Studerande singelföräldrar

Hoppar in här. Singel-mamma på heltid och läser till läkare, snart klar. Inget CSN men jobbar häcken av mig som sjuksköterska.(är utbildad till det också).

Aldrig tid dejta ,omöjligt pga ingen barnvakt.

Men jag är snart klar och börjar jobba (om drygt 1 år) och då skall jag förhoppningsvis flytta nära släkten så jag kan få lite hjälp.

Ja men grattis! Snart lättar det lite ekonomiskt då! Utan bortadsbidraget blir det riktigt knapert ju.Spännande! Då har du ju lite vardags glamour att se fram emot!Varmt välkommen! Jisses, hos dig var det full rulle! Jag har inte jobbat något vid sidan om, även om jag borde. Nästa termin då jag ska skriva min master uppsats tror jag (eller jag intalar mig i alla fall ) att det ska finnas lite mera andrum så jag kan jobba extra.
Hur gammal är ditt barn?

Prickelina: usch sådasnt där är hemskt! I fredags när jag lämnade på dagis blev det "fel" någonstans. Sonen som alltid är så glad när vi vinkar av grät hysteriskt. Jag hade ont i hjärtat halva dan och satt med telefonen i handen under min förläsning för jag fick för mig att de skulle ringa från dagis och berätta att han var sjuk eller dyl. Annars så "slipper" jag ju några längre överlämningar eftersom sonens pappa inte finns med i bilden (mer än som ett long distance telefonsamtal en gång i månaden). Hur ofta är sonen hos pappa?

min son blir 3 i januari nästa år ....Japp full rulle är bara förnamnet.. .

Usch den här helgen urartade totalt. Jag var som sagt jätteledsen för att lilleman inte ville til sin pappa. På kvällen får jag ett samtal från min bästis att mitt ex är på samma fest som henne och att han lämnat sonen hos flickvännens syster... Jag blev skitsur. Festa kan han göra när han inte har sonen och om han nu ville gå på fest hellre än att vara med lilleman kunde han fått stanna hemma och sluppit vara ledsen. Så jag ringde honom och det blev såklart ett jäkla liv. Han är helt patetisk och hotar med rätten och att jag aldrig ska få se sonen igen. Eller hur, vilken domare skulle flytta en fyraåring med en utvecklingsförsening från sin mamma och sina kompisar? Där all hans trygghet är. Imorgon får jag hem sonen men ser ju inte direkt fram emot att träffa exet....

Av eran erfarenhet . I vilken ålder på barnet är det bäst för en som ensamföräldrer att börja studera ? :)

Blääääk vilket helvete man går igenom nu med skolan. Vill bara att dessa veckor ska gå snabbt så man kan leva som en normal människa igen
Det sket sig med killen oxå Han va inte riktigt det jag trodde... Jag överlever utan honom men det känns lite trist för d kändes sååå kul o få hålla i lyckan i en vecka. Tur att livet går vidare, är ännu mer laddad nu hahaha

yoshimi: KUL att det gått så bra!!! Lika bra att man försöker ses så mkt som möjligt i början så det inte rinner ut i sanden!! För det är inte kul när intresset svalnar för att man har svårt att träffas! Har ni bestämt ngt nu?

prickelina: Usch... det där lät inte bra... Förstår att det känns jobbigt, varför fixar man barnvakt när man får ha sitt barn hos sig!? Det förstår jag inte... Hur gick det när han lämnade sonen?

Sajne: Jag kan ju bara tala för mig själv Började plugga direkt efter mammaledigheten när sonen var 1 år, han är 3 nu och det har funkat skitbra! Är jätteglad att jag tog tag i det direkt. Jag kommer att vara klar när han är 7, vilket innebär att vi kan bo i ett radhus när han är 9 *wishful thinking*
Hur gamla är dina barn?

NYC: hur gåre med dubbelplugget!???

Så då började du plugga innan sonen föddes?

Prickelina: Jag har ingen förståelse för de män som gör så. Dvs om de är varannan helgare pappor... varför festa just den helgen?

