Löpartråden 13

Är slut i kropp och själ. Två dagars migrän i helgen och känningar i huvudet även igår. Idag drog jag på mig träningskläder och gick ut. Tänkte gå en sväng, kanske jogga ett par km. Det blev 11,5! Så härligt!

Hej, behöver lite tips. I höstas sprang jag milen flera gånger men det tog nog 70 min men jag sprang hela vägen. Låg lågt under vintern men i jan-mars löptränare jag igen och sprang runt 5k på typ 33-34 min. Under våren har sjukdomarna avlöst varandra och jag har inte sprungit alls. Nu till min fråga.

Om 11 v ska jag springa tjejmilen och min fråga är hur jag ska börja träna igen. Min plan är 3 pass i veckan. Funderar på att använda mig av 10k appen som ska ge milen från 0 på 14 v och helt enkelt starta på vecka 5. Eller ska jag bara ut och testspringa och se hur långt jag pallar och utgå från det?

Är motiverad och vill verkligen klara av milen men vill samtidigt inte heller gå ut för hårt och skada mig. Tacksam för alla tips!

Har börjat ta med 9-åringen på korta rundor. Idag slog vi till på ett mysigt elljusspår på 2,4 km. Jag har nog överansträngt mitt knä, så det var ömt och ville inte. Min fråga gäller dock sonen. Han är ju ovan, men kämpar på. Det är bara det att han får hiskelig håll efter ett par hundra meter. Vi springer långsamt, långsamt och jag peppar och tipsar om andning, men det är ju superjobbigt för honom när det gör så där ont. Tips? Är rädd att han blir avskräckt!

Löpningen går som vanligt lite si sådär med men nu har jag lagt på ett extra varv på min 400m slinga och när jag räknade efter och jämförde tider så såg jag att jag springer ett varv 31sek snabbare än när jag började, YEAY!

Liknande när jag springer med min sambos sjuåring. Vi sprang 8km i måndags och på slutet fick han väldigt ont i magen, vilket har hänt tidigare när vi sprungit också, fast då oftast tidigare under passet. Något bra tips har jag dock inte.

Ot: detta är inlägg 6666 på sidan 666! ;)

Hej i tråden!
Hur har ni det? Zezzan?
Jag har haft en tuff vinter och vår med min sjuke far och en mamma som ömsom är starkast i världen, ömsom kraschar och inte klarar något alls...

Löpningen har inte funkat så bra. Långpassen har varit lätträknade. Har liksom inte haft huvudet med mig och överansträngde dessutom ett knä. Med knäskydd funkade det att springa upp till en mil, men inte mer än så. Bestämde mig för att skita i halvmaran, trots att jag var anmäld. Fortsatte springa lagom. Har gått på 5:2 sedan maj och fick lära mig hur min kropp reagerade på det. Gick ner 6 kg och mår otroligt bra fysiskt. Fastar nu bara en gång per vecka för att inte gå ner mer.

Var ganska nöjd med mitt beslut att inte springa halvmaran, men så var min svåger med familj på besök. Han och en kollega hade snackat om att halvmaran vore kul. 4 veckor innan loppet anmälde han sig. Det längsta han sprungit är 5 (FEM!) km. Och då kände jag att vad 17 - då kan ju jag också springa, lika prestigelöst. Åker ensam till Sthlm, sover två nätter på hotell och umgås med ett mammagäng här från FL på söndagen. Ska bli riktigt kul!

Lycka till, Jespis!! Själv är jag snart i vecka 23, och det är nog sex veckor sedan jag sprang en runda senast. Har blivit ridning, motionscykel och lite gruppträning i stället.. Ska dock lufsa ett kort välgörenhetslopp om en månad, Superhjälteloppet, troligen klädd som Pippi

Mysigt med växande mage, Waimea! Njut!

Sitter på tåget till Sthlm. Försöker mota en förkylning som slåss mot mitt immunförsvar. Än har den inte fått grepp om mig, men starten är ju inte förrän imorgon... Det blir som det blir!