Löpartråden 13
Hej och välkomna till löpartråd nummer 13!
Här hör alla med ett löpintresse hemma oavsett om man är nybörjare, elitsatsande eller bara nyfiken.
-
-
Svar på tråden Löpartråden 13
-
Waimea skrev 2011-09-28 11:37:57 följande:Tida: Jag brukar ha lite ömma tår när jag springer, efter en lite längre sträcka är det alltid nåt som är trött och domnar. Men det andra, under fotknölen, lät inte så bra.. Är det i hålfoten eller på sidan av foten? Håller med de andra, gå tillbaks till Löplabbet och fråga! Jag har fått problem med mina mest dämpade skor, känner av knäet och tror att det är så för att jag har både pronationsstöd och hälkil, det blir för mkt uppbyggnad. Så nu har jag köpt ett par till lite nättare pjuck - så när du skriver att du har väldämpade skor blir min fundering om de kanske är lite för bra uppbyggda? Att du, när du nu kommit igång och springa, fått ett lite mindre pronerande steg? Bara spekulation, men du kan ju ta med dig funderingen.
PerG: Vi lämnar barnen hos farmor i en vecka, så det blir både löpning och romantisk semester. Men jag funderar redan på hur jag ska klara mig utan ungarna så länge, när fem dagar kändes outhärdligt..
Ambitiös plan, vi ses på minst två tävlingar, jag springer både Gbg och Sthlm, jag också. Men Lidingö vet jag inte, vore kul att åka någon annan stans i Europa, kanske. Brukar vara en mysig resa med Löparklubben, dock, så det kan ju vara för den sakens skull i så fall.Jag skulle inte säga att det är hålfoten utan mer på sidan av foten, nära fotknölen. Du kan ha rätt, jag pronerar mer med den andra foten, hon sa att de här skorna var bästa alternativet, lite för lite dämpade för vänster fot och lite för mycket för höger. Men det känns precis tvärt om, konstigt nog. Men jag följer ert råd och tar med mig ungarna på en utflykt till löplabbet (ujujuj, tur det inte finns så mycket som lätt går sönder i den affären!)
Carisma95 skrev 2011-09-28 09:24:06 följande:Säger som Bimsan; ta med skorna till löplabbet. Var de längesen du köpte dem, annars borde det ju gå på garanti på något sätt (att de ändå inte riktigt passar din fot/steg?)Tida77 skrev 2011-09-27 22:20:03 följande:Bimsan: säg inte så
har verkligen inte råd att köpa nya skor, de jag har nu kostade 2000 kr... Jag har så stora och breda fötter, plus pronation, så det är svårt att hitta några som funkar. Vad var skillnaden på dina gamla oh dina nya skor?
Som en liten parantes: googla på benhinneinflammation också. De känns ofta på insidan precis ovanför fotknölen! (Och kommer om man överbelastar /ökar tempo och/eller sträcka för fort).Jag har haft benhinneinflammation och känner inte igen smärtan. Jag hade dock i skenbenen och inte så nära foten... Googlar!
Tack för ert engagemang i mina fötter
-
Är nu ytterligare 500 spänn fattigare... Åkte till löplabbet och beskrev problemet. Fick bra hjälp, tror jag, och tydligen har jag en hög men svag hålfot. Så för varje steg jag tar trycks foten ut och blir "sned" i fotleden=det gör ont. Inlägg var svaret på problemet enligt honom så jag hoppas han har rätt. Är så himla trött nu men försöker tagga mig för att ge mig ut en runda och testa hur det känns när maken kommer hem från jobbet om en stund...
-
Det låter som en bra plan att köra halvklassikern 2012 och den riktiga 2013 tycker jag!Tida77 skrev 2011-09-28 08:09:32 följande:Jag älskar också att planera och sätta upp mål
Drömmålet för mig är ju klassikern. Har inte berättat det för nån irl än, men siktar på att försöka genomföra den 2012 eller 2013... Har åkt vasan och cyklat vättern tidigare men var då i sämre form än nu och var tvungen att bryta för skador. Så nu ska jag vara mer realistisk och eventuellt satsa på halvklassikern 2012 och den riktiga 2013. Halva vasan och halva vättern har jag ju redan klarat med råge och vansbro oroar mig inte alls. Så det är lidingöloppet som kan ställa till det (och skador!).