170607: Vad trist med karln. Jag vet känslan. Av de killar jag har datat så har det alltid varit jag som dragit mig ur! Har helt enkelt inte känt någon attraktion alls. Tror att jag har gått på dates med en 10 st på 3 år. Och med risk att låta som om man tror att man är all that... så har de flesta varit jätte på och intresserade. Förrutom EN kille. Så typiskt, den ende jag kände mig attraherad av, ja då verkade det inte vara mutual . Vi hann bara gå på 3 datar men jag hade också glömt den där pirriga känslan och så satte man ju på en gammal Usher sång att dagdrömma till . Men sen kom jag ju på hur skönt det är att vara singel och no drama! De där veckorna då vi datade och pratade påtelefon och sedan när det rann ut i sanden... jisses vad onödig tankeverksamhet som gick åt. Och den där jobbiga förväntan när mobben plingar till för inkommande sms... och så blev man så besviken när det typ bara var mormor. Hehe.

Nu är det väl inte långt kvar tills du får lite välbehövligt ledigt va!? Jag tror dessutom att du kommer tycka att plugga på högskolan är mindre stressigt än ditt maratonkomvux-plugg! Tänk, det är ju bara 3 mån kvar innan vi kan ta pluggfikor på campus . Och jag ser så framemot att dra igång vår föräldrastudentförening. Har ju inte hunnit ta tag i det nu när jag pluggar 2 kurser. Appropå kurserna så är jag så lycklig för läraren plockade bort en uppsats som skulle varit klar nästa vecka! Tror hon insåg att hon hade went overboard där. 5 veckors kurs, 3 uppsatser och ett grupparbete?! Som tur är är det bara drygt 2 veckor kvar av mitt dubbelplugg! Börjar få dåligt samvete för jag är så trött och har inte haft så mkt tid över till sonen som vi brukar ha . Idag skulle vi rita efter middagen framför Bolibompa, men det slutade att jag somnade på soffan och vaknar av att han hoppar på mig. När vi nattar så har jag också kommit på mig själv med att försöka få hnom att välja de korta böckerna så att nattnngen ska gå fortare och han somna så att jag kan läsa. Usch. Men som tur är är det snart över, då ska jag se till att vi spenderar riktig quality time, min pussgroda och jag!

Jag började plugga när min lilla kille var 3. Yngre hade funkat det med. Jag jobbade heltid from sonen var 1 och DET var vidrigt. Hellre hade jag pluggat och haft mer flexibel tid då han var så liten. Går du i pluggartankar eller?

Åh då skulle han vara så himla trevlig helt plötsligt. Han är helt schitzo... Men jag sa i alla fall till honom att om jag ringer och är orolig för min son, pratar lugn och sansat, inte höjer rösten och inte svär så förtjänar jag definitivt inte att hans flickvän står och skriker svordomar i bakrunden! SÅ jävla omoget! Och det bad han åtmindstånde om ursäkt för. Fast jag är ganska övertygad om att han inte fattar/eller tycker det är ogrundat att jag blev arg... Pucko!

Har en grupparbetesredovisning om två veckor och det känns som min grupp går på olika håll allihopa... Suck... De verkar inte riktigt fatta innebörden av grupparbeten och betyget i kursen ska till en tredjedel grundas på denna redovisning.. Känns så där, jag gillar inte att vara beroende av andras prestationer!

Jag började plugga när min son var 3 på komvux. Nu är han 4 snart och det är högskola och det funkar bra. Jag har en tjej i min klass som har en 13 månaders son men det verkar ganska tufft. Hon får inte sova hela nätter och han är konstant sjuk eftersom han är ny på dagis med alla baciller... Så jag hade nog väntat till i alla fall 2 år. Och hon har en man (inte för det verkar hjälpa haha).

Åh, HUR kommer det sig att barn alltid lyckas bli sjuka när det passar allra sämst? Grupparbete och obligatoriska heldagsföreläsningar varje dag och självklart blir han sjuk då Har tvingat grannen att vara barnvakt i eftermiddag så att jag i alla fall hinner gå på en av dagens föreläsningar, men då har jag inte vågat säga till barnvakten att sonen dessutom är lite småkass i magen (inte magsjuk alltså, men barnvakten är en barnlös singelkille som inte är så förtjust i bajsblöjor ).

Jag får så vansinnigt dåligt samvete gentemot gruppen för att jag inte kan vara där och delta även om jag gör "min del" hemifrån och på det så blir jag vansinnigt stressad över allt jag missar och hur jag ska kunna ta igen det.