Löpartråden 13
Hej och välkomna till löpartråd nummer 13!
Här hör alla med ett löpintresse hemma oavsett om man är nybörjare, elitsatsande eller bara nyfiken.
-
-
Svar på tråden Löpartråden 13
-
Nästan så jag känner igen mig där... Hm...? Man kanske ska ta sig en funderare?LaFontaine skrev 2011-09-20 22:53:08 följande:PerG: I mitt fall handlar det om prestationsångest. Det har jag nämligen vad gäller det mesta jag gör men löpningen har varit hyfsat förskonat från det. Löpningen har varit min ventil. Det har varit jag, musik, skogen och tankar som fått flyga fritt, utan behov av att vara "bäst". När jag började ta tid och mäta sträckor var det bara kul men rätt snart byttes det roliga mot prestation. På senaste tiden har jag mest varit stressad av att springa. Varje runda handlade bara om att slå den föregående och gjorde jag inte det var det en meningslös runda.
Jag sprang också lopp i lördags med betydligt kortare 5 km rundan på Kretsloppet. 33,31 blev tiden. Inte helt nöjd, men å andra sidan; med 2,5 veckas förkylning precis innan så var det väl inte bästa uppladdningen....
Är sugen på midnattsloppet nästa år! Verkar grymt kul. Får se om det blir något mer lopp på vårkanten.
Någon som har några tips i västsverige som inte är de här allra största loppen (med trängsel och allt det innebär?) -
Waimea: Jag vill påstå att man kan göra både och. Jag har ju ändå sprungit av och till i ett par år men prestationskraven blev bara värre. I början var det bara roligt och njutbart, sen kom prestationssuget smygande och till slut övergick det till att bara vara pressande.
Men ja, utanför min bekävmlighetszon kan jag lätt komma utan att för den sakens skull behöva klocka och analysera. Jag känner kroppen och vet hur den är och fungerar.
Det är självklart roligt att utmana sig själv men det får inte gå till överdrift. Jag har en trasslig bakgrund, först med goda framgångar inom min idrott, sen vidare till skador och så in i ätstörningar. Hela tiden handlade det om att prestera. Vara bäst. Bli bäst.
Jag älskar när träningen gör ont. Den där känslan när lungorna sprängs och det ilar i hela halsen av korta andetag och illamående gör mig lycklig. Det kan jag uppnå utan att jaga och mäta och det ska jag försöka hitta tillbaka till. Det är ju faktiskt riktigt kul att springa!
-
PerG skrev 2011-09-20 22:57:46 följande:Är det någon mer som ska springa Lidingöloppet på lördag förresten!?
Håller på och packar och funderar på vad man behöver ha med sig. Känns alltid lite pirrigt att genomföra nya lopp första gången när man inte vet exakt hur logistik m.m. fungerar.. ;)
Är det någon som sprungit tidigare som har tips om vad man bör tänka på runtomkring?
Jag börjar nästan bli nervös nu, ska springa på lördag. Det blir första gången för mig men jag tar för givet att logistiken fungerar bra, det enda jag uppfattat som "krångligt" är väl just att åka buss från Ropsten och att det är en bit att gå till starten.
Det ska bli riktigt roligt att springa och se om det är så fruktansvärt tungt som många säger. Jag ser på något sätt fram emot Abborrbacken, där kan man tjäna många placeringar...
-
Tack för bra tips! Den senaste veckan har allt bara känts tungt och jobbigt, milen som bara för ett par veckor sedan gick lekande lätt kändes häromdagen som en fasa så efter kvällens fartlek blir det vila tills på söndag. Det gör ju som du skriver varken till eller från inför lidingömilen att träna mer nu.Waimea skrev 2011-09-19 13:43:02 följande:
Låter som en bra träningsplan. Du kan inte göra särskilt mycket åt vare sig fart eller kondition så här nära inpå, så det bästa du kan göra är att ta det lite lugnt, och verkligen känna dig fräsch i kroppen och sugen på att springa på söndag. Det du möjligen kan lägga in, om du känner för det, är en lugn, lugn jogg någon dag mellan onsdag och söndag. En kort, lugn runda bara för att bana in löpningen i kroppen. Men bara om du känner för det, blir väl snarast en psykologisk runda än något annat.
