30+ väntar barn i mars i stockholms innerstad?

Haligh, vi har ju aldrig haft det så. Förstår att det är jobbigt, men det är även jobbigt när alla andra verkar ha det så och man känner sig lite onormal. Den här gången ska jag inte klaga om det blir så utan tänka på fördelarna med det. Fast lite mer kramig får han gärna bli . 
Fast att de följer efter en överallt, det gör även mina eller vill veta var jag är heeela tiden. Idag stod Ludvig och slet i mig när jag försökte laga mat och skrek, mamma, mamma, maaaaaammmmmmma. Julian satt i stolen och grät och ville att jag skulle ta upp honom. PUH, säger jag bara och då var det ändå bara fiskpinnar och potatismos .
Fast här går det alltid bra med pappa så det är skönt. Säkert för att vi alltid delat på mat och sova tillsammans.
Och Haligh, snart kommer det även gå med andra som hon knyter an till, även om det känns låååångt borta. 

Haligh- jag tycker du är klok som låter bli att lämna henne när hon är sådär mammig.

Jag är ju som bekant inget fan alls av att lämna spädisar till andra än personer som de känner sig trygga med, men jag kanske är för nojjig på andra hållet. Det viktiga är väl att vara lyhörd för sitt barn.
  Men en annan sak som jag tänkt på är att det inte är säkert att  bebisar gråter alltid om de blir skrämda eller känner övergivenhet.  Edvin kan ju bli skrämd av mkt om han är trött t  ex hoppa till och börja gråta om någon nyser men inte säkert att han skulle börja gråta om inte jag eller Fredrik var i närheten. Precis som vi vuxna visar de kanske inte ledsenhet om de inte är tillsammans med trygga personer utan håller inne känslan istället så det blir stress inom dem. De kan ju inte heller reglera stresshormonet kortisol och en bebis hjärna kan bli överfylld med kortisol om de blir stressade länge, vilket inte är så bra.Då kan ju 10 min vara väldigt länge. Jag tror väl inte att det är någon fara för våra barn som har trygghetspersoner att bli utsatta för lite stress då och då men  t ex barn som är på barnhem kan ju få hjärnskador, då "neuroner dör".  Jag tror dock inte att det är så hälsosamt med för mkt stress, bebsiar behover ha nära till trygghetspersoner så att de kan få snabb hjälp att reglera stress (vilket ju kan vara en banal företeelse som en myra som kryper eller nysning enligt oss vuxna)  och då kan det räcka med en lugnande blick från sin mamma eller pappa för att de lugnt skall kunna leka vidare. 

   

  

Blev tvungen att avsluta tvärt. Hoppas iaf att ni alla nu börjar bli friska och på tal om träning. Har någon testat Mamma Core passen som Friskis har bl.a. på Gärdet? Där kan man ju ha med sin lille kille, (hur mkt träning det nu blir  när  man har en liten med sig)har funderingar på att testa iaf. I dag var jag ute och sprang hindertimmen, riktigt roligt att springa terräng spår. Fast det gick långsamt...

Nej nu är det dags att åka och bok-klubba. Ha en bra vecka!

  

Vi har ju gått på sats-baby, dvs där man får ta m sig bebis in. Jag valde att aldrig lämna in Ludvig på Mini-sats. Denna gång är jag lite kaxigare, med betoning på lite.
Jag har lämnat Julian halva passet och sedan hämtat honom när styrkan börjar, dvs ca 30 min. Han är helt enkelt alldeles för snabb för att ha m in på konditionsdelen, men på styrka kan man ha med barnet i övningarna. Han har då suttit i en gåstol under tiden och det har varit väldigt lugnt. Däremot så har jag sagt att de ska hämta mig genast om han blir det minsta ledsen.
Jag skulle heller aldrig lämna honom när han är inne i en "fas". Tror inte att du är för nojjig Roszi, det är ju ingen brådska. Jag tycker att man ska vara lite nojjig och inte dras med i hur andra gör.
Jag har alltid gått på min magkänsla och många tycker säkert att jag/vi varit lite nojjiga med Ludvig, men han är verkligen en trygg och känslomässigt mogen kille nu, (inte bara vi som tycker).

Jag kan verkligen rekommendera er att be om att få provträmna gratis en gång på sats-baby om era inte kryper, det är roligt även för de små. Det är bara att ringa dit och fråga.

Roszi; jag gick på mamma-bebis-core hela våren, det var super att börja så efter förlossningen! Inga hopp och fokus på knip och styrka. Men det förutsätter att man inte har ett barn som kryper, de flesta var nog under halvåret. Jag gick vid lindhagen 2 gånger i veckan, Sigrid sov jämt sig genom passen Idag har vi varit i skogen och plockat hur mycket svamp som helst! Det var som att plocka blommor, trattisar i knippen överallt! Hade Sigrid på ryggen, det var så gött så hon satt mest och snarkade, lilla pluttan! Imorgon blir det till att rensa, inte fullt lika kul som att plocka och äta

Vad duktiga ni är på att komma igång och träna! Jag önskar att jag hade motivationen, men får väl erkänna att jag är för lat. :( Det är ju underbart när man kommer till det skedet när man verkligen längtar efter att gå till gymet, och deppar lite på ett hörn de dagar man måste vila. :) Jag tänkte att jag skulle börja på Sats när Philip kommit men veckorna blev till månader och jag har fortfarande inte hasat mig iväg. Förmodligen för att jag gick ner bra i vikt ändå, men det hade ju varit trevligt med LITE kondis oxå... :) Nu får vi se om jag börjar igen efter årsskiftet när H är hemma så jag kan dra iväg ensam. No promises, haha!