Men jag drömmer och tränar vidare och så får vi se hur det går
Det som oroade mig allra mest inför klassikern var Vasaloppet (mest pga den begränsade tidsperiod man kan träna skidåkning då jag inte åkt på typ 20 år) så om du har både erfarenhet av vasan och vättern så har du definitivt en bra utgångspunkt! Vansbrosimmet tyckte jag var så löjligt i förhållande till de andra grenarna att jag egentligen inte tycker det platsar riktigt i klassikern. Visst var det en ansträngning, men långt från lika jobbig som övriga lopp. Lidingöloppet var visserligen tufft, men om huvudmålet är att genomföra det så kan man ju sätta tempot så man känner sig säker och i värsta fall ta sikte på reptiderna och undvika att springa in i väggen och dra på sig skador.
Mitt tips är annars att berätta för så många som möjligt (när du väl bestämt dig)! Jag har det själv som en extra liten piska att jag har berättat för så många som möjligt om mina mål eftersom man då får stå till svars och skämmas lite inför många om man skulle få för sig att backa ur... ;)
-
Tittar in efter flera månader utan FL och ser att ni håller igång samma underbara inspirerande tråd som sist! Fantastiskt!
Jag har joggat kravlöst och njutningsfullt hela sommaren och början av hösten, som vanligt varvat med dans och yoga (tyvärr inte särskilt mycket styrketräning men jag har bestämt mig för att fokusera på nystart på den fronten under oktober månad). Känner att jag har lite grundkondition tillbaka efter att helt ha tappat greppet i vintras/våras, och börjar sikta in mig på lite mera utmaningar, intervaller, bättre tempo (utifrån mina EGNA förutsättningar, jag Är en sköldpadda och ingen hare!), några kg viktnedgång osv.
Den här veckan är jag gräsänka (som vanligt, tänkte jag nästan muttra) och får vara kreativ för att få ihop allting. Idag var det halv studiedag på skolan så jag hämtade barnen redan vid lunch. När sonen tränade kickboard med sina kompisar vid skateparken gjorde dottern och jag en runda för att dela ut inbjudningskort till hennes 6-årskalas. Hon cyklade och jag joggade (i lustempo - fokus låg på att hålla koll på ett cyklande barn i trafiken, putta på i uppförsbackarna, leta reda på rätt adress, osv osv). Det var väldigt trevligt och fick mig att känna att jag i alla fall hade gjort NÅNTING i motionsväg...
... men så när jag kom hem och kollade distansen på jogg.se visade det sig att vi hade kämpat oss runt ca 12 km!!! Det tyckte jag var lite kul. Sen att det tog ett par timmar... men då ingick ju både det ena och det andra, stanna och prata med folk, gå fel i trappuppgångarna, servera sonen mellanmål, hjälpa barnen ta sig till och byta om på dansträningen osv osv...
K -
Jag har försökt förstå mig på hur lång tid man har på sig på lidingöloppet men förstår inte riktigt... När startar man ungefär om man springer enl. klassikerseedning (grupp sju tror jag det var), vet du det? Anar att "lugnt och säkert" tempo för dig är maxansträngning för migPerG skrev 2011-09-28 22:25:39 följande:Det låter som en bra plan att köra halvklassikern 2012 och den riktiga 2013 tycker jag!
