Haligh, jag kan heller aldrig sova på dagen. Bara om jag är jättesjuk, typ 40-graders. Har slutat ha dåligt samvete för det. Tycker det är jobbigt när alla säger "du måste försöka sova när bebis sover". Går jag upp 6 nu o bara har sovit 6 timmar (vilket är normal natt här), så får jag helt enkelt vara trött, det går ju över. Jobbigast tycker jag det är när sömnen blir helt upphackad. I början m Julian sov jag aldrig mer än 2-timmars pass och det tycker jag är tortyr.
Julian är också vilda bebin! Mina kompisar tycker inte det är konstigt m tanke på att vi är rätt rastlösa av oss, så kanske är det så?!
Julian är väldigt tidig fysiskt, kan redan ta några steg m gåvagnen, och klarar bra att bara hålla i sig m en hand när han undersöker något. Konstigt att med nr 1 så hade man tyckt det var skoj, nu blir man mest bara trött
. Men jag ska inte klaga, han är faktiskt ändå lätt att ha och göra med, glad och nöjd av sig.
Vi lånade en sån där gåstol, men den är tydligen inte kul, ska vara "the real thing" här.
Vi har bestämt att J ska få lära sig att somna själv, sova i egen säng merparten av natten osv. Känner att det skulle bli för mkt m en till m samma sovvanor som Ludvig.
Det där m napp är intressant förresten. Tyckte att det var så bra att L tog den och har verkligen försökt m J, utan resultat. Tror dock att det är som många säger att de flesta vaknar på natten när de tappat sin napp och att det då stör sömnen. Eller så är det inte pga det, men J sover lugnare än L gjorde i den åldern och det var ett himlars stoppa in nappen minns jag.
Nästa onsdag ser tomt ut.
Nu ska jag vila, för förkylning m två små är mer än vad jag mäktar med. Förra veckan fick jag migrän för första ggn i mitt liv, säger lite om arbetsbördan
.