Löpartråden 13

Jag tror att jag är i en svacka... De senaste två rundorna (i måndags och idag) kändes benen som stockar. Jag har ju kört ganska flitigt på långsam distans/intervall/styrka/vila/långsam distans/spinning/styrka/osv. Fram till denna vecka har jag kännt mig starkare och starkare. Men den här veckan är det som om luften gått ur mig...

Hur tar ni er igenom svackor (om ni någonsin har sådana)? Härdar ut? Vila? Ändringar i träningsprogrammet?
Jag hade ju tänkt lägga på ett par kilometer på mitt långpass på måndag, men med den här takten känns det inte så...

StilaM: När det går trögt brukar jag försöka strunta i klockor och distans och bara se till att jag tränar. Att springa lite kortare och fortare gör susen för humöret. Släpp pressen på att du måste öka distansen, det kan du göra nästa vecka eller veckan därpå.

Sen jag blev gravid har jag tänkt så många gånger; att det viktiga är att jag kommer ut. Sen när jag sprungit några km brukar det kännas bättre och då kan jag ofta öka på utan att ha bestämt längden på rundan från början.

Jag tänker också att det viktigast är att jag tar mig ut, och jag har rätt bra disciplin, så jag ger mig ut. Men  det känns inte bättre efter några kilometer, utan det känns lika segt hela vägen, varje steg.

Jag tänkte att någon kanske har något knep för att bita av dessa sega perioder. Eller kanske handlar det om att sega sig igenom dem. Imorgon är det dags för ett intervallpass - det kanske piggar upp.

Efter ett löpuppehåll på i princip 2½ år (ge och ta några försöksperioder under resan) är jag ju egentligen glad att fotleder och knä håller så att jag tar mig runt.  

StilaM, jag får också svackor, det tror jag de flesta får då och då. För mig gäller det att sega mig igenom, det finns inga genvägar för min del. Det kan hålla i sig ett par veckor men plötsligt vänder det så håll ut!

Hejhej!

Isold: Ja, visst har vi fina backar här.. Din träningshelg lät härlig. Har du lyckats sälja huset ännu?

Kattstugan: Tålamod, finns det?! Hur kändes dina 11 km dagen efter.

Jag har kört tre pass denna vecka, 8 km lugn jogg i måndags, efter hemkomst från Dalarna, 13 km i hyfsat tempo igår, min vanliga skogsrunda, och så intervaller ikväll, 12 * 340 m, uppför åt ena hållet, utför åt andra, kuperat, sandigt, jobbigt, med gudars så skönt efteråt. Blev en del bålstyrka ute i skogen också, och löpskolning.

Har problem med yrsel fortfarande, men det känns inget när jag springer. Är trött i nacke och rygg och känner av min falska ischias, så jag tror det är muskelrelaterat. Har bokat tid hos kiropraktor nästa vecka, testar en ny så får vi se om han kan lyckas bättre med mig. Lägger på ett kol med bålträning och stretch också, ska gå på yoga i morgon bitti.

Är rätt nere, annars. Min mammas cancer har spritt sig ytterligare, hon har en tumör i hjärnan också. Ledsamt. Löpningen hjälper att hantera alla tankar.

StilaM: Jag gör som Isold. Nöter på och tar mig igenom svackorna. Det ger sig, rätt vad det är. Brukar försöka köra lite alternativ träning för att få  variation.

Natti natti, alla!

Åh, men vad sorgligt att höra om alla skador och bekymmer
Hoppas det kommer några små ljusningar snart.

Här i Skåne är det skitväder, som så många somrar förr när man ringde hem från farskapet- jag befann mig då  i strålande sol i Göteborgs skärgård... Ledig från jabbet idag, vilket var ett lyft bara det.

Så idag satt den, urstark kände jag mig, klev över hus allraminst (vadå jag endorfinkänslig, aaaaldrig då... )

Löpbandet sa 5 km på 27.50 (28.02).

Hastighet 10.7 besegrad rakt igenom, 10.8 blir det nu.

Och så 20 min cross och så ett ärevarv på 1.5 km till med spurter på hastighet 13, bara för att jag inte kunde sluta!

Jag är riktigt löjligt glad!

Waiema:
Åh, vad tråkigt. Jag saknar ord... Förstår att det hjälper att rensa hjärnan lite på dina rundor. Hoppas verkligen att din mamma kan bli bättre.

Bimsan:
Låter som ett jättehärligt pass!

Själv körde jag 1 timmes styrketräning (ben, bröst, axlar och triceps) igår. Jag tänkte ge mig ut på en löparrunda imorgon lördag. Hoppas min motivation är på högtopp som din.  

Waimea: usch så tråkigt att läsa om din mamma   Ta hand om dig ordentligt och hoppas kiropraktorn kan hjälpa dig med de mer kroppsliga bekymren...

Mitt tålamod är faktiskt överraskande bra men det är klart att det är lite svårt att hålla sig i skinnet och inte öka på löpningen för mycket nu när det inte gör riktigt lika ont längre. Har undvikit att anmäla mig till några tävlingar överhuvudtaget, och det hjälper att inte behöva känna sig stressad för att hinna komma i gång igen till något speciellt datum.

Heja heja Bimsan! Det är ju strålande

Isold: jag undrar också hur det har gått med husförsäljningen? Och jag undrar ännu mer: ska ni flytta längre än ett kvarter den här gången ?         

Igår sprang jag 6.5 km på 49 min! Jag var helnöjd, har aldrig sprungit så långt innan! Men det gick lätt och jag och syrran körde i ett tempo så att vi dessutom kunde prata hela vägen, det gäller att passa på när inte alla hennes ungar springer runtomkring oss! :)

Haha, och nu har alla endorfinerna sprungit ur systemet och jag är ungefär 150 år gammal och giktbruten, ligger i soffan och flämtar.... *lol*