Sofi 79 skrev 2010-11-15 08:32:37 följande:
Jag minns från förra gången att jag reagerade mer på saker. Inte så att jag blev obefogat arg, utan bara mer arg när jag hade anledning till det. Så istället för att låta saker bero blev det liksom små utbrott istället.
Då tänkte jag som så:
Dels har jag ett ansvar att tänka efter och fundera över hur mycket reaktion som är befogat på riktigt. Man kan ju välja en lägre grad av reaktion än det man egentligen känner för.
Dels har omgivningen också ett ansvar. Om man vet att någon är extra känslig behöver man ju inte provocera i onödan. Dumt att göra någon ledsen liksom. Särskilt om man sen säger "hoppsan, jag ser att hormonerna hoppar runt". Ja man låt bli att retas då, liksom
ja det är ju just det att man reagerar så konstigt på saker och VÄLDIGT starkt!! MEn jag försöker verkligen tänka efter innan jag säger något, jag menar jag kan ju inte göra mig ovän med hela världen
tror dessutom att jag har börjat få foglossning
har skitont i ländryggen och det strålar ut mot sidorna... står jag still eller sitter så är det ingen fara mer när jag rör mig, ska sätta mig/ställa mig upp eller böja mig ner å ta på mig kläder... sen säger de j att man inte sak röra på sig i onödan eller vad har ni hört?
Jag kan ju lixom inte bara sitta still på jobbet då jag jobbar med barn...
