Så jävla arg på min chef!!!

Oj oj oj... Som vanligt när det är föräldrar är JAG JAG JAG det enda som räknas. Det är väl rätt självklart att din chef blir upprörd! Han frågar dig om inte din sambo för en gångs skull kan ta VAB pga att det är mycket att göra, men du överväger inte ens detta alternativ då det enda du tänker på är dig själv. Det är sådana som du som gör att arbetsgivare inte vill anställa småbarnsföräldrar...

Det borde vara rätt självklart att din sambo också ställer upp och delar på VAB-dagarna. Ditt själviska beteende påverkar inte bara dig, utan även dina kollegor och ditt företag.

Förstår både dig och din chef då jag varit i båda situationerna, alltså varit både småbarnsmamma och chef.

När jag jobbade som butikschef för en mellanstor butik tillhörande en stor kedja så fanns det tyvärr inget utrymme för att ha extrapersonal hur som helst, order uppifrån och inget jag kunde göra nåt åt. Vi hade också en personal som tog precis allt ansvar för vab, med följd att situationen många ggr blev väldigt jobbig för oss jobbade. Det ledde faktiskt till att övrig personal blev förbannade och att hon kom utanför gruppen till viss del då ALLA andra i personalen (också småbarnsföräldrar) delade på VAB med den andra föräldern. Då de andra pusslade och försökte hjälpa till för att få en fungerande arbetsplats sket hon blankt i hur vi löste det. Som chef kan jag säga att jag, fel eller ej, mycket lättare gav ledigt, ändrade scheman eller vid semestrar och annat för dem som ställde upp än för henne. Tog upp detta flera ggr. på pu-samtal men inget hjälpte. När konjunkturen vände neråt fick hon sluta då hon var sist anställd. Tror jag kämpat med näbbar och klor för att få behålla om det gällt någon av dem som faktiskt ställde upp. Nu gjorde jag inte det. Och på sikt ledde detta till att jag var mycket tveksam till att anställa personal med småbarn (fel, jag vet) då det inte fungerade att ha personal som henne. Men dom som ändå försökte pussla har min fullla beundran för det sätt dom hanterade det hela på. 

Så om jag vore du skulle jag tänka till en extra gång. Du har ju absolut rätt att vara hemma men så länge det är arbetsgivarens marknad skulle jag åtminstone ibland be pappan eller farmor/mormor vara hemma. Det går inte alltid att bara hävda sin rätt utan man måste försöka vara lite flexibel emellanåt annars kan man hamna utanför.

MEN; jag håller absolut med om att din chef inte skötte detta snyggt!
Tror det hade känts annorlunda för dig om han sansat förklarat både hur han tänkte och kände istället för att som jag uppfattade, domdera över dig.

Ta ett snack med honom så detta inte leder till värre saker.

Såg att det kommit ett till inlägg från ts medan jag skrev mitt. Detta är alltså första gången du vabbar? Ja, då uppfattade jag det hela fel, trodde ni gjorde så jämt.

Du har faktiskt helt rätt, jag hade känt annorlunda om han hade skött det samtalet annorlunda.

Och som sagt, det kommer inte alltid att vara så här, utan just nu, då det behövs sparas pengar innan nästa barn kommer.  

Men hjälp! Jag fattar faktiskt inte att ni kan hålla med chefen! Tycker absolut inte att en chef ska bete sej på det viset!!! Är chef själv och skulle ALDRIG uttrycka mej så som din chef gjorde!
TS kanske inte skulle gett en anledning till att säga nej, men jag förstår att hon blev oerhört ställd när han ringer och frågar, man hinner inte alltid vara så snabbtänkt att man svarar så som man kanske skulle svarat om man fick lite "betänketid".

TS jag håller fullkomligt med dej! Han ska verkligen inte ens ifrågasätta varför du är hemma om det inte har skett upprepade gånger. Det är dessutom företagets fel att de inte har extrapersonal att ta in när någon är sjuk alt. VABar. Dessutom om du alltid ställt upp så tycker jag att han ska ha det i åtanke, och att man kanske prioriterar annorlunda när man har barn med i bilden.
Det är iaf min synpunkt!

Ja första gången jag vabbar ja. Överhuvudtaget alltså, ingen av oss har vabbat förut.
Dock så kommer jag att vabba då det behövs de 4 månader som är kvar innan nya barnet kommer, och jag är inte omöjlig att göra undantag från min och min mans överenskommelse men INTE när chefen beter sig som ett rövhål!!  

det låter nästan som mitt  X chef, sonen var sjuk mkt när han var liten, jog pluggade, hade varit hemma närmare en månad å pappan skulle vara hemma två dagar när jag var TVUNGEN att vara i skolan, då frågade hans chef om inte pojken hade en mamma som kunde vara hemma.

men han vart tyst när pappan sa att hon har faktiskt varit hemma i nästan en månad för att jag skulle kunna gå och jobba.