Det som oroade mig allra mest inför klassikern var Vasaloppet (mest pga den begränsade tidsperiod man kan träna skidåkning då jag inte åkt på typ 20 år) så om du har både erfarenhet av vasan och vättern så har du definitivt en bra utgångspunkt! Vansbrosimmet tyckte jag var så löjligt i förhållande till de andra grenarna att jag egentligen inte tycker det platsar riktigt i klassikern. Visst var det en ansträngning, men långt från lika jobbig som övriga lopp. Lidingöloppet var visserligen tufft, men om huvudmålet är att genomföra det så kan man ju sätta tempot så man känner sig säker och i värsta fall ta sikte på reptiderna och undvika att springa in i väggen och dra på sig skador.
Mitt tips är annars att berätta för så många som möjligt (när du väl bestämt dig)! Jag har det själv som en extra liten piska att jag har berättat för så många som möjligt om mina mål eftersom man då får stå till svars och skämmas lite inför många om man skulle få för sig att backa ur... ;)
men det är ju ett år kvar!
Jag törs inte berätta mina planer, jag vet vad reaktionerna kommer att bli. Maken kommer bara sucka eftersom han tycker det är jobbigt att jag ska flänga runt och dra på mig skador. För honom är det bara dyrt och jobbigt, han förstår inte alls varför jag vill genomföra såna lopp. Mamma tycker att jag ska vara mer "normal", dvs springa några kilometer då och då och i övrigt hålla mig lugn De har ju dessutom fått vatten på sin kvarn av mina tre tidigare brutna lopp.
Men nu har vi fått två nya grannpar, ett av dem vill ha med mig på stockholms jubileumsmara nästa år och de andra två är ultralöpare och tävlar i 16-milslopp, så i jämförelse är jag ju fullt "normal"!
När jag känner mig mer säker på att jag kommer klara det och det börjar dra ihop sig till vasan ska jag berätta, till dess får ni här inne vara min piska
-
Tog mig ut på en kvällsrunda på 3,6 km i förrgår. Kände inte av något i foten, varken i fotknölen eller domningar, så skönt!
I går tänkte jag ta en längre tur men det blev inte så lycket. Vi hade 21 grader varmt och jag hade nog lite vätskebrist redan innan, för fy så dåligt jag mådde efter ett tag! Jag såg typ syner, raglade fram och kunde till slut knappt lyfta fötterna. Till slut doppade jag till och med huvudet i en vattenpöl på vägen för att svalka mig! Fick ringa maken för att han skulle hämta mig med bilen men fick inget svar så jag tog mig runt till slut för egen maskin, men det var inte kul! Fick dessutom migrän i natt och ligger fortfarande i sängen.
Så det är bara att konstatera att jag inte kombinerar värme och ansträngning särskilt bra! Vattenflaska står nu på inköpslistan.
Det blev i alla fall 9 km och har inte någon känning i kroppen alls, förutom huvudvärken, så inläggen verkar ju ha gjort sitt jobb! -
Tida77 skrev 2011-09-30 13:43:10 följande:Jag har försökt förstå mig på hur lång tid man har på sig på lidingöloppet men förstår inte riktigt... När startar man ungefär om man springer enl. klassikerseedning (grupp sju tror jag det var), vet du det? Anar att "lugnt och säkert" tempo för dig är maxansträngning för mig
men det är ju ett år kvar!
Jag törs inte berätta mina planer, jag vet vad reaktionerna kommer att bli. Maken kommer bara sucka eftersom han tycker det är jobbigt att jag ska flänga runt och dra på mig skador. För honom är det bara dyrt och jobbigt, han förstår inte alls varför jag vill genomföra såna lopp. Mamma tycker att jag ska vara mer "normal", dvs springa några kilometer då och då och i övrigt hålla mig lugn De har ju dessutom fått vatten på sin kvarn av mina tre tidigare brutna lopp.
Men nu har vi fått två nya grannpar, ett av dem vill ha med mig på stockholms jubileumsmara nästa år och de andra två är ultralöpare och tävlar i 16-milslopp, så i jämförelse är jag ju fullt "normal"!
När jag känner mig mer säker på att jag kommer klara det och det börjar dra ihop sig till vasan ska jag berätta, till dess får ni här inne vara min piska
I år startade grupp 7 kl 13,30. Då har du 2,20 på dig till 15km och 3,10 till 20km och 4,00 till 25km.
