Plus igen efter mf/ma

Japp det är jag som hade BF den 6 januari som fick MA i maj ja. Jag kan skicka inbox om mitt gamla nick om du vill vara säker, men vi snackades vid ganska mycket.

Japp nu är jag gravid igen, men jag är så jädra deppig nu. Känner nada symtom nu och har bälgat i mig fler än 5 koppor svart te om dagen helt ovetandes om at det är skadligt för bebisen och kommer säkert gå samma öde till mötes igen. Förlåt förlåt för satt jag är en sur jädra pessimistisk idiot som drar ner stämningen här i tråden, men jag är ett nervvrak och vågar inte göra nåt känner jag. Fy, varför utsätter jag mig för detta, stressar upp kroppen frivilligt med denna extrema oro och rädsla.

Oxbackskliniken känner jag till. Gick där under mina månader när jag försökte bli gravid, men var där sista gången i juni i samband med mitt MA och då sa gyn att innan november är du garanterad gravid igen..så fel hon hade men jag är lika glad att det blev nu. Äntligen 19 månader totalt tog det och det vore katastrof om jag ska förlora det här.

Har inte riktigt bestämt var jag ska gå, lutar nog åt MVC nere på stan, men jag får se.

Ha ha sofy Hugh me kanske säger dig något

Jag blev avstängd, betedde mig som en idiot här inne på FL med en massa tjafs för att jag mådde skit då i maj och juni efter mitt MA, men nu är jag på det igen.  jag mår bättre, bara det inte händer samma skit igen som förra gången.

har ju haft massa symtom på graviditet som helt plötsligt har avtagit. Det första jag kände av bara dagar efter ÄL var att jag var konstant kissnödig och spranng på toa 2 ggr i tommen konstamnt under några dagar. Sedan avtog det poch ömheten i brösten blev bara mer och mer och flytningar och de sedvanliga finnarna dök inte upp som dom brukar före mens och brösten växte 1 kupstorlek på bara 1 vecka. Ovh nu nada. Började må illa i onsdags morse och då bara kände jag att det måste ju vara något men som kom tvivlet men köpte ett test i fredags och testade i går 2 dagar före BIM och plusset dök ju upp innan urinen hade tagits upp i kontrollrutan på CB testet hur tydligt som helst.

Har varit hungrig som en varg hela helgen, men nu har ömheten i brösten försvunnit och redan kommer nojjan att jagha, inte nu heller.

Jag orkar inte längre i så fall, då är det nog inte meningen att jag ska få barn.

jag inboxar dig mitt förra nock.

Sofy: Inbox till dig

Hoppas du komme rin hos mig, men jag tror det.

Känner mig så gnällig när jag ser vad du gått igenom, 3 missfall om jag förstår din sidfot rätt.
Fy vad livet är orättvisst att genomgå så mycket skit. Jag har genomgått ett MA och håller redan på att oroa ihjäl mig över ytterligare ett till, det får bara inte hände och så hardu genomgått det 3 ggr.

Förra gången försvann alla symtom i v.5 och jag kände mig så säker att det skulle gå åt skogen, denna gång har jag dock känt mer men när ett symtom varit så tydligt i flera dagar och plöstligt upphör så förknippar man ju det med vad som hände en förra gången då det försvann symtom efter symtom, men nu börjar jag känna av brösten igen. Aldrig är man nöjd men jag kan söga att hellretar jag jobbiga symtom och får vara gravid än inga alls. På nåt sätt så inbillar jagmig iaf att så länge jag känner symtom så är jag gravid.

och jag kan känna ockdå ska jag ändå få missfall så kunde jag lika gärna ha misslyckats denna gång också och fått negativt igen som så många av de andra gångerna jag fått det, ska jag plussa så ska jag minsann få en bebis annars får det vara.

men som du skriver så talar man inte högt om det för då är man så otacksam.

Jag är så nojjig över allt, hade helt förträngt att svart te var skadligt för bebisentrost att jag vet att embryot inte tar upp nån näring från mig än utan lever på gulekroppens näring i några veckor till.

