Hej Löparvänner!
Först och främst: Per G - grattis till fin tid på Sthlm Marathon. Jag blir lite avis på dig, jag hade gärna sprungit, jag också, men det fanns inte en sportslig chans att det hade gå att genomföra..
Här i hälsporrevärlden händer det saker. Var och provred en stor, maffig nordsvensk i söndags - jag skulle ha något litet och kompakt, typ en Haflinger, men den här stora lunsen knep mitt hjärta, så om nån vecka eller två kan jag titulera mig hästägare. Jag känner mig som en tioårig ponnytjej, kollar bilden på honom varje dag och längtar.
Med träningen går det lite sisådär. Har simmat två gånger senaste veckan men fick lämna in pärlan då jag tyckte det knarrade i tramporna när jag cyklade landsväg. Alla skruvar åtdragna nu, troligtvis är det mina SPD-pedaler som behöver uppsmörjning, vi får testa i nästa vecka.
Hur som helst, igår gick jag och tjurade lite, är inte alls sugen på att springa några tre km i barfotaskor. Sen bestämde jag mig för att 'nähä, nu är det baske mig dags att testa foten'. På med vanliga pjuck, på med Garminklockan, ut på goaste 8-kmrundan i kvällsskymmet. Åh, vilken njutning. Känslan i kroppen var typ pansarkryssaren Potemkin, tungt, tungt. Pulsen var skyhög, troligen av en kombination av medicinjustering för min hypo och värmen, det såg ut som om jag varit på tävling, så det var skitjobbigt, men jag lovar att jag njöt av varenda meter. Gud, så jag har saknat löpningen..
Gjorde tåhäv x 90 efteråt, masserade foten och höll tummarna. Resultatet? Bortsett från en morgonstelhet av guds nåde så är känslan i foten faktiskt inte värre. Drog på mig ett par sandaler med klack idag och tänker att jag skiter i mjuka skor och ilägg och allt annat sånt. Jag tror jag fick hälsporren på grund av större mängd än någonsin tidigare under vintern och väldigt mycket asfaltslöpning. Det får bli skogen och mer alternativträning och stilla så här i början, men nu återgår jag till löpningen så länge foten inte blir sämre..
Zezzan: Vad härligt att se att du är på väg tillbaks!!!