Löpartråden 13

Kulta, vad trist att det inte ger sig Hoppas att det blir bättre med nya skor. Något du kan göra i väntan på skorna är att träna upp de små musklerna i foten genom att ta dig fram enbart med hjälp av tårna, dra dig framåt liksom. Det går grymt långsamt så någon meter åt gången brukar vara ´vad man står ut med. Det kan hjälpa lite i längden iaf.

reb80, jag springer väldigt lite intervaller och kan inte mycket om det men några tips kanske jag kan komma med. Man ska vänta lite med att börja med intervaller tills kroppen är stark nog för det, nu kommer jag inte ihåg hur länge du har sprungit men något år är en bra riktlinje. Sen ska man inte gå ut för hårt, jag tycker att det låter klokt som du gjort att ta en kortare fartökning här och där. Du kan tex välja att öka mellan några lyktstolpar eller fram till en vägkorsning eller så. Efterhand kan du öka på distanserna. Kör såna pass max en gång i veckan till en början så du undviker skador. Variera gärna med backträning för det blir du stark av.

Idag har vi underbart sommarväder och jag passade på att springa de 18 km ut till badplatsen och möta upp familjen och lite kompisar där. Perfekt att hoppa i sjön direkt efter springturen

Isold: Åh, vad härligt det lät..

Jag har haft en lugn och skön midsommarhelg, hade lite vänner hemma på midsommarafton, de hade en treåring och en bebis på väg, så de for hem vid åtta.. Och jag somnade vid 10.

Kattstugan: Intervallpasset gick kanonbra! Vi körde typ tre serier med intervaller och typ styrkevila emellan (dvs rumpkick el höga knän kombinerat med utfallssteg och typ gång med höga knän uppe på fotbladet) och det var sååå kul. Jag har dålig koll på längden av intervallerna, vi hade två olika rundor vi körde, men det varierade mellan 2 till 4 minuter. Jag älskar verkligen intervaller och jag kände redan då hur mycket lättare jag sprang!!

Tyvärr så kände jag någonstans i mitten av passet att det stramade till i vaden, tänkte inte så mycket på det utan körde på och dagen efter gick det inte riktigt att stödja på foten. Jag vilade till igår och körde en lugn åttakilometersrunda igårkväll, men det ville sig inte riktigt. Jag kände av vaden (och rumpa/baksida lår/utsida knä som vanligt..   )  och är öm idag igen. Läste lite på jogg.se och inser att jag säkert fått en liten muskelbristning eller så.. Inte så konstigt, kanske med två träningspass som innebar mycket jobb för vaderna, men ändå surt. Denna vecka ska jag gå på ridkurs, det är fem kvällspass och jag hade vånda innan över att inte kunna springa, men jag inser att det blir till att ta tillfället att vila från löpningen i en vecka och ta nya tag sen igen.

Jobbigt att det småstrular med ont och skador, skönt att det ändå inte är något allvarligt. Min tränare skulle sätta ihop ett träningsschema med fokus på att stärka upp min svaga vänstersida så att vi kommer tillrätta med det onda på högern. Sen tror jag kanske att jag ändå ska variera skorna så att jag kör en del med mina GT-2130, nu springer jag bara i DS Trainer-skorna, och det dämpar kanhända lite för lite.

Det allra mest positiva är ändå att jag får beröm för att jag har ett fint och lätt löpsteg och att jag har lätt för att växla tempo och öka frekvensen. Det trodde jag verkligen inte!

M o e: Till skillnad från Isold så älskar jag min Forerunner 405, men det är säkert bara för att jag inte vet bättre..   Det som stör mig mest är att den inte klarar att hantera både pulsmätning och GPS med någon reda om den är för dåligt laddad, men det är klart, drar den av mkt på distansen om man springer i skogen lär det betyda att jag är snabbare än jag tror och DET är ju positivt

Hejsan!

Roligt att läsa här i tråden igen.

Jag har ett problem och det är att jag hinner inte löpträna som jag vill.2 rundor i veckan blir det nu och det känns alldeles för lite.Vi köpte ett gammalt sommartorp förra sommaren och är där och sliter och donar så mycket som möjligt....nu börjar det kännas lite för mycket och måste börja tänka lite annorlunda.Får skjuta upp några projekt till nästa sommar.Vill inte jobba hela sommaren.

