Igår fick vi äntligen komma hem. Vi fick några sköna timmar här hemma innan min älskade pappa gick bort igår eftermiddag. Han har varit förkyld så han fick aldrig träffa lilla Emmy. Jag är så otroligt ledsen just nu som ni förstår, samtigt som jag är så tacksam över att ha Emmy som tröstar mig. Detta skulle ju vara en tid av glädje och han skulle äntligen få sitt första barnbarn.
I måndags var vi på specmödravården för överburenhetskontroll. Det konstaterades att jag hade för lite fostervatten så det ville sätta igång förlossningen på tisdagen. Läkaren gjorde dock en hinnsvepning också så redan på måndagskvällen kom värkarna igång samtidigt som jag började blöda ganska rejält. In till förlossningen med andra ord och där fick jag stanna kvar. Värkarna ökade hela natten, men på morgonen hade jag knappt öppnat mig ändå. De gjorde hål på forsterhinnan och satte värkstimulerande dropp men jag öppnade mig ändå inget mer, tror det var 3 cm som mest. När jag fortsatt att kämpat hela dagen och kvällen kom så äntligen beslutet om kejsarsnitt. Äntligen fick vi träffa vår Emmy! När de tog ut henne såg de också anledningen till att inget hände, hon låg fel med huvudet. Huvudet låg nedåt men felroterat om jag förstod det rätt, så hon "bockade" inte in och därav inte samma tryck nedåt.
Skönt att amningen funkar bättre för dig Emma. Peppar, peppar, så går det ganska bra för oss än så länge...
Grattis till huset Sofia! Vart ligger det?
Hur går det för dig, Katarina, inga känningar än? Jag hade också väldigt svullna händer, men inga bra tips mot klådan... det enda som minskade min svullnad tillfälligt var kyla, högläge och rörelser. Mitt väsk-tips är en vattenflaska. Man ska ju dricka mycket och det var mycket bättre med en vattenflaska än deras muggar.