Mitt råd till dig är att ta det lugnt i början. Det är ett gäng rejäla backar du har framför dig, försök hitta ditt tempo och spring så att du har krafter kvar till slutet. Förvisso är Abborrbacken välkänd, men den segaste kommer två kilometer innan mål, Karins backe heter den. En riktig smygare som man inte riktigt räknar med. Har du ork kvar så kommer du att kunna springa om en hel del löpare på slutet, och hela loppet kommer att vara en betydligt positivare upplevelse än om du går ut för hårt. Plus att det är ett härligt upplopp att ha krafter att spurta fram på! Lycka till!!
Carisma: Du bor väl i Gbg? Om du kan tänka dig att åka en bit är det USK-loppet i Uddevalla den 1 oktober med 5 och 10km klasser. Visserligen lite tidigare än vårkanten men du har säkert formen uppe sedan kretslopet!
-
Har du sprungit smart fram till Abborbacken så är det ren njutning (?) om du faktiskt orkar hålla dig springande, för det är många som är trötta där och då kan man lite stillsamt jogga om. Efter allt snack om backen inför mitt första Lidingölopp såg jag för mig själv en autostrada upp i himlen med utslagna löpare i drivor kring backen, men det var ju inte riktigt så. Den är ändå rätt mysig, slingrar sig fram i skogen, flackar ut och brantar på om vartannat, Den i mitt tycke segaste backen kommer efter Abborbacken, man tror jusom att man är klar med alla eländiga backar och så är den bara där, Karins backe. Men det går, det också!Leifanders skrev 2011-09-21 16:44:37 följande:Jag börjar nästan bli nervös nu, ska springa på lördag. Det blir första gången för mig men jag tar för givet att logistiken fungerar bra, det enda jag uppfattat som "krångligt" är väl just att åka buss från Ropsten och att det är en bit att gå till starten.
Det ska bli riktigt roligt att springa och se om det är så fruktansvärt tungt som många säger. Jag ser på något sätt fram emot Abborrbacken, där kan man tjäna många placeringar... -
Man får ju ta andras upplevelser med en nypa salt ja och det är lätt att många spär på hemskheter.. ;). Jag minns att många varnade för de hemska backarna på Vätternrundan efter Jönköping, men jag och mina kompisar hade kört Nationaldagsloppet i Göteborg veckan före (där snackar vi backar som heter duga!!) så när vi började närma oss Hjo undrade vi vart de där hemska backarna var någonstans som alla pratade om.... ;)Waimea skrev 2011-09-22 07:43:11 följande:Har du sprungit smart fram till Abborbacken så är det ren njutning (?) om du faktiskt orkar hålla dig springande, för det är många som är trötta där och då kan man lite stillsamt jogga om. Efter allt snack om backen inför mitt första Lidingölopp såg jag för mig själv en autostrada upp i himlen med utslagna löpare i drivor kring backen, men det var ju inte riktigt så. Den är ändå rätt mysig, slingrar sig fram i skogen, flackar ut och brantar på om vartannat, Den i mitt tycke segaste backen kommer efter Abborbacken, man tror jusom att man är klar med alla eländiga backar och så är den bara där, Karins backe. Men det går, det också! -
Det har du rätt i, att det kan gå på det hållet också. Förmodligen har jag träffat bra människor längs med vägen och haft relativt lätt för löpning, det gick hyfsat fort redan när jag började och sedan har jag utvecklats och förbättrats kontinuerligt utan att behöva öka träningsmängden våldsamt, och då har jag inte behövt pressa mig så hårt. Har som ett mantra att löpningen måste kännas positiv, kul och inspirerande, annars får det vara. Å andra sidan känner jag igen det där med att prestera och vara bäst. Jag hamnar lätt i det, oavsett vad jag ägnar mig åt.LaFontaine skrev 2011-09-21 16:36:49 följande:
Waimea: Jag vill påstå att man kan göra både och. Jag har ju ändå sprungit av och till i ett par år men prestationskraven blev bara värre. I början var det bara roligt och njutbart, sen kom prestationssuget smygande och till slut övergick det till att bara vara pressande.
