Löpartråden 13

Isold: Läste något inlägg av dig om Lidingö - jag tänkte väl att tiden måste ha varit bra, men jag kommer ihåg att du inte var nöjd alls med insatsen. Blir det start i år igen?

Usch, jag är så irriterad. Efter min sköna 10-kilometrare i onsdags är mina lår helt kaputt. Ni talar om ålder, jag är ju bara 32 och har dessutom sprungit milen tidigare. Varför blir jag så knäckt och får så ont? Jag har sprungit flera 7-8,5 km-pass under sommaren och då känner jag inget särskilt efteråt. Jag gillar att stretcha och gjorde såklart det även nu sist, men ändå har jag både haft ont och varit stum. Något träningspass i helgen blev det inte heller, därav. Surt!

Engfield: Jag födde barn 19 maj förra året och längtade också snabbt ut i spåret igen. Jag tror det är väldigt individuellt det där. Jag hade en toppenförlossning, snabb och komplikationsfri, så jag var ute med barnvagnen dagen efter! :) Efter någon månad började jag gå med mer tryck och tempo och jag minns inte riktigt när jag började jogga igen, men ca 6 veckor efter förlossningen kanske? Jag tog det mycket lugnt i början, för att hinna känna efter. Började med lugna 2 km sådär och kände att det funkade, så då vågade jag öka rätt fort. Efter ett par gånger sprang jag 5 km, men jag gjorde inga tider direkt. :) Lycka till och känn efter noga, så du inte tar i för hårt i början!

Kattstugan: Vi bor precis nere vid havet och springer på det som kallas "Ribban" dvs stigar, cykelvägar, parkliknande mm nere vid havet - mysigt. Om det blåser mycket (vilket det kan göra tyvärr då och då) springer jag upp bland villorna så det är OK också. Tar för lång tid tycker jag att åka någonstans. En del av tjusningen med joggning tycker jag är att man är ute på 5 minuter.

Skulle sprungit imorse men dottern (3,5)var upp och steppade i natt så när jag vaknade vid 07 orkade jag inte och sedan när vi vaknade nästa gång var det dags för mannen att sprinta upp och dra till jobb! Det får bli i em eller imorgon bitti.

Det bästa med att vara ledig tycker jag är att man har kraft över till att träna, orken tryter så ofta när man jobbar. Det plus att man vill äta kvällsmat med familjen och då hinns det inte att springa innan dess (kan inte springa senare för då somnar jag aldrig!).

Jag är ledig en vecka till sedan börjar terminen för oss pedagoger. Jobbar ni andra eller är ni lediga?

Tack tack! Kan nog hitta en massa användbara tips här känns det som

Ja man får nog använda det berömda kända förnuftet när man ska dra igång igen

Ja man längtar ut som tusan! Har shoppat så mycket nya löparkläder på rean som bara ligger där i garderoben och skriker efter att få användas! 6 veckor efter låter ju perfekt Läser så mycket att man måste vänta iaf sex månader men måste ju vara väldigt individuellt... Jag ska göra fystester i höst och har lite formkrav på mej som jag hoppas jag lyckas uppfylla... men går det inte så går det inte... bättre att inte förhasta sej och förstöra sej för allt framtid...

Du kände aldrig att det kändes tungt i underlivet eller obekvämt på nått sätt? Jag hade en rätt långdragen förlossning men sprack inget iaf... sonen rev upp mej lite invändigt som fick sys så jag tror det är därför som det fortfarande ömmar lite... känns annars bra med promenader och börjar få upp ett normalt tempo. Däremot är jag väldigt öm i knäna av och till. Gick upp nästa 20 kilo så det tog knäna på mig i slutet på graviditeten... så ur den aspekten måste jag också ta det lugnt, även om det bara är fem kilo kvar nu..

Hoppas det blir bättre med låren snart för dej... man känner sig så nere när man tvingas ta det lugnt... då man längtar som mest... är det någon gammal skada?

