Vi som shoppar danska barnkläder del 17

ja dreglat har han ju gjort massor sen han var 4 månader, o tuggat på allt o hatt sig, de är seeeega de där tänderna!!

ja jag hoppas att jag med får sova snart...Mateo har inte sovit en hel natt sen han var typ 3-4 månader, o då sov han ju bara en hel natt någon enstaka gång. Som det är nu sover han max 1-2 timmar i taget, och bökar som bara den. Tror att han är lite mjölkallergisk för det blev lite bättre nu när vi slutade med mjölk, men fortfarande bökigt o dålig sömn så tänderna bidrar nog också.

jag försöker adventspyssla som jag inte hunnit med riktigt, men får fortfarande inte göra det för Mateo utan får mest sitta här med honom hängig i famnen.
Skulle behöva städa, så många måsten känner jag men så lite tid och energinivån är NOLL! *suck*

Ja just nu känner man verkligen att man bosatt sig alldeles för långt ifrån familjen o vännerna...har fortfarande inte lärt känna någon här i byn, o hur lätt är det nu när alla sitter hopkurade inomhus hela vintern Usch jag är så dålig på den sociala biten irl...måste verkligen skärpa mig för Maia har ju inga vänner heller. Men snart så ska hon börja heltid på dagis och jag kanske ska börja plugga, då blir man förhoppningsvis lite mer social o inte en eremit som sitter här med laptopen som bästa vän!!

Hur går det för er där hemma? Fått provsvaren än??

Greksmurfen - tänkte läsa in några kurser som jag behöver för att senare läsa vidare till sjuksköterska...saknar naturkunskap B och biologi, fysik m.m

Jag vet PRECIS hur du känner!! Vi var ute i snön lite, men Mateo tyckte inte det var roligt alls så jag fick tvinga in Maia, så då blev hon ju jättearg o tjurig.

jag säger bara det, jag önskar du varit min mamma!! Min mamma har inte tagit mina smärtor på allvar förräns NU (hon trodde jag bara klagade för att slippa skolan när jag var mindre, likadant med magsmärtorna, hon tänkte aldrig tanken att det kunde vara något fel där...) och då är det rätt för sent o göra något åt det...min vikt har ju påverkats också av motionsbrist. Och ju mer jag går upp vikt ju ondare får jag ju i muskler o leder. Men här finns då ingen läkare som vill hjälpa en heller...hon har verkligen tur som har dig och läkarna som tar henne på allvar och gör allt för att hjälpa henne!

nä det behövs kanske inte, men ingick i detta basår som jag ska läsa. Så är jag berättigad till allt. Hittar inte medicinsk grundkurs på distans...

Mateo vågar inte ens vara på golvet för så fort jag tittar bort så slår, nyper, bits o sparkar Maia honom!! Så att han är klängig är ju inte så konstigt...Maia har då hamnat i en underbar ålder nu, tjabbar emot om ALLT! Och orden hon använder...jisses...vart lär de sig allt?

Hmm...jag kan ta Liam så får du Mateo, tror det skulle lösa lite

jag har alltid skyllt det på att vi var 6 syskon och att mamma inte hade tid/ork att ta tag i allt...samtidigt som jag mådde som värst så var min bror nere i en djup depression så han behövde ständig tillsyn o syrran fick anorexi och blev jättesjuk...så det fanns helt enkelt inget över till mig...och jag klandrar inte mamma (eller pappa) för det, men visst gör det ont att ingen brydde sig...jag klagade alltid på ont överallt och redan som liten skrek jag högt så fort någon petade på mig, så ingen tog ju mig på allvar utan tyckte väl mest jag var jobbig som gnällde så mycket hela tiden...en gnällspik trodde de väl bara jag var. Ingen som tog smärtan på allvar. Och fortfarande har jag svårt att hitta en läkare som lyssnar på en...alla jag träffat senaste året har sagt att min smärta och andra problem är viktrelaterat o de lyssnar INTE ETT SKIT när jag säger att jag hade ont o samma symtom när jag vägde 30kg mindre!!
Nu har jag gett upp o tänker inte söka läkare igen förrän jag gått ner i vikt, men det är ju skitsvårt när man inte kan motionera, försöker kontrollera dieten istället men inte så lätt som stressad småbarnsmamma.

Jag lindrar min deppighet över allt detta med SHOPPING, bästa medicinen eller hur