Augustibebisar 2008, del 11

Mareld: Stora kramar till dig. Håller tummarna för att allt ska ordna sig till det bästa för er alla tre. Att hitta en lägenhet riktigt nära skulle kanske lösa många problem!?! Har i nuläget inga goda råd att ge dig om hur man berättar för en tvååring men det är nog viktigt att försöka förklara på ett sätt som inte gör att hon tror att ni plötsligt kan sluta älska henne också... Lycka till!

Mareld: tråkigt att ni ska gå isär. Skickar en stor kram. Och självklart är du välkommen tillbaka.

Linda, jag kan inte med ord beskriva den sorg jag känner när jag följer din blogg. Att världen kan vara så ond och människan behöva utsättas för sådana prövningar är inte vad man ens önskar sin värste fiende. Jag blir så ledsen när jag läser vad du/ni går igenom samtidigt som jag blir så oerhört glad när jag ser, mitt ibland allt kaos, allt oro, all ångest och förvirring en kvinna som det lyser kamp om. En stark, varmgod kvinna som är så vacker så väl på utsidan som på insidan. Måtte denna vackra kvinna vinna kampen mot något så ont som cancer. Varje dag är du och din familj i mina tankar.

Jucea, nu har jag ögnat igenom tråden lite. Wow säger jag åt den lilla syfirma du startar Vad otroligt duktig du är på att sy! Jag har skådat de vackra verken på FB och önskar så att jag kunde förvandla ett litet tygstycke till något så fint som du kan. Du är fylld med idéer som du förverkligar och jag har alltid beundrat dig för det! Tack även för dina fina ord ang min situation. Jag hoppas att du och Ph får fortsätta att må bra med varandra och jag är glad att du står på dig då du ser att er situation går ut över barn. Så bör inte livet te sig.

VT, Rimfo och Kvack, tack för era värmande ord. VT jag har svarat på ditt erbjudande via privat meddelande. Du är så otroligt genomgo. När jag lyssnade av mitt meddelande på telefonen från dig fick jag tårar i ögonen. Det är så vackert med människor som du runt omkring än. Det finns alldeles för få som du och jag är glad att jag har fått träffa dig!

Mareld: först av allt - en riktigt stor kram. Självklart vill vi ha dig här . Jag har ju tyvärr gått igenom samma sak som du. Oscars pappa och jag hankade oss fram men när Oscar var knappt 3 år separerade vi. Det var fruktansvärt jobbigt för oss vuxna, men på något sätt tror jag att Oscar mådde bättre när vi väl separerat. Han blev mkt lugnare och började för första gången i sitt liv sova hela nätter. L och jag bråkade inte heller öppet, men små barn känner så väl av dålig stämning. L och jag har en hyfsad relation även nu - men gudarna ska veta att det kräver sin insats att klara av att samarbeta - men så länge båda sätter barnet främst och släpper på den egna prestigen så funkar det... Min stora kille fyller 10 år på söndag! Visst har han ibland sagt att han önskade att vi var tillsammans - men han har även sett fördelar med det liv han har fått.
Och nästan varenda gång jag pratar med L och hör hans värderingar så är det så glasklart att det aldrig hade gått att få det att fungera på något sätt. Och när läget är sådant tror jag faktiskt att för barnets skull är det bättre att bryta upp - och göra det när barnet är så litet som möjligt.
Förbered dig på en tuff period - en separation är fruktansvärt tuff - och tveka inte en sekund att ta hjälp, både från kompisar och professionellt. Jag betade av både sjukskrivning och antidepressiva innan jag var på fötter igen.
Hur som helst: ni kommer att fixa det här Malin. Visst är det supersorgligt att man låter sitt barn bli ett skilsmässobarn, det var ju liksom inte tanken, men som sagt - jag tror INTE på att hålla ihop ett dåligt förhållande för barnens skull.
Än en gång : kram

Men oj då... Sorry för romanen

Mareld: Vad tråkigt att höra att ni ska separera... jag hade faktiskt ingen aning för när jag läst dina uppdateringar på fb verkade ni ha så mysigt Men det är klart att man inte skriver allt öppet där.

En separation är jättetuff MEN jag tror som jucea att det är bättre för barnet/barnen att ha föräldrar på olika håll än två föräldrar som bråkar eller att det är dålig stämning hemma hela tiden. Barn förstår mer än vad man tror. Det är ju jättebra att ni är vänner iaf och löser det här på ett bra sätt, hoppas att du kan ordna en lägenhet snart eller att Daniel hittar en. Kramar till dig!!

Mareld: styrkekramar till dig. Det kommer nog bli en jobbig period men i slutändan är det nog det rätta, även om det är tråkigt men man kan inte gå och må dåligt i ett förhållande, det lider nog alla av. Då är det bättre att barnet får två glada föräldrar istället!

Linda:
Vill bara krama om dig och de andra i familjen. Hua! vad du och de andra får gå igenom. Alltså livet är så orättvist. jag instämmer med va dde andra skriver här. Hoppas verkligen att ni kommer i väg på eran resa nu och att ni får njuta av de liv tillsammans så positivt som möjligt. Ni är en så fin familj. Vilka fina bar och man du har. Du själv är ju så go och glad trts din sjukdom. Linda jag beundrar dig! Kan inte hålla tårarna. Tyckte så mycket om dig som person när vi träffades. så lättsam hela familjen. Va rädda om varann och stor styrkekramar! Har ju också gått igenom en hel del jobbigheter men de tär ju inget emot vad du går igenom nu. Jag som bara haft en stroke/tia och det var ju hemskt för mig. Mist svärföräldrarna..m.m. Tänker så på er nu. Känner med sådana som drabbats.

Kaol:
 Nu hoppas jag på det bästa. Har också gjort mammografi och ett prov även ul. De var hemskt o få vänta. Men hoppas de är positivt för dig. De var ju det för mig som tur var. Ja, skulle de vara allt för svårt så tror jag att de hade sett något på mammografi o Ul. Tror du inte det om man ska tänka positivt? Kram till dig med!

Jucea,det ska bli kul att både se din och VTs nya friss

Mareld, Du är ALLTID välkommen här gumman,superkul att se från digg,även under sådana här omständigheter.
va tråkigt att det har kommit dit inget man vill.förstår du har 1000 frågor,det är sådant man inte ens kunde drömma om att fundera på som händer.
Ni gör helt rätt i att ta det lugnt,att ta det i er takt så det inte blir en chock.och det är nog bra för J att det blir så med.

Mareldsbarn: vad tråkigt att det blivit så. Förstår precis dina tankar och funderingar om hur det ska bli och ffa om hur man INTE ville att det skulle bli och oron för barn(en). Bra att ni är vänner. Det praktiska löser sig, tror ni gör rätt i att ta det lite lugnt ett tag och inte stressa igenom något.

Linda: finner inga ord. Det måste vara oerhört tufft och jobbigt att genomgå det här. Blir alltid imponerad av ditt sätt att hantera det. Hoppas ni snart kommer iväg på resan och ni får en chans att njuta fullt ut.

Har nu varit hos syrran i gbg, sovit över där med barnen. Kom hem med ett par påsar kläder. Bra. Inget jag kan ha nu, men snart förhoppningsvis

A pratar mer och mer. Det är så kul att höra hur det börjar släppa för honom och hur han mer och mer försöker gå över till att prata istället för bara humma