Augustibebisar 2008, del 11

Om ni är intresserade av lågkolhydratkost eller GI, så får ni gärna följa min nya blogg kolhydratjakten.blogspot.com

Haha, såg just att jag skrivit -15-30 grader, menade förstås -25-30... Men inatt har vi nog haft plusgrader för första gången i år och det blåser som bara den...

Rosa: Skönt med bekräftelse! Jag tycker också att du verkar ha väldigt väluppfostrade och fina barn.

Ursäkta de många inläggen, jag är lätt förvirrad som vanligt. Sitter och gruvar mig, ska iväg på provtagning och op-planering inför borttagning av halsmandlarna och jag är egentligen livrädd för operationen... :-S

Rosa; Kul att höra positiva saker om sina barn. Jag använder dock då och då mig av att skicka in barnet på rummet om det är kaos och det spelar ingen roll vad jag gör eller säger. Detta fungerar för barnet lugnar sig alltid och kommer ut och ber om ursäkt sen. Ser inget fel med det överhuvudtaget. Skulle dock inte hota med att de inte får mat osv.. men ang att skicka in dem på rummet så varnar jag först innan och sen blir det rummet.

rosa
Så härligt att få sånt beröm om sina barn! Det kan man ju leva på i evigheter, även om man nog själva ändå är bäst på att se EXAKT hur underbara ens egna barn är. Att hota med att inte få mat är ju hemskt, tycker jag. Rummet - tja, dit har vi inte kommit än. Men visst, någon gång då Lyckeli gått bärsarkargång så har jag burit iväg henne och så har vi inte gått tillbaka tills hon lugnat sig. Men det har bara hänt en gång för hon får mycket sällan utbrott som inte lätt går att avleda. Hon är ju ganska lugn, min tösabit. Jag läste att du kommit igång med yogan igen -  så skönt! Har du mycket kvar du vill gå ner? Går jag ner tio till är jag JÄTTEGLAD! Jag är faktiskt ganska nöjd om jag "bara" går ner fem till.

Rimfo
Söta du. Du ska se att din op kommer att gå jättebra och att du kan slappna av lite mer efter den. Kramar!

Jag är trött idag. Måste verkligen göra ngt åt Benjamins sömn men det handlar ju mkt om att då man har sovit så illa så länge har man inte energin som behövs för att härda ut några nätter då de ska sluta äta. För ja, jag tror maten är en stor del i att han vaknar så ofta. Nu vaknar han ju annars än när han är hungrig med, men det hade varit enklare för OSS iaf att slippa göra maten.

Vi har mkt att göra i helgen. Först ska vi till min brorsdotter uppe i Färgelanda på kalas imorgon, för hon fyller snart 17. sedan ska vi på 30årsfest på lördag. Det är min ena lillasysters man som är födelsedagsbarnet. Och på det ska jag och min andra lillasyrra måla i barnens rum hela helgen. Jag bara hoppas halsontet jag vaknade med inatt några ggr inte blir ngt värre.

Just det, har även använt mig av utegångsförbud en gång, så jag antar att jag är en hemska mamman i tråden?

Det var när Ella  var 5 år, förra sommaren, och fick vara ute i en större park i området tillsammans med en kompis. Den parken kan jag inte se från fönstret, ligger ca 5 min bort. Hur som helst så sa jag att jag skulle hämta henne när det var matdags, efter trekvart eller så och att hon absolut bara fick vara i parken där tills jag kom. Hon lovade såklart men när jag kom dit var det ingen där. Jag fick panik och sprang runt i området och ropade, gick upp till kompisen och ringde på ingen hemma.. sprang runt ännu mer och tänkte att kommer hon inte tillbaka om 5 min så ringer jag polisen. Då ser jag en dörr öppnas och en mamma tittar ut och frågar om jag letar efter Ella. Hade ingen aning om vem mamman var. Det visar sig att hon följt med kompisen till kompisens kusin.

Efter det fick hon inte vara ute mer den dagen, hon var jättearg men sen dess har hon aldrig gjort om det utan förstått allvaret i det att hon måste meddela var hon är och att jag vill känna till vem hon går hem till, inte till vilt främmande. Och det har hon följt.. och fått mer och mer förtroende av mig ju mer hon visat att hon kan ta ansvar.

Iofs ska väl den här tråden handla om våra 2,5 åringar, då känns inte utegångsförbud så aktuellt kanske hihi.

Angående rummet. Jag kan pckså använda det, men då följer jag med. Vill inte lämna mina små med alla dom stormiga känslorna själva. Jag tar med mig V dit för att han ska få rasa av sig utan att det går ut på dom andra och så att han kan lugna ner sig. Men jag lämnar honom som sagt inte och använder det inte som straff. Han själv mår inte bra av att ha raseriutbrott och alla står och ser på. Men klart att man ibland behöver flytta det rasande barnet (rasande som argt eller bara väldigt uppjagat) ut situationen för att det ska ha en chans att lugna ner sig!
Är det bara bråk här så kan jag gå in och bryta, säga: nä, nu får ni sätta er vid bordet och göra något så att ni lugnar ner er och kan samla er lite grann. Då får dom sätta sig och rita/måla, pyssla med pärlor eller så.

Rasar dom runt, dvs leker för häftigt så säger jag till dom att gå in på rummet för att där hoppa av sig på madrassen istället för i soffan.

Utegångsförbud: kan jag tänka mig att använda när dom är i tonåren, men inte nu. Nu anser jag att dom inte är tillräckligt stora för det. Fortfarande impulsstyrda så då är det mitt ansvar att se vilka situationer dom kan tänkas komma i.

MEN det var egentligen inte det jag ville ha sagt. Anser inte att man är en dålig mamma (tycker få är dåliga mammor eller pappor öht) för att man har andra regler än jag , men om ett barn går på så mot ett okänt barn så tror jag det är hennes vardag sas. Något hon lever i konstant. Och det kan jag inte se som bra eller utvecklande för barnet! Kan väl inte  vara trevligt för barnet att alltid få "hot" om ditten och datten för att "lyda"?

Och ja, jag tror ju inte mina barn är mer väluppfostrade än andras, vore väl konstigt! Jag är bara väldigt inrtesserad av den psykologiska biten av fostran och vill bara inte att mina barn ska må dåligt eller bli så trasiga i själen som jag blev. Det tog år för mig att ordna. Nu tror jag inte alla barn mår dåligt av andra regler än vad jag tycker är bra, det är ju komplicerat och beror på personlighet och vad som tillkommer ytterligare ( mycket kärlek bla eller brist på det). Jag gör ju vad som känns bäst för MIG: Och jag märker att barnen mår bra av det!

Finns säkert någon som tycker jag är besserwisser, men jag är inte ute efter att skriva ner någon eller trampa någon på tårna. Och som jag sagt förut, jag blir också arg och trött Jag är inte mer än mäsklig!

Så sthlm: nej jag tycker inte du är en dålig mamma

Hehe du och jag Rosa brukar ju tycka olika i såna här frågor, men våra barn växer säkert upp som bra individer ändå

Ang det som hände på bussen så håller jag helt med dig att de föräldrarna verkar ju hota en dit, en hit hela tiden.. kan inte vara en trevlig och avslappnad stämning om man håller på sådär.