Så jävla arg på min chef!!!

Din chef har ju helt rätt.

Varför i h-e tror du du har lägre lön för? Och sedan är du med och cementerar det och klagar för att någon klagar?

Jädra trams.

Jag håller med, ditt änlägg är bara trams.

Chefen har för tusan inte rätt!
Hur Ts och hennes man väljer att vabba har inte hennes chef ett dugg med att göra, hon har rätt att vara hemma med sjukt barn oavsett vad detta pucko till chef tycker!

Att hon har rätt till det är en sak, men är det konstigt att kvinnor generellt har lägre löner när folk resonerar som ts gör? Är det konstigtatt kvinnor får sämre anställningsvillkor när de inte är lojala mot arbetsgivarna och nyttjar dem på det viset?

Nej, inte ett dugg.

Frågan i sig är inte olaglig, arbetsgivaren får ställa vilka frågor han/hon vill. Men arbetsgivaren får inte diskriminera den ansökande utifrån svaret. Dvs om den ansökande säger att hon är gravid eller planerar att bli det får inte arbetsgivaren avstå från att anställa henne baserat på det svaret, vilket iofs kan vara svårt att bevisa.

TS har full rätt att vabba och hennes chef är klantig som ringer hem till henne och tar diskussionen över telefon när hon är hemma med ett sjukt barn. Det sagt kan jag förstå hans frustration. Tyvärr är det ju också så att just sådant här beteende från kvinnor (att de tar all vab, all FL, m.m.) är en av orsakerna till att kvinnor får de tråkiga frågorna på intervjuer, lägre lön och sämre arbetsvillkor. Många arbetsgivare har helt enkelt inte råd att satsa på de som är borta från arbetsplatsen i en större utsträckning. Att dela på ansvaret för barnet skulle vara ett sätt att ta sig därifrån, då skulle inte män prioriteras på samma sätt som de gör idag.

Det är helt korrekt, jag uttryckt mig slarvigt. Om frågan ställs är det i stort sett omöjligt för en arbetsgivare att sen att påvisa att frågan ställdes utan någon som helst relevans. Varför frågan egentligen aldrig "ska" ställas. Varför ställa en fråga som absolut inte påverkar bedömningen av person i fråga om lön, utvecklingsmöjligheter osv. Och det i sig är olagligt, att diskriminera alltså. Men helt korrekt, frågan får ställas, men att sen besvara varför den ställs blir i sig mycket svårt.Arbetgivare vill ibland mycket, i synnerhet då det gäller reglerna i LAS. Men de får inte diskriminera. Och det får inte facket heller. Så det är inte så relevant vad arbetsgivaren "vill" i den situationen.

Problemet att kvinnor har lägre lön för lika arbeta är inte pga TS. Det är pga (bl a) arbetsgivare som TS's. Om Kvinnor hade lika lön för lika arbete skulle det inte vara oerhört många fler kvinnor än män som fick ta vab. Ganska logiskt.

Förklara exakt på vilket sätt TS "nyttjar" sin arbetsgivare och är olojal?

Haha, sicken bullshit. Jag gissar dessutom att de inte arbetar inom samma sektor.

Opassande beteende för en chef/ledare. Jag skulle inte göra så i min roll som chef/ledare.

MEN jag kan villigt erkänna att jag stör mig på att det alltid är en part som vabbar och att det vabbas för minsta lilla. Har personer i min omgivning som inte är på sina jobb en hel månad någon gång om året. KÄnns som de tar till vab både för barnets sjukfall och för egen sjukdom för att slippa karensdagen. På de flesta arbetsplatser men speciellt i ett mindre företag så blir det snabbt en icke-fungerande situation och för mig handlar relationen arbetsgivare/arbetstagare om en ömsesidighet. Jag jobbar själv i offentlig sektor men problemen är stora hos oss också. 

 Ser också goda exempel på när vab:ande föräldrar kommer in när den andra parten kommer hem och gör det som måste göras. Dvs tar ansvar för sina arbetsmässiga åtagande. Strongt gjort och det premierar jag i min roll som chef.

Hur hör det hit?
Hennes chef gjorde fel som ringde och tog en diskussion med henne och ifrågasatte hennes och hennes mans val på det sättet han gjorde, punkt slut!

Förlåt?! Vad är "bullshit" och vilka arbetar inte inom samma sektor? Menar du att kvinnor och män som arbetar inom samma sektor har lika lön och har dom inte det så är det för att kvinnorna vab'at? Då är det dags att läsa på lite. Eller ganska jättemycket.

Usch! Jag är i liknande sits. Har en chef som inte "accepterar" att man vabbar fastän man har all rätt i världen att göra det!

Hon har:

* skrikit NEEJ i telefonen när jag ringde och anmälde vab en morgon. Hon sa att det absolut inte gick att jag vabbade - det var så mycket personal borta.

* kallat in mig på samtal där hon ifrågasätter hur jag och min man delar upp VAB:en. Och då ska ni veta att min man tar MER än mig! Pga min chef! Jag pallar inte att anmäla vab - det är förenat med ångest!

Jag lider med dig ts. Vet precis hur det känns! De ger en skuldkänslor fastän man har rätten på sin sida. Det är hemskt!

Om Ni alla läser mina tidigare inlägg (för sista gången nu då :)  

Det handlar inte om någon förmögenhet, vår ekonomi står inte och faller om min man vabbar, MEN om 3 månader får vi ett nytt barn och innan dess vill vi spara så mycket vi bara kan och DÅ räknas varje krona ÄVEN om det inte handlar om mängder med pengar.

I framtiden kommer vi dela på vabben!

hör att du har ungefär lika omänsklig och empatilös chef/ledning som jag har. jag kan knappt ens börja förklara hur vårt jobb är. men fick idag veta iaf att vår chef inte alls förstår varför man väljer sin familj framför ett studiebesök. de hade ett frivilligt besök med jobbet. det var obetalt och dessutom på min sambos arbetstid. så han skulle behövt ta ledigt och mist flera hundra och ändå eg varit på jobbet för att va på ett helt oviktigt studiebesök. när vi verkligen inte har pengar för vi aldrig får heltid av chefen och jag va sjukskriven höggravid som man inte ens visste om det gick igenom. å om det är personalfest eller annat på vår lediga dag så får man nästan skäll för att man hellre vill träffa sin sambo, sin familj, släkt eller vänner än ännu mer tid på jobbet..
man blev också diskriminerad och utsatt på jobbet för att man inte ville var med i presentkassan. finns så mö detaljer å konstigheter.men är så arg och ledsen att man inte ens orkar..
vill byta jobb, men känns som man aldrig kommer komma därifrån för cheferna gärna skulle snacka skit om de är referenser bara för de e sura att vi vill sluta..massa hot och sådant får man hela tiden så vågar inte ta in facket heller.. finns inga rättigheter för oss små människor..
man blir psykiskt mobbad och utsatt.. man vågar knappt andas på jobbet för även om man gör eeeeexakt det de säger så kan man ändå få skit och skäll..
men hur lätt e det få nytt jobb när jobben börjar med referenser ist för första intryck på människan..
finns det nåååågon myndighet eller nåt som faktiskt kan hjälpa en..???mår skitdåligt

chefen påstår också att han kan åka hem till en när man är sjuk och ge en arbetsuppgifter mm. bara komma hem. kan vl fan inte stämma? för den delen så är det privat egendm ju eg.