Åå, nu när jag läser vad du skriver Haligh så ska jag ta och kika efter svamp idag! I skogen (nåja, dungen då) utanför ska det finnas hur mycket som helst enligt grannarna! Rensa är dödstråkigt, men smörstekta trattisar på rostat bröd är himmelriket! :)

Hittade ingen svamp, men fick span på 3 älgar på promenaden igår! Dungen kanske kvalar som skog iaf! :)

Ninus: Kondisen kommer nog av sig själv nu när Philip börjar röra sig Snart får han nog upp ordentlig fart, och då är det väl knappt idé att sätta sig ner. Min lilla klätterapa tror att t o m små dunkuddar kan utgöra ståstöd, och trots att man passar hela tiden har hon redan slagit sig evinnerliga gånger; jag vågar knappt blinka! Jag är också alldeles för lat för att ha kommit igång med nån träning. Tror det även skulle vara bra för att komma iväg på egen hand. Nu är jag ju med Nora nästan alltid. Tror jag knappt kommit upp i tvåsiffrigt antal timmar ifrån henne totalt under de här sju månaderna. Inte för att det gör nåt

Golden, håller m om att man får motion nu när de börjar röra sig. Man bara far runt heeela tiden känns det som. Jag har, både denna, och förra gången tappat mina kg och något till i denna fas. Tyvärr så gör man ju en del konstiga rörelser och har dessutom ofta en del skavanker sen graviditeten, så träning är för mig ändå ett måste för att slippa ont i ryggen.
Har tagit m barnen till mina föräldrar i Bålsta över några dagar. Suger ut det sista ur de härliga dagarna nu.
 

Ludvig är inne i en liten mamma-trots. Jag fick inte lägga honom idag, det skulle mormor och han är lite klängig på mig mellan varven faktisk. En del krokodiltårar

Kom på att jag nog inte alls på alla sätt var nojjigare m första barnet, som jag alltid tänkt. Denna gång så ville jag ha J skyddad i sjalen under den första månaden, jag höll mig endast i närheten av hemmet och var inte på några aktiviter direkt, förrän nu. Jag ville att så få som möjligt skulle hålla honom under låååång tid osv. Tror jag hade mer bråttom sist och denna gång bestämde mig för att ta det lugnt och njuta av lille J.
Det kommer en tid m Öppna Förskolan ändå liksom, när de själva vill och det inte bara är mamma som vill fika .
  
 Ninus och Roszi, var är det, mer exakt, som ni bor?    

Dagarna bara far iväg nu är det fredag igen. Antingen är det måndag eller fredag känns det som. Snart dags att börja jobba igen (årskifte) och bokade i veckan in chefen för ett möte innan jobbstart. Det skall bli superkul att börja jobba men oj vad jag kommer att sakna att gosa och få gå hemma och skrota. I morse vaknade Edvin 07:15 igen, andra dagen på raken. Lite tidigt, men fick se nyhetspanelen 07,45 med Edvin så det var ju mysigt och sedan har jag hunnit städa hela lägenheten. Fick köra lite kbt träning med Edvin ang dammsugaren. De senaste veckorna har han börjat gråta när dammsugaren kommit fram och faktiskt, det fungerade! Får se om det håller till nästa gång

  Vad skönt Lady My och ni andra som har era familjer så nära. Bonus för barnen att få ha släkten runt sig. Visst har vi ju Fredriks lilla familj här uppe men det blir inte rikigt samma och det kommer att ta tid innan Edvin lär känna min familj. 

Lady My jag bor i Ekhagen, bakom universitetet, nere vid Lilla värtan. (Norra Djurgården, nedanför studentområdet lappis). Att vi ofta är i Täby etc är för att Fredrik är uppvuxen i Enebyberg och Täby med omnejd är "hans områden" så det blir lätt att vi åker åt det hållet när det skall handlas etc då det går snabbt med bil och så bor hans föräldrar där. Ekhagen tillhör annars östermalm men vi har närmare till vasastan och bussen går dit så därför är jag oftare där. Så jag bor på "landet" men i stan. Mellansteg innan hus känns det.

Ninus, jättekul att träffa dig och Philip i går. Din glada och goa kille, som är så lik dig! Fast inte med färgerna .Är Henke ljus??? Jag tycker fortf det är märkligt att Edvin är ljus och blåögd. Har alltid trott att jag skall få mörka barn. Men min mamma är blåögd och min farfar var det och fredriks mamma är blåögd så kanske inte så konstigt. Fast trodde nog att mina bruna anlag skulle vara starkare. Hur är det med era barn och färger?

Nej, nu vaknar edvin hör jag. Vi måste ta oss ut, har inte varit ute i detta fina höstväder idag! Ha en skön   helg allihop! På söndag skall vi börja på babysim på vattenhuset, skall bli spännande att se hur det går.