Löpartråden 13

Vilken kämpe du är, Zezzan! Läser lite i din blogg sen du gav adressen. Härligt att du tycker så mycket om att springa även under dessa omständigheter - du inspirerar!

Jag tränar för att inte bli helt galen just nu. Först vakade vi över min far i över en vecka och igår var det begravning. Träningen är det som känns mest normalt. När det känns som att huvud och bröst ska gå sönder snörar jag på mig skorna och springer tills det gör ont någon annan stans.

Känner igen det där. Minns att jag sprang mycket i min uppväxtstad under det året min mamma var sjuk och dog. Lindrande sorgen. Beklagar sorgen, Jespis

Beklagar sorgen <3 

Ja löpning som terapi är verkligen bra. Häromdagen sprang jag i spöregnet och lät tårarna bara rinna. Det var så underbart skönt. 

Kram!
Har fastedag idag, men hann ut på 6 km löpning innan energin tog slut och promenerade sedan 5 km till. Nu måste vi städa lite här hemma innan dammråttorna tror att det är de som bestämmer... Och så måste vi ut i höstsolen!

Aha...att skaffa ett par skor med dubbar verkar vettigt. Nu börjar det bli halt på vägarna

Eller så vågar man vägra och springer på greppet i vägkanten. Sån är jag, det finns alltid nån liten snösträng eller grusfläck att springa på, hittills har jag trillat en gång pga halka, det var -15 grader ute och en pinfärsk vattenläcka hade fryst på. Omöjligt att värja sig, tur man hade sittfläsk att landa på. Nu springer jag inte ett skit, v 32 och foglossning och lathet..

Vågar vägra jag med Har hittills aldrig ramlat

Usch vad jobbigt med foglossning. Hoppas det går över fort efter graviditeten

Urk, nu räcker det här gravidtillståndet. Längtar så efter att kunna röra på mig igen. Egentligen kan jag nog det nu också, men orken tryter efter alla andra måsten.. Länge sedan jag kände mig så här hjälplös, men nu är det baske mig bara drygt 2 veckor kvar. Gissa om jag längtar till första barnvagnsprommen i skogen?!?!

Hur går det för dig Zezzan? Hur mår du? Och ni andra, vilka löparlöften tänker ni avge inför 2015? Jag har ett enda, börja springa igen och njuta av turerna ute i skogen

Åh, vilken fin tråd och vad glad jag är för att jag fann den!

Testade i sept att börja jogga lite och det var kärlek från första dagen!

Köpte upp mig på olika träningskläder, liksom mer kul då.

Allting gick bra, var skitskoj och jag var skitglad men som med så mkt annat; säg den lycka som varar...

Efter ca 2 månader, PANG från ingenstans och kändes som att mitt knä skulle vika sig bakåt. Nog en av de smärsammaste och vidrigaste känsla jag haft.

Vad felar?!

Efter veckor av vila och sakta försöka börja igen hände samma sak efter tredje rundan.

Det var bara att halta hem.

Kan det vara ngn inflammation i knäet som man ska gå kolla upp eller bara rida ut stormen och börja sakta igen när det slutat göra ont?

Ursäkta brevet och skulle vara tacksam för tips eller råd

Det kan vara allt möjligt som krånglar runt knät. Mitt tips är att du kollar upp det så slipper du gissa dig till vad det är. Överbelastningsskador är vanliga för nybörjare som är ivriga att utvecklas och glömmer bort att öka mängd och hastighet långsamt. En klassisk regel som brukar nämnas är att man inte ska öka med mer än 10% per vecka och inte öka hastighet och distans samtidigt.