enny signatur skrev 2010-08-27 15:11:54 följande:
Varför är det ok när personen är 15 helt plötsligt?
Jag har inget intresse av 14åringar kanske jag behöver börja med att tillägga (tvärtom) men jag kan inte riktigt förstå varför en äldre och yngre inte skulle ha något gemensamt och någon orsak till kärlek. Gällande vad man har gemensamt så har jag träffat en hel del smarta 14åringar som diskuterar och vars åsikter verkar klart mer grundade än många äldres. Vad är det som gör att man inte skulle kunna falla för någon äldre/yngre?
Varför någon äldre är intressant, svårt att svara på. Jag har alltid attrherats till äldre personer i större utsträkning än yngre. Det har hänt att jag varit intresserad av jämnåriga eller tillochmed yngre (men då är det något år yngre bara.) men i samtliga fall har det varit människor jag upplevt som smarta och världsvana. De som jag tror kan tillföra något i mitt liv.
Där jag kom ifrån var det knappast värt att bli tillsammas med en jämnårig pojke, de var på... en annan nivå som man fint brukar säga. För många var det nog jätte bra, men jag ville ha ut andra saker och större disskussioner än jag kunde få av dem. TIlläggas bör dock att jag inte heller fick ut det av de jag istället valde att träffa.
Nu är jag inte längre 14 utan det har gått många år sedan dess, fortfarande är det större chans att jag blir intresserad av någon som är äldre än mig än i samma ålder
Jag vet inte varför just 15 år är gränsen, så är det väl sagt. När man blir äldre är en ålderskillnad på 15 år inte så farlig. Tex 42 år och 57 år. Man har pluggat färdigt, jobbat, skaffat livserfarenhet, egen ekonomi... Man är vuxna båda två. 14 och 29 år, då är skillanden stor och jag tror sällan att man har samma mål med ett förhållande, utan förhållandet bygger på faktorer från bägges bakgrunder, som kanske inte är så lyckliga.
