Vad är rimligt att en 20-årig dotter betalar för att bo hemma ?

dethär är ju helt sjukt! det är ju trots allt ens eget barn! enligt mig ska ens barn få stanna hemma så länge tills det känner att det är dags att flyga ut ur boet så att säga. varför vara så girig?

Började jobba extra när jag fyllde 18 och då började jag även betala 10% av de jag tjänade till mina föräldrar för att bo hemma. Jag kunde också så betala lite mat att handla hem efter jobbet nått enstaka gång i månaden, men mina föräldrar var noga med att jag inte skulle betala dem någe med mitt studiebidrag. Tycker de var helt okej och jag fick lära sig en del till vuxenlivet då man flyttade hemifrån ;)

Jo, men det är ju du som tycker så.
Rent allmänt så tror jag att de flesta anser att det är rätt bra att ens barn lär sig att man inte kan bo och äta gratis.

Det finns orsaker till att försörjningsplikten upphör när man gått ut gymnasiet/fyllt 21 om man fortfarande går i gymnasiet då.
Förr eller senare går man ju över från barn till vuxen.

Själv skulle jag skämmas för att snylta på mina föräldrar - som du säger, varför vara så girig så man utnyttjar dem?

www.swedbank.se/sst/inf/out/infOutWww1/0,,24621,00.html
kanske...?

"de flesta", är det alltid så att "de flesta" har alltid rätt? man övergår kanske från barn till vuxen men ditt eget barn upphör aldrig att vara ditt barn. att betala räkningar och sådant lär man väl sig förr eller senare?

nä, låt barnet leva lite lyx innan vuxenlivet börjar. en trygg grund ger oftast upphov till en trygg tillvaro även senare :)

så fort man får jobb, betalar man väl hemma? det har jag alltid gjort. känns galet att jag inte ska betala när jag tjänar pengar. Nu bor jag i eget hus och betalar till mig själv :D

men jag hade kompisar på gymnasiet som inte betalade hemma och bodde med sin ensamstående mamma som skulle betala för alla barnen fast att äldste sonen tjänade dubbelt mot sin mamma. Det är ju lite sjukt

sen tycker jag det är okej att man som föräldrer väljer att sätta dessa pengar på ett sparkonto till ungdomens framtida hem...men det är ju beroende på vilken ekonomi man har.

Vilken ypperlig länk, det var en sån jag letade efter! :)

I mina ögon handlar det inte om att vara girig utan att alla med inkomst hjälper till i hemmet.

jag är tjugoett och bor hemma, just för att det inte finns någon lägenhet överhuvtaget att hyra här i sthlm för studerande, som är sambo.
min sambo och jag bor alltså i mitt flick rum och vi har avtal med min mamma att betala 1500 i månaden,
men då städar jag, lagar oftast maten och handlar av mina pengar. så de går jämt ut.

städar gör jag mest för jag är pedantiskt så orkar inte med små syskon som dräller runt med allt. samt matlagning för det är kul.

men mina föräldar tycker jag ska bo hemma tills jag studerat klart så jag ska klara mig ekonomiskt. (har dyra medicener och läkar konstader med)..

men jag tycker du ska kräva att hon iaf hjälper till hemma om hon inte jobbar.
sen är det faktiskt skit svårt att få jobb, innan jag kom in i skolan så sökte jag över 100 jobb per dag och fick inte ett skit.

så om din dotter nu har problem med att hitta jobb kanske hon ska söka till univeristet och där får chansen till bättre jobb. Samt en stadig inkomost av studie lånet.

Ja, du tycker det, men där håller jag inte med dig alls.

Visst, mitt barn upphör aldrig att vara mitt barn i betydelsen att jag fött det, men det betyder ju inte att det inte kommer att bli vuxet, mitt jobb är ju att se till att mina barn klarar sig själva som vuxna människor.

 Jag flyttade hemifrån som sextonåring och blev försörjd enligt riksnormen av mina föräldrar tills jag slutade gymnasiet och kan säga att jag är jäkligt glad att de inte lät mig lyxa på något sätt, jag fick istället lära mig att om jag ville ha extra pengar så fick jag helt enkelt jobba för att få dem och det gjorde jag också.

För min del anser jag att man gör sina barn en otjänst genom att curla dem och låta dem leva "lyxliv" innan man kastar ut dem i den hårda verkligheten.

Den trygga grunden kan de ha när de är barn, men någon som fyller tjugo i vinter är inte längre ett barn, från och med artonårsdagen förväntar jag mig att mina barn kommer att förstå att de är myndiga, med allt vad det innebär. Går de fortfarande i gymnasiet så får de naturligtvis bo kvar hemma tills de gått ut, men när de skaffar jobb så får de börja ta del av att betala för boende, mat och så vidare.

Det är ju tanken att barnen ska bli självständiga individer.