Det innebär alltså att du måste hålla ett tempo på runt 9 minuter per km för att riskera att bli avplockad. Det motsvarar då i krokarna kring 7 km/h. Det är väl ett normalt promenadtempo.
jag hoppas att jag räknade rätt här på fredagseftermiddagen...
-
Åh, Kaya. Där är du ju! Lika positiv och pepp som vanligt, härligt att se dig!Kaya skrev 2011-09-29 00:31:29 följande:Tittar in efter flera månader utan FL och ser att ni håller igång samma underbara inspirerande tråd som sist! Fantastiskt!
Jag har joggat kravlöst och njutningsfullt hela sommaren och början av hösten, som vanligt varvat med dans och yoga (tyvärr inte särskilt mycket styrketräning men jag har bestämt mig för att fokusera på nystart på den fronten under oktober månad). Känner att jag har lite grundkondition tillbaka efter att helt ha tappat greppet i vintras/våras, och börjar sikta in mig på lite mera utmaningar, intervaller, bättre tempo (utifrån mina EGNA förutsättningar, jag Är en sköldpadda och ingen hare!), några kg viktnedgång osv.
Den här veckan är jag gräsänka (som vanligt, tänkte jag nästan muttra) och får vara kreativ för att få ihop allting. Idag var det halv studiedag på skolan så jag hämtade barnen redan vid lunch. När sonen tränade kickboard med sina kompisar vid skateparken gjorde dottern och jag en runda för att dela ut inbjudningskort till hennes 6-årskalas. Hon cyklade och jag joggade (i lustempo - fokus låg på att hålla koll på ett cyklande barn i trafiken, putta på i uppförsbackarna, leta reda på rätt adress, osv osv). Det var väldigt trevligt och fick mig att känna att jag i alla fall hade gjort NÅNTING i motionsväg...
... men så när jag kom hem och kollade distansen på jogg.se visade det sig att vi hade kämpat oss runt ca 12 km!!! Det tyckte jag var lite kul. Sen att det tog ett par timmar... men då ingick ju både det ena och det andra, stanna och prata med folk, gå fel i trappuppgångarna, servera sonen mellanmål, hjälpa barnen ta sig till och byta om på dansträningen osv osv...
K
Jag har inte sprungit sedan i måndags, instruerade 90 min distanspass cykling i onsdags, körde lite core/rehabträning i torsdags och simmade idag på lunchen. Skitkul att simma! Tänker springa en runda efter jobbet, siktar på en mil.
Har dessutom varit på apoteket och snokat rätt på magnesiumtillskott, fick lite andra vitaminer och mineraler på köpet, får se om det kan hjälpa lite mot vaderna. Någon snäll själ på jobbet påpekade att sex koppar kaffe och ett glas vatten inte precis ger en positiv effekt på vätskenivåerna i kroppen och det lär väl kanske stämma... -
Två veckor sen halvmaran... Saknar mål och mening med löpningen just nu, även om det idag var en finfin runda i höstsolen. Springer runt berget på Frösön och det innebär tjurigt uppför i ett par km innan det blir någon fart att tala om - men det är en fin runda!
-
Topplopp idag. Loppet gick urkasst ur ett rent löpartekniskt perspektiv. Gick ut alldeles för hårt, kroknade helt efter 4,5 km, började nästan gå vid 6. Kände hur krafterna återvände vid 7, men fick sedan stanna för en kräkpaus vid 8 km!
Efter 200 meters promenad och lite vatten kom krafterna tillbaks och jag avslutade med ett snittempo på 5.20 på sista 2 km. Totaltiden trots katastrofloppet blev 1.04.20, och ni som minns vet att detta är förbättring på 02 minuter på min miltid den här säsongen. 
Hässelbyloppet, here I come. Utan kräkpaus, med lite mer träning och ett bättre disponerat lopp vet jag att det finns minst ett par minuter jag kan kapa här.