Pigeon skrev 2010-08-28 23:11:24 följande:
Du är konsekvent, det respekterar jag.
Men om vi hårddrar det, vid vilken levnadsvecka tycker du det är ok att göra abort om våldtäkt är orsak till graviditeten? Det förekommer ju (om än sällan) att kvinnor inte märker av sin graviditet förrän förlossningsvärkarna börjar.
För mig väger barnets liv och välmående ändå högre än kvinnans oavsett ålder, även om det låter hemskt. Givetvis tycker jag aborter är något vedervärdigt, men att utsläcka ett oskyldigt liv är enligt mig precis lika illa.
Har man kommit så långt att barnet är mer än levnadsdugligt ( vilket jag tycker vore märkligt, visst det sker men är så otroligt ovanligt att man kommer så långt utan att upptäcka det ) så ska den våldtagna kvinna få all hjälp, stöd och vård både under graviditeten, förlossningen och efter förlossningen.. Om möjligt kan jag tycka att en kvinna som blivit våldtagen ska bli igångsatt eller få göra kejsarsnitt när barnet är livsdugligt någon vecka eller så innan beräknad nedkomst och helst kanske inte se barnet ( jag är lite osäker här vet inte hur jag själv skulle bearbetat det ) och sedan få all möjlig hjälp att gå vidare..
Men om hon upptäcker graviditeten vid den vecka som satts som den högsta innan barnet anses "livsdugligt" med dagens mått mätt så tycker jag att hon borde få, ( om psykologer/ kuratorer inte anser henne tillträckligt stabil för att kunna hantera det ), göra abort..
Jag vet att jag gick i månader efter min egen våldtäckt och var livrädd för att vara gravid utan att veta om det.. Jag hade fått dagen efter piller, gjort grav.test efter grav.test som inte visade något, men jag var fortfarande skräckslagen för att vara det ändå.. Och jag vet att jag tänkte att " Om jag är gravid nu.. När det är försent för abort.. så tar jag livet av mig.. Jag kastar mig framför tåget så det går snabbt och kvickt och inget av oss finns kvar..."
Jag klarade verkligen av den tanken, att han för evigt skulle vara förenad med mig.. Och tanken på att om jag fick barn, adopterade bort det och barnet växer upp och en dag verkligen får reda på hur han/ hon kom till, hur skulle det inte sabotera hela hans/ hons världsbild? Hur skulle han/ hon må av att veta att han/ hon kom till genom våld?
Inte förens 10-11 månader efter min våldtäckt kunde jag börja andas ut igen,