Sen är jag lite rädd för att springa.Hade en anafylaktiskt shock för c 1 månad sedan.Fruktansvärt obehagligt och jag var illa däran.Vet inte vad jag reagerar på,och risken finns att jag kan få det igen...så då funderar jag tänk om jag får en shock när jag springer?Borde ha min adrenalinpenna med mej hela tiden....men vem har det?

Ikväll ska jag iaf springa.

Idag har jag köpt nya skor får se om det blir bättre i hålfoten nu. HOPPAS!

Sprang ca 5,4 km imorse. Skon kändes mycket bra hoppas det blir bättre i hålfoten nu!

Här går det bra med träningen! Vill hålla mig till mina tre pass i veckan, men nu när jag börjat köra milen märker jag att kroppen behöver lite mer återhämtning. Därfär har två av fyra veckor under juni bestått av två pass, men det är väl ingen fara egentligen, även om det känns lite irriterande. Det bästa passet är alltid på måndagen då jag vilat under helgen, och det sämsta brukar bli på torsdagen om jag kört tre pass. Då är jag ibland så trött i kroppen att halvmilen till och med känns riktigt tung.

Men anmälan till midnattsloppet är gjord nu, och det ser jag verkligen fram emot :)

Igår sprang jag ett sent 8-km pass runt 22 på kvällen, varav sista tre kilometrarna var i fullständigt hällregn. Det var så härligt

Skrev ett inlägg här om dagen som visst försvann?

isold: Vad härligt det lät att du sprang och fick bada som belöning!

Kulta: Härligt att det känns bra med nya skorna!

Trollens mamma: Så trist med din allergichock, men du gör nog rätt i att ha med dig sprutan ändå. Jag har använt liknande penna och så hemskt stor är den ju inte. Med sitt "skal" är den ju dessutom väldigt tålig och på den sort jag hade fanns till och med en sån pen-clip som man kunde fästa den med. Den borde inte vara så mycket svårare att ha med än en iPod eller liknande. Du kanske kan fästa den i byxan eller på ärmen så märker du den knappt.

byggd av bomull: Om du vill träna en gång till så lägg in något annat pass än löpning. Då rör du på dig, men sliter inte på samma muskelgrupper. Tex styrketräning eller så.

Jag och maken sprang ihop i lördags kväll, då vi lämnade av barnen hos mina föräldrar. Det är så roligt när vi kan träna ihop. Nu sprang vi inte samma distans, så jag passade på att köra 5 backintervaller medan jag väntade in honom.

Igår ville jag ut också, men värmen skrämde mig lite. Tog en långpromenad på kvällen med en väninna, när vi försökte söva våra småttingar. Sen när jag kom hem och båda barnen sov så slängde jag på mig träningskläderna och gav mig ut. Det blev "bara" 5 km, men trots värmen (det var fortfarande mycket varmt, trots att jag inte gick ut förrän 21.15) så sprang jag min femma i nästan tävlingstempo. Det kändes jättebra i kroppen och med det i ryggen ska jag försöka höja tempot även på lite längre sträckor. *glad*

Vad som är mindre roligt är att jag har känningar i mitt högra lår igen, så det blir några lugna dagar fram till helgen, då jag hoppas kunna köra ett milpass för att känna på distansen igen. Men det ska ju visst bli väldigt varmt i helgen så det får bli morgon- eller kvällspass då.

Igår, sommarens hittills varmaste dag. Sprang i endast 20 minuter på kvällen, det var fortfarande VÄLDIGT varmt så det var riktigt tungt o segt. 5 gånger upp och ner för en kulle (försöka springa snabbt upp, jogga ner, sen tillbaka, dvs 10 st "uppförsruscher" och 10 st "nerförslunker"), sedan en kortare runda (ganska kuperad) i lustempo. Genomsvettig, varmare än varm och förföljd av en miljon flugor kastade jag mig i duschen och var precis klar tills den grillade laxen o grönsakerna var klara!

Trösten när värmeböljan ger med sig och det blir normalt svenskt sommarväder (= skurar och +14 grader) är väl att det blir lättare att springa, och då förhoppningsvis längre och snabbare! Jag är lite missnöjd för mina intervaller känns så löjligt långsamma, och inte känns det som att de gör mig snabbare på normalsträckorna heller. Måste vara att jag inte har kört nog mycket och envist. Det ska gå!

K