Men ja, utanför min bekävmlighetszon kan jag lätt komma utan att för den sakens skull behöva klocka och analysera. Jag känner kroppen och vet hur den är och fungerar.
Det är självklart roligt att utmana sig själv men det får inte gå till överdrift. Jag har en trasslig bakgrund, först med goda framgångar inom min idrott, sen vidare till skador och så in i ätstörningar. Hela tiden handlade det om att prestera. Vara bäst. Bli bäst.
Jag älskar när träningen gör ont. Den där känslan när lungorna sprängs och det ilar i hela halsen av korta andetag och illamående gör mig lycklig. Det kan jag uppnå utan att jaga och mäta och det ska jag försöka hitta tillbaka till. Det är ju faktiskt riktigt kul att springa!
Vad är det för idrott du ägnat dig åt tidigare? Och vad stark du är som tagit dig ur det och ur ätstörningarna!
Ja, det är riktigt gott när man tagit ut sig rejält, det finns inget så rogivande som en stilla, stilla nedjogg efter ett riktigt jobbigt intervallpass. -
Waimea skrev 2011-09-22 07:43:11 följande:Har du sprungit smart fram till Abborbacken så är det ren njutning (?) om du faktiskt orkar hålla dig springande, för det är många som är trötta där och då kan man lite stillsamt jogga om. Efter allt snack om backen inför mitt första Lidingölopp såg jag för mig själv en autostrada upp i himlen med utslagna löpare i drivor kring backen, men det var ju inte riktigt så. Den är ändå rätt mysig, slingrar sig fram i skogen, flackar ut och brantar på om vartannat, Den i mitt tycke segaste backen kommer efter Abborbacken, man tror jusom att man är klar med alla eländiga backar och så är den bara där, Karins backe. Men det går, det också!
Det låter ju hur bra som helst. Och ganska mycket som jag har tänkt mig, jag har svårt att tro att jag kommer tycka att det är så fruktansvärt tungt. Men jag har lagt på några minuter på mitt mål för att ha marginal att springa en 7-8 minuter långsammare på sista milen än de två första. Jag hoppas att jag inte behöver den tiden utan kan hålla ungefär samma tempo hela tiden, i sådant fall blir det en (för mig) riktigt bra tid. Det vore roligt med en bra tid efter att jag sprang skitdåligt på Göteborgsvarvet.
Lite lurigt med den där sista backen du pratar om, men nu är jag å andra sidan beredd på den. Så får det bli fullt ös efter den sen...
-
PerG skrev 2011-09-22 07:49:18 följande:Man får ju ta andras upplevelser med en nypa salt ja och det är lätt att många spär på hemskheter.. ;). Jag minns att många varnade för de hemska backarna på Vätternrundan efter Jönköping, men jag och mina kompisar hade kört Nationaldagsloppet i Göteborg veckan före (där snackar vi backar som heter duga!!) så när vi började närma oss Hjo undrade vi vart de där hemska backarna var någonstans som alla pratade om.... ;)
Jag håller med. Det var väl inga direkta backar någonstans runt Vättern. Möjligtvis att det i slutet kändes som att det var brutala backar...
-
Hoppar in o ställer en fråga till er,hur stor skillnad är det att springa utomhus o på löpband visst förstår jag att det ger mer att springa ute men ger de bra resultat även på löpbandet?