Engfield: Jag testade att springa efter tre veckor med nr 2, men det var seeegt. Vet att jag sprang Vårruset när bebisen var 9 veckor, då tog jag mig runt, men det var inte mycket mer med det. Någon månad senare var jag definitivt igång igen. Jag hade rätt mkt foglossning och jag kände av den ett par månader efter, men jag sprang ändå. Det blev inte värre i alla fall, tänkte jag, så jag fortsatte, envis som jag är. När lilltjejen var ett halvår, förra året,  så sprang jag Lidingöloppet och det gick bra.

När jag väntade nr 1 hade jag inte hittat löpningen, men då körde jag spinning nån dag innan förlossningen och var igång med ridning efter tre veckor och spinning tre-fyra veckor senare.

Mitt råd är - vill du ut och springa, gör det, men var aktsam på huruvida det känns bra eller inte och var snäll mot dig själv.  Det går ändå rätt fort att komma tillbaks!

Har avverkat en lunchrunda,  åtta kilometer i fuktig, vidrig värme, flack runda på asfalt. Blä, jag hatar verkligen att springa i sånt väder. Men jag var hyfsat snabb ändå, och skorna var verkligen najs att springa i. Mmm. I morgon tänkte jag mig ett cykel(spinning)pass på lunchen, riktigt sugen nu.

Kulta: Jag jobbar några dagar denna vecka, har haft 3 ½ veckas semester, sedan blir det knappa två veckor till lediga, ska skola in lilltjejen.

Waimea: schyssta dojor Och jag håller med, det känns nästan omöjligt att springa i tunga klumpskor när man vant sig vid lättare varianter - fast man tyckt att de skorna var sköna en gång i tiden! Schweiz - jag har flera klubbkompisar som åker och springer i Davos var och varannat år och de pratar verkligen varmt om det, men än tycker jag det känns för mastigt med 78 km i sån terräng (om det nu är det loppet du menar?). Men vem vet vad som händer i framtiden...
Tittade i din träningsdagbok - här får man ju börja se upp för Speedy Waimea

Kulta, om jag bodde vid ribban skulle jag också springa där Själv bor jag ute i storskogen (en timme från Malmö) och har ett helt virrvarr av små skogsstigar, vandringsleder och skogsvägar precis inpå. Helt perfekt, så de allra flesta av mina pass springer jag direkt hemifrån dörren. Mycket praktiskt. Däremot så tycker jag om att, då och då när tillfälle ges, springa långpass på andra håll. Ser det nästan mer som trevliga utflykter än träning. Och så skulle jag aldrig vilja vara utan våra superroliga klubbträningar på bana (alltid intervaller i olika former). Ombyte förnöjer!

Ingen träning för mig ikväll. Om jag orkar ska jag gå ut och se om jag hittar några blåbär. Det är inte precis några blåbärsmarker här, men det finns ETT riktigt bra ställe bara några minuter hemifrån. Tyvärr går Skåneleden tvärs genom tuvorna, så det gäller att vara snabbt ute...

Engfield: Nej, det är ingen gammal skada, men senaste halvåret har jag väldigt lätt känt av ena lårmuskeln när jag springer. Det brukar inte kännas så här illa och det brukar gå över efter ett par dagars vila, men den här gången är det ju löjligt. Jag tror att det kan vara någon liten blödning i muskeln, men jag undrar varför jag får det så ofta?! När är det läge att kolla sånt och vem vänder man sig till? Familjeläkare eller sjukgymnast? Särskilt otränad är jag ju ändå inte, även om jag inte heller är elit, så det borde ju inte vara nybörjarrelaterat?

Jag ska just ut på en testrunda. Det känns inte hundra, så det blir lugnt och försiktigt. Kanske får jag gå lite, men det gör inte så mycket, bara jag kommer ut!

Blev en mil ikväll på 57:07 minuter. Nöjd då det var tungt i vaderna. Nu är jag trött - och godis sugen! Får bli vaniljyoghurt med färska hallon.