Så jävla arg på min chef!!!

låter som min chef det där ... usch säger jag bara... HELT FEL att häva ut sig så där över telefon ...

Varför sa du så till din chef? Är du helt galen?
Det du sa till honom var "jag tycker du betalar mig för lite så därför skiter jag i dig och jobbet för jag tycker att min mans jobb är mycket viktigare".
SJÄLVKLART blev han arg! Med all rätt! Nu vet han att han aldrig kan lita på att du kommer att komma och jobba oavsett hur mycket du behövs, så i fortsättningen blir han tvungen att se till så att du aldrig har några viktiga uppgifter, eftersom han ansvarar för att alla viktiga uppgifter blir utförda.
Grattis!

Och jag tycker inte att du har rätt att kalla din chef för rövhål när det var du som var oförskämd!

Jag sambo har en chef som detta. Vår son har varit mycket sjuk som barn med nedsatt imunförsvar och sjuk jämt, även ett par operationer och allt vabbande det innebär runt om det.
Jag har tagit det mesta, jag var timmis, det fanns vikarier och chefterna tyckte aldrig att det var konstigt att bara jag var hemma, dels för att vi tjänar mer på det och att i hans jobb finns inte samma möjligheter att täcka upp för varann, inga större kriser, men lite förlorad inkomst till företaget om man är borta.

Hade vabbat i tre veckor i samband med en operation, sen gick det ett par veckor och sonen blev sjuk. Jag kunde inte vara borta just den dagen och sambon fick vabba, han blev då ifrågasatt vad det var för fel på mig som inte kunde ta vabben istället..EN dag av typ 100..helt otroligt..denna chef vet dessutom om situationen runt sonen.

Och för er som tycker att jag bara tänker på mig själv och inte ställer upp/visar respekt osv-
När min son var blott 10 veckor gammal och jag fortfarande ammade så hoppade jag in och jobbade 4 veckor för att täcka upp för semestrarna på jobbet. Jag fick åka hem på lunch och amma + hålla på och pumpa så min man kunde ge sonen mat under resten av dagen.

Om inte det är att ställa upp, vad är det då?!

Och detta är bara ett exempel av alla ggr man slitit ut sig.

När jag var höggravid och dessutom hade bihåleinflammation, feber, huvudvärk och allt som hör till, så jobbade jag ändå, eftersom vi var mitt i en rush och hade supermycket att göra.
Jag satt på jobbet och såg mer död ut än levande och vad fan fick jag för det?!  

Ju mer jag tänker på allt detta ju mer förbannad blir jag. Ni snackar om att ställa upp coh att visa respekt etc.
Jag tycker det är min chefs tur nu, att visa mig lite respekt och förståelse för situationen.
För det ska väl vara åt båda håll? Inte bara arbetstagaren som ska offra sig jämt?! 

Så som du beskriver nu har du ju verkligen ställt upp för företaget. Men, det framgick inte särskilt tydligt i första inlägget.
Tycker du ska ta ett lugnt samtal där du förklarar och visar på just de exempel du givit här. Risken kan finnas att chefen annars "glömt" att du faktiskt har ställt upp många gånger. Då kan det vara bra att påminna.

Men snälla nån! Trådstarten var ju bara ärlig i hennes svar till sin chef och det är väl något som ska uppmuntras. Hur ska vi annars komma fram till lösningar...både på lång och kort sikt. Hon berättade ju bara vad hon och hennes man hade kommit fram till och chefen kan väl inte gå in och styra vad de (och framförallt inte vad han, hennes sambo) har kommit fram till (han är ju inte ens anställd av chefen).

Visst, jag kan förstå båda sidorna men jag tycker nog ändå att det i slutändan är familjen själv som ska bstämma över vem som de tycker ska vara hemma med ett sjukt barn eller inte. Om chefen sedan vill ställa frågan om de skulle kunna tänka sig att ändra på sitt beslut, så är väl det okey. Men en trevlig diskutionsform är väl aldrig helt fel, eller?