• Anonym (ARG)

    Så jävla arg på min chef!!!

    Min son har öroninflammation så jag har vabbat från i fredags, idag är det onsdag.
    Igår kväll, tisdag, ringde min chef till mig, inget konstigt med det. Han frågade om min man kan vara hemma idag ist för mig. Jag svarar honom att vi har valt att jag ska vara hemma eftersom jag har ganska dålig lön och min man tjänar 8000 kr mer/månad(innan skatt) än vad jag gör, så vi förlorar minst pengar när jag är hemma.

    I det läget tycker jag det hade varit helt ok om min chef på ett vänligt sätt hade frågat mig om vi kunde tänka oss att ändra på det idag, eller liknande fråga. 
    Istället sätter han igång världens diskussion med mig där jag får försvara och förklara mitt och min mans beslut att jag ska vara hemma när sonen är sjuk.
    Han ifrågasätter hur vi kan låta ekonomin styra såna här frågor, om jag alltid kommer att vara den som är hemma, han talar om för mig att man inte kan leva efter hur ekonomin ser ut osv...jag var så upprörd att jag inte ens kommer ihåg allt han sa.
    Han avslutade även samtalet med att avbryta mig mitt i en mening men orden - Okej då vet jag, vi hörs, klick!!!

    WHAT????!!!

    Ska jag verkligen behöva sitta och försvara vårt gemensamma beslut att jag ska ta huvudansvaret när pojken är sjuk? Ska en chef bete sig så?
    Nu sitter jag här med en sjuk pojk och har superdåligt samvete inför jobbet. 
    Vet egentligen inte vad jag vill med inlägget, är bara så upprörd. Är det vanligt atT arbetsgivare blir sådär när man har sjuka barn? Nån som har liknande erfarenheter? 

  • Svar på tråden Så jävla arg på min chef!!!
  • Anonym

    Jag är barnlös och arbetar. Jag blir skittrött på att plocka upp andra människors arbetsuppgifter och slita dubbelt för att de väljer att vara hemma och ta hela vabben. Det är ett oskick.

    Visst ska man prioritera sin familj, men om man inte är villig att dela vabben med sin man kanske man ska vara hemmafru?

  • Anonym (ARG)
    Nillan skrev 2010-09-15 12:57:57 följande:
    Men snälla nån! Trådstarten var ju bara ärlig i hennes svar till sin chef och det är väl något som ska uppmuntras. Hur ska vi annars komma fram till lösningar...både på lång och kort sikt. Hon berättade ju bara vad hon och hennes man hade kommit fram till och chefen kan väl inte gå in och styra vad de (och framförallt inte vad han, hennes sambo) har kommit fram till (han är ju inte ens anställd av chefen).

    Visst, jag kan förstå båda sidorna men jag tycker nog ändå att det i slutändan är familjen själv som ska bstämma över vem som de tycker ska vara hemma med ett sjukt barn eller inte. Om chefen sedan vill ställa frågan om de skulle kunna tänka sig att ändra på sitt beslut, så är väl det okey. Men en trevlig diskutionsform är väl aldrig helt fel, eller?
    Precis som du säger var jag bara ärlig, vad skulle jag annars gjort? Hittat på nåt "smart svar"? Inte vad man tänker på just då :)

     
  • sextiotalist

    Visst förstår jag att det blir problem ibland, min chef var väl inte överlycklig när jag under 2 månader arbetade i snitt en dag i veckan pga VAB (men han å andra sidan hade förståelse att just då var det mest lämpligast att jag var hemma pga ekonomin). Men att bete sig illa på det sättet är ju uruselt.

