimma och vill egentligen bara vara ute med hunden och gräva i rabatten och inte prata alls... Flera av er har haft kuratorkontakt har jag läst...har det hjälpt? Känns inte som om jag behöver prata men hur vet man det egentligen? Hormonhelvetet gör det ju inte lättare att känna vad som är verkligt och vad som bara är hormonhysteri liksom!

Äsh, förvirrat inlägg...behövde bara babbla av mig lite...

Hej Polarlantis! Hoppas att din operation går bra och att de tar väl hand om dig. Du skriver att du mest går runt som dimma. Kanske är det så att du inte har tagit in allt än? Det är ju svårt att "gå vidare" och bearbeta när man inte vet riktigt vad som är på gång. För mig har det släppt undan för undan när provsvar och besked har kommit.

Jag har tänkt så också; "vad ska man prata om med kuratorn - jag behöver väl inte prata, jag har ju inget att säga." Men om det är en duktig kurator så kan de "locka fram" både det ena och det andra. Och bara för att samtalstiden är slut så väcks frågor. Ofta fortsätter processen inombords när man går hem sedan.

Men jag kan hålla med. Ibland känns allt overkligt, som att det har hänt någon annan och inte mig, som att jag just har sett senaste året på film och just har stängt av. Är en riktig kaféråtta som gillar att umgås med folk, men tycker bäst om att bara sitta i solen på balkongen med våra goa katter just nu.

Tack för pepp inför imorgon och för ditt fina svar!
Ja dimmigt är det...och jag är så himla trött också, både av hormonerna och av att jag nu sover så uselt. Att gå runt och ha ont är också slitigt och framförallt denna lååånga väntan det varit hela vägen! PUST! Så fort man fått en klarhet har det dykt upp ngt nytt liksom! Känner mig också så ensam för det verkar inte vara en enda som haft det som jag...inte samma förlopp eller något...

Blir det inte lättare och/eller det verkligen visar sig vara mola så blir det nog dags för kurator för mig också...och innan jag vet det så är det väääänta som gäller...IGEN! MORR!

Så härligt att vet ringde om missen föresten! Så glad man blir! Hoppas den kryar på sig ordentligt nu! Det är verkligen så gott att vara med sina djur...som inte kräver att man ska babbla en massa och framförallt inte en massa strunt som man just nu inte har orken att engagera sig i.

Det här med att folk ska bry sig funderar jag också på...även om jag berättat vad som händer för vissa nära vänner, som vet varje steg så kommer dom ändå inte ihåg att jag varit på sjukhuset eller frågar hur det går. Blir mest åh ja just det, hur var det nu igen?. PUST! Extra jobbigt med dom som är supergravida eller nyss fått barn...hade jättesvårt att träffa min bästa väninna när hon just fått men nu går det bättre med det, skönt!

Jaja...får väl försöka jobba lite...dricka lite te...äta lite chocklad (och bygga på ytterligare på valkarna som denna grav har lämnat, hemskt!!!! Men just nu orkar jag inte bry mig...)

Tokiga klubben sammanträder...och då är jag inte ens i närheten av den hemska resa som du fått utstå! massor med pepp och tummar som hålls för dig nu!!!!!!

Usch ja! Riktigt orättvist att man ska behöva dras med saggig efter-gravid-mage när  man inte fick något för det, så att säga. Vi har dragit igång med GI-kur idag. Mina fem oönskade kilon ska banne mig bort nu under sommaren. Känns skönt att man kan påverka något här i världen.

Men choklad är ju gott! Och nyttigt. Prova att doppa jordgubbar i Lindths 70%iga mörka. Hur gott som helst!