Så jävla arg på min chef!!!

Jag blir uppriktigt förvånad hur vissa resonerar i tråden. Varför ska TS ha sån förståelse för chefen?? Ts arbetsigivare för väl höja hennes lön då så hon tjänar lika som maken. Då spelar det säkert ingen roll för Ts vem som är hemma och tar VAB:en. Om lönen skiljer så mycket som 8000:-, så kanske familje budgeten inte går ihop om maken är hemma och tar VAB?!?

Det är helt upp till föräldrarna vem som är hemma om barnet är sjukt. Inget arbetsigivaren bestämmer. Sen får chefen absolut inte vara otrevlig när hon/han ringer.

Snacket om att TS borde bli sparkad för att hon är hemma och inte delar VAB med maken. Är ju så larvigt att man inte tror det är sant. Man får inte sparka någon på de grunderna. Trams!

TS stå på dig. Om jag vore du skulle jag ringa facket och prata med dom. Då kommer nog din chef sluta med att ringa dig och vara otrevlig vid VAB.

Lycka till!

Men snälla ni, tror ni verkligen att chefens överreaktion var resultatet av en enstaka händelse?? Min gissning är att chefens agerande är underbyggt av missnöjet hos de (barnlösa?, plikttrogna?) arbetskamrater som TS låter jobba dubbelt gång på gång, på grund av att hon inte vill förlora ett par tusenlappar i hushållskassan. Om man är osmart nog att erkänna att det är anledningen till att man alltid vabbar (istället för att hitta på något smartare svepskäl) så får man nog stå sitt kast, dvs att det det finns dem som känner att man inte drar sitt lass riktigt.

Mitt tips till dig TS, svälj förtreten och gå och köp dig något fint, det har du råd med nu när din man slapp vabba. 

Din chef har INGEN RÄTT att bestämma vem som ska vabba i din familj. Det är rena rama mobbingfasonerna! Kontakta facket och beskriv vad som har hänt så hjälper de dig bäst.

Alla ni som tycker att hon ska anpassa sig efter chefens minsta vink... tror ni att vi lever på 1700-talet???

Jag förstår faktiskt inte alla moralkakor som kommer upp här i tråden. TS har lagenpå sin sida - hon får vabba nästan hur mycket hon vill och det som sätter stopp för hur många dagar är FK s gräns , inte chefen!!! Chefen, däremot har inte lagen på sin sida när han ringer och beter sig som han gör mot TS. Det är så dubbelt i samhället, å ena sidan vill politikerna att medelklassens kvinnor skall göra rätt för sig och föda barn. Å andra sidan får vi skit av arbetsmarknaden när vi försöker få det sk livspusslet att gå ihop. Om nu TS och hennes man inte har råd med att låta mannen vabba , varför lägger ni er i det? Vi vet väl inte hur deras ekonomiska situation ser ur??? Och även om den är alldelens förträfflig, så vadå? Det är deras val, inte chefen, eller folk på FLs, för den delen.

Jag var en av de första som kommenterade att jag förstår chefen och med all information du nu gett så måste jag backa lite. Så klart att det är skillnad när det är FÖRSTA gången man vabbar och att det inte är något ständigt återkommande. Såklart att det är skillnad när det bara handlar om en period på några månader. Det verkar även som om TS verkligen ställer upp för sitt jobb när hon berättar om hur hon har fixat och trixat för att kunna jobba på sommaren med en nyfödd bebis. Men det var inte den informationen du gav i trådstarten. Orsaken till att många reagrerar som de gör (inklusive jag) är att man är så trött på ställa upp och jobba dubbelt i situationer där mamman (eller pappan) konstant tar ALL vabb i åratal, där det inte finns på kartan att dela och där ingen hänsyn alls tas till kollegorna. I min branch är det inte alls lätt eller självklart att ha vikarier samtidigt som arbetsbördan knappast minskar, det blir för oss andra att täcka upp för den frånvarande.  Jobbar med barn/ung. med handikapp och det går bara inte att bara ringa in en vikarie eller stuva om. Visst vi har vikarier, men det är inte alls säkert att de kan komma och jobba när behovet finns och att kalla in en främling funkar bara inte med "mina" ungar.
   Hade en kollega (kvinna) på mitt gamla jobb som tog all vabb för sina barn, mycket vabb dessutom. Hennes man hade ett kontorsjobb, en annan kollega frågade en gång försynt om inte mannen kunde vabba någon gång, hon bara tittade förskräckt på oss och sa -Nej det går inte, det är ju mitt ansvar, jag är ju MAMMAN! Då blir det dålig stämning på arbetsplatsen och sympatierna för den vabbande mamman blir minimala. På min nuvarnade arbetsplats har jag bara en manlig kollega som har småbarn, de delar lika på vabben och då har man en helt annan förståelse när han är hemma med sjuka barn.