    Jo, det är frustrerande med VAB, en av mina kontakter, som jag periodvis behöver mycket svar från, har ett sjukt barn och emellanåt så kan det dröja veckor emellan (detta är en man, så det behöver inte alltid röra sig om kvinnor). Det som då stör mig, det är att arbetsgivaren vet om detta problem barnet har och då tycker jag att man bör göra en backup, mest för oss runtomkring. Det är en mycket kunnig och kompetent person, så jag tvivlar starkt på att de skulle försöka göra sig av med honom, dessutom är det kompetensbrist.
    Men att VAB ger problem, det vet nog de flesta om men ett samarbete mellan chefen och den anställda, så kan mycket fixas.
    barnet kunde kanske varit med (öroninflammation är ju itne smittsamt) eller kan man ha telefonkonferens, men att skälla ut, det löser inget.

  • Anonym (ARG)
    Anonym skrev 2010-09-15 13:15:50 följande:
    Jag är barnlös och arbetar. Jag blir skittrött på att plocka upp andra människors arbetsuppgifter och slita dubbelt för att de väljer att vara hemma och ta hela vabben. Det är ett oskick.

    Visst ska man prioritera sin familj, men om man inte är villig att dela vabben med sin man kanske man ska vara hemmafru?
    Ja jag hade säkert tyckt likadant om jag var barnlös, man tänker annorlunda då.

    Men om du har läst hela tråden så ser du att det är första gången jag vabbar och att det är under dessa 4 månader innan den nya bebisen kommer som jag kommer att ta största ansvaret för sonen om han är sjuk. I framtiden kommer vi givetvis att dela upp det mellan oss. 
  • Anonym (J)
    Anonym (ARG) skrev 2010-09-15 09:18:54 följande:
    Ja första gången jag vabbar ja. Överhuvudtaget alltså, ingen av oss har vabbat förut.
    Dock så kommer jag att vabba då det behövs de 4 månader som är kvar innan nya barnet kommer, och jag är inte omöjlig att göra undantag från min och min mans överenskommelse men INTE när chefen beter sig som ett rövhål!!  
    Får man fråg hur ni tänker dela upp föräldraledigheten?
  • Anonym (ARG)
    Anonym (J) skrev 2010-09-15 14:16:41 följande:
    Får man fråg hur ni tänker dela upp föräldraledigheten?
    Vad har det med saken att göra?
     
  • Anonym

    Men herregud, att vabba för sina sjuka barn är en lagstadgad rättighet. Skit i era snåla och oförstående arbetsgivare,vad säger facket om trakasserier som deras medlemmar utsätts för? Om någon nu pratat med sitt fack om saken. Helt ärligt räcker det inte med pressen man känner med barn som är sjuka ofta och vid olämpliga tillfällen, ekonomin blir drabbad och desutom ha rabiata chefer som ringer och skäller för att man måste vabba gör hela situationen med att ha barn jobbig.

  • Anonym
    Anonym skrev 2010-09-15 13:15:50 följande:
    Jag är barnlös och arbetar. Jag blir skittrött på att plocka upp andra människors arbetsuppgifter och slita dubbelt för att de väljer att vara hemma och ta hela vabben. Det är ett oskick.

    Visst ska man prioritera sin familj, men om man inte är villig att dela vabben med sin man kanske man ska vara hemmafru?
    Eller hemmaman? Är ju inte alltid mannen som tjänar mest...
  • stor grön drake

    vilken chef!
    Så får man ju inte bete sig heller!

    Kommer kanske hamna i liknande sitts, fast i vårat fall för att mannen pluggar och är han frånvarande en enda lektion på vissa av kurserna denna termin blir han underkänd (helknäppt! men så är det) varesig han är sjuk, har försovitsig eller sonen är sjuk.

    har idag VABat för första gången (1,5 timme) men när jag hämtade sonen var han hur pigg som helst, inte visat tecken på sjukdom sen dess heller... pallerdagis


  • Anonym (mammatill2)

    Hur länge har du varit tillbaka på jobbet sen sist du varit mammaledig då? Sånt kan ju spela ganska stor roll för hur din chef reagerade? På mitt förra jobb var det en två tjejer som var mammalediga nästan samtidigt och en av dom hann knappt börja jobba igen innan det blev massa vab och sånt gör ju övrig personal lite sur

Svar på tråden Så jävla arg på min chef!!!