Jag tänker verkligen mycket på att leva sunt och inte bara tänka i negativa tankar, men det är så svårt och man suger ju åt sig allt som en svamp. Känner att det är på sin plats att antingen sluka en tjock bibel om graviditet eller vänta med sånt tills man kommit en bra bit på väg då man känner sig otymplig och att man känner bebisen sparka där inne i magen för annars blir man väl ännu mer nervvrak.

Vad söt dotter och coolt personnummer hon har

Åhh, ni är alla så gulliga här inne, detta har blivit min favorittråd på FL.

Men jag är ändå så rädd, alla jädra trådar som strtas av tjejer i 20+ som skriver hur tänker ni äldre morsor som skaffar unge när ni är typ i penisonärsåldern typ 40? Jag känner mig inte gammal men jag vet ju att graviditet vid 35+ medför ju risker. Det första BM plockade fram på hälsosamtalet när jag var där förra gången var broschyr och info paper om fosterdiagnostik och orden gå hem och fundera om du vill göra fostervatten eller moderkaksprov. hit, skall man ta sådana ställningar också, pest eller kolera med ökad missfallsrisk som man redan har med tanke på sin ålder.

Hur gjorde du med sådana stora beslut. Gjorde du något fosterddiagnostiskt test?

Tack för alla välkommnaden hit till denna tråd.

Känner inte mycket idag och det gör mig såklart så orolig. Imorse när jag vaknade kändes väldigt blött i underlivet, kändes precis som mensen kommit, har ju BIM idag, men som tur är det bara vattniga flytningar och jag antar att det är helt normalt och hör graviditeten till.

Har inte vågat mig på att ringa och boka tid än till BM eller VUL, känns som jag tar ut något i förskott, känns som jag fortfarande kommer gå samma öde till mötes som förra gången.

Har en fråga til er: Någon som vet om man ska undvika att träffa barn som har vattkoppor/torkade vattkoppor som blivit sårskorpor när man är nygravid?

Tack

Ja symtomen är för mig ett givet tecken att man är gravid och inte som förra gången då dom avtog i stort sett nästan på en gång och ledde till MA 3 veckor senare efter dom avtog. 
Jag är nojjig som tusan idag och känner mig så glad och uppåt idag, känns precis som vanligt med det vanliga zombie tillståndet, ska nog ta och sova bort några timmar av denna dag och hoppas jag vaknar med mycket graviditetssymtom.

Jag hade vattkoppor som barn så det har jag haft, men undrade om barn som har det och nu har torkade vattkoppor som nyss fått intorkade vattkoppor på nåt sätt kan smitta det lilla embryot i mage? Vill ju inte outa graviditeten för omgivningen än förrän jag kommit en bra bit på väg, om jag nu gör det.

Gud kan inte ens skriva ordentligt, menar att jag känner mig nojjig som tusan idag och INTE glad och uppåt idag utan bara orolig, gråtfärdig och alldeles som vanligt trött som en zombie. Vill bara gråta för att jag är så jädra orolig och nervös. Känns inte alls bra idag.

Du har säkert rätt, men man blir så himla orolig när man känner en massa fram till 1 dag efter man testat positivt och så plötsligt upphör symtomen. Förra gången sa alla till mig att var glad att du mår bra, du kommer nog få din beskärda del så småningom och visst var jag glad för det men saamtidigt kände jag på mig att nåt inte stämde och det var ju tyvärr så.

Idag är jag bara trött som bara den, har nyss sovit i 3 tim och drömt hur rörigt som helst. Vaknade vrålhungrig och måste äta men har inget hemma som jag är sugen på så jag måste ta mig ut och handla och det har jag ingen som helst lust med. Vill helst inte träffa på någon som känner mig idag då jag ser ut som bara den och känner mig gråtfärdig.

Men visst, det är säkert till och från dag till dag såhär ibörjan och jag vet att man inte måste ha 100 symtom för att vara gravid utan det kan vara en lika bra graviditet ändå.