Inga spermier..

Ja, om man får en tid i andra delen av landet så kan ju garantin kvitta. Men vad konstigt att det inte skulle gå under vårdgarantin i Stockholm när det gör det i Skåne?

Tyvärr tror jag också att man ibland måste ligga på själv om det ska hända något. Vår remiss hade troligtvis blivit hängande oskickad om inte jag hade ringt remitterande gynekolog och upptäckt att det saknades ett par prover innan remissen kunde skickas...

moii, jag kikade in på din blogg och jag hoppas innerligt att allt ska ordna sig på bästa sätt för er.

Vårdgarantin verkar gälla i Göteborg med. Det har stått överallt att man blir kallade inom 3 månader i alla fall. Sen brukar tyvärr somrarna  göra att de inte håller den garantin iaf... IVF på Sahlgrenska stänger ju helt i 6 veckor (eller ngt liknande) under sommaren. Men det brukar löna sig att ringa och kolla läget, ibland blir man erbjuden återbudstider, hände oss. =)

När vi gjorde utredning och biopsi på Sophiahemmet i Stockholm så tog det ca en månad innan vi fick komma igång så att säga ,all utredning och så i Stockholm sker privat. Huddinge sjukhus är dom enda i Stockholms län som utför landstingsfinansierade IVf (man får 3 st) men då ska man vara utredd och klar ..Jag och min sambo står just nu i kö till Huddinge efter att ha gjort ett försök på Sophiahemmet där går det fort men kostar desto mer vårat enda försök kostade oss 42 000 kr (altså IVF försök) bara min sambos biopsi kostade 7000!

Men Huddinge gör som sagt landstingsfinasierade  IVF  men då får man snällt vänta kötiden är just nu ca 1 år och står man i donator kö så får man vänta 2 år! 
 

Vi ska till RMC i slutet av aug på läkarsamtal och kuratorsamtal.
Vet inte om det är nån ny utredningsstart eller vad det är?

TB1, hur går det för er? Fått något mer undersökning eller något?

Min man saknar också spermier, fick svar på andra sperma provet igår och det stod "total avsaknad av spermier även i detta prov"... så jag förstår hur ni känner...

hej. usch vad tråkigt att höra, beklagar :-/ vad komme hända nu då? vad har läkaren sagt?

nä vi har inte fått någon kallelse än till urologen så ha ingen aning. får vi ingen snart så ska vi ringa!

Vi vänta rpå att få tid för först ultraljud för oss båda, sedan ska de gå in med nål och se om de hittar spermier hos mannen, direkt in i testikeln. Annars vet jag inte...om allt är bra inuti mig så blir det donator spermier, men jag antar att det är en bit dit...vi hoppas på att få tid snart och sedan att de hittar spermier och då kan göra provrörsbefruktning.

håller tummarna stenhårt för er!! du får gärna berätta hur det går för er! så jag vet vad vi har och väntar oss

För två veckor sen var vi på RMC Linköping för ett läkar- och kuratorsamtal.

På vägen till Linköping så tänkte jag på vad läkaren skulle säga, skulle det finnas nån chans att hitta spermier genom biopsi? skulle det gå att välja ut en frisk spermie? Hur stor är risken för missfall eller missbildning? Det låter som en så otroligt jobbig process, vi visste ju redan att vi hade dåliga odds liksom. Så jag satt i bilen och typ hoppades på att det skulle vara så dåliga odds att inte var lönt att göra dessa behandlingar. Konstigt att hoppas på dåliga reslutat, men det var det jag gjorde...


Vi fick träffa en överläkare och en psykoterapeut, båda kvinnliga. De gav ett tryggt intryck. 
Jag tog fram stencilerna med frågor vi hade fyllt i.
Psykoterapeuten frågade hur länge vi hade försökt få barn. Jag sa 2½ år (det blir det nu i september).
De frågade varför jag fick operera bort min äggledare osv.
Vi pratade om utredningens resultat, och jag tycker faktiskt inte vi fick reda på särskilt mycket förutom det vi redan visste.


M lämnade ju två spermaprov i december och februari, med resultatet inga spermier funna. I maj tar han ett kromosontest som visar att han har ett kromosonfel. 
De sa att det var väldigt liten chans att de överhuvudtaget skulle hitta spermier via biopsi. Det kunde hon säga eftersom M:s testiklar är så små, bara 6-7 ml. M har tagit testosteron-test, men hon visste inte svaret på det testet...dåligt att hon inte tagit reda på det tycker jag. Men testosteronet kunde också tala om hur stor chans det var att hitta spemier. Jag har för mig att det inte var jättebra. FSH-värdet var 12. Det är lite för högt men inte jättehögt, det är inget som går att behandla.


Åter till M:s kromosonfel. Han har ju lika många kromosoner som normalt, men några låg på fel plats eller nåt sånt. Men det enda som kromosonfelet påverkar är just spermier-produktionen, i övrigt är M lika frisk som en "vanlig" männsika.
Även om de skulle hitta spermier via biopsi, är risken för missfall eller missbildning på barnet stor.
Det går inte att välja ut en "frisk" spermie. Det man kan göra är fostervattenprov i v.12, sen tar det flera veckor innan man får svar på om barnet är sjukt eller inte. Jag grät när jag hörde detta. Jag skulle aldrig i livet kunna göra abort. Oavsett vad. 
För det första så är det jätteliten chans att de hittar spermier överhuvudtaget. Biopsin kan också skada M. Det tar ju bort en vävnad och det kan påverka M:s hormoner. Det lät inte bra. Så det blev ett helt självklart val för oss. Vi väljer att inte gå vidare med detta.
De frågade oss om donatorinsemination, men vi sa att det inte kändes rätt och då undrade de varför...


Vi berättade att vi var inställda på detta besked och planerar att adoptera. De var intresserade av adoptionen...
De tycker att vi gjorde ett klokt val med att inte gå vidare med att göra biopsi, de sa att vi skulle höra av oss om vi ångrade oss. Och så önskade de oss lycka till!


Vi var glada när vi gick därifrån. Det låter ju väldigt konstigt att vara glad efter ett sånt besked, men det var vi. Det kändes så skönt att få släppa allt det här med sjukvården nu och satsa fullt ut på adoption. Känns skönt att det är så definitivt. Vi känner ju verkligen att det inte är värt de där behandlingarna som ändå säkert bara skulle leda till besvikelse. Så jag fick som jag ville...


så numera hänger jag mest i adoptionstrådarna istället...