• Anonym (ARG)

    Så jävla arg på min chef!!!

    Min son har öroninflammation så jag har vabbat från i fredags, idag är det onsdag.
    Igår kväll, tisdag, ringde min chef till mig, inget konstigt med det. Han frågade om min man kan vara hemma idag ist för mig. Jag svarar honom att vi har valt att jag ska vara hemma eftersom jag har ganska dålig lön och min man tjänar 8000 kr mer/månad(innan skatt) än vad jag gör, så vi förlorar minst pengar när jag är hemma.

    I det läget tycker jag det hade varit helt ok om min chef på ett vänligt sätt hade frågat mig om vi kunde tänka oss att ändra på det idag, eller liknande fråga. 
    Istället sätter han igång världens diskussion med mig där jag får försvara och förklara mitt och min mans beslut att jag ska vara hemma när sonen är sjuk.
    Han ifrågasätter hur vi kan låta ekonomin styra såna här frågor, om jag alltid kommer att vara den som är hemma, han talar om för mig att man inte kan leva efter hur ekonomin ser ut osv...jag var så upprörd att jag inte ens kommer ihåg allt han sa.
    Han avslutade även samtalet med att avbryta mig mitt i en mening men orden - Okej då vet jag, vi hörs, klick!!!

    WHAT????!!!

    Ska jag verkligen behöva sitta och försvara vårt gemensamma beslut att jag ska ta huvudansvaret när pojken är sjuk? Ska en chef bete sig så?
    Nu sitter jag här med en sjuk pojk och har superdåligt samvete inför jobbet. 
    Vet egentligen inte vad jag vill med inlägget, är bara så upprörd. Är det vanligt atT arbetsgivare blir sådär när man har sjuka barn? Nån som har liknande erfarenheter? 

  • Svar på tråden Så jävla arg på min chef!!!
  • 7 små apor
    Anonym skrev 2010-09-15 19:37:17 följande:
    Ja, men då får du helt enkelt acceptera att din chef tycker att du prioriterar fel. Men varför bryr du dig, du ska ju vara borta en väldigt lång tid från jobbet (jag antar att din man inte ska ta så mycket ledigt?).
    TS prioriterar fel?
    Och det avgör du menar du???
  • Anonym
    Anonym (ARG) skrev 2010-09-15 19:35:50 följande:
    Det handlar inte om vems jobb som är viktigast. Utan om att vi får ett till barn om 3½ månad och vill hinna spara så mycket pengar som möjligt tills jag går hem. Då räknas varje krona. Så nej, det är ingen dålig ursäkt att använda ekonomin som argument, inte för oss. Det är helt enkelt bara så det är!
    Men du visar ju inte direkt att ditt jobb betyder något för dig. Att säga att man är hemma för att man har mindre betalt, säger ju att du enbart går och jobbar för pengarna och kan du vara hemma så är du gärna det.

    Visst har man rätt att vabba, men jag tycker även att man har en skyldighet att dela lika. Inte konstigt att kvinnor har svårt att få jobb när de har småbarn. Det är ju just av den här anledningen.
  • Anonym (Dela)

    Bara läst TS.

    Jag har också haft som dig. Varit hemma då jag tjänat minst. Pratade med dom på jobbet och dom ringde om det verkligen var kris och hörde ifall jag kunde kika in om så ett par timmar ibland.

    Med yngsta sonen gjorde jag och sambon ofta att han jobba fram till lunch kom hem och jag åkte och jobbade eftermiddagen.
    Då hann båda göra nåt på jobbet och  kollegorna blev inte lika drabbade.

    Kan din man tänka sig vara hemma om det är kris på ditt jobb??

  • Anonym
    7 små apor skrev 2010-09-15 19:38:36 följande:
    TS prioriterar fel?
    Och det avgör du menar du???
    Jag säger att hennes chef säkert anser det.
  • Meddelande borttaget
  • 7 små apor
    Anonym skrev 2010-09-15 19:40:23 följande:
    Jag säger att hennes chef säkert anser det.
    Ahhha, du har så rätt. Läste slarvigt. Sorry. Skäms
  • Anonym (ARG)
    Anonym skrev 2010-09-15 19:37:17 följande:
    Ja, men då får du helt enkelt acceptera att din chef tycker att du prioriterar fel. Men varför bryr du dig, du ska ju vara borta en väldigt lång tid från jobbet (jag antar att din man inte ska ta så mycket ledigt?).
    Som jag skrivit tidigare, jag har inte gjort nåt annat än ställt upp för detta företaget i flera år och när jag för första gången vabbar i 4 dgr, så prioriterar jag fel?!
    Har du läst hela tråden?
    Personligen skulle jag aldrig bete mig så mot en arbetstagare som skött sitt jobb så som jag gjort.
    Så nej, jag accepterar inte det, och framför allt inte hans sätt att hantera det på!
  • Anonym (ARG)
    Anonym skrev 2010-09-15 19:39:23 följande:
    Men du visar ju inte direkt att ditt jobb betyder något för dig. Att säga att man är hemma för att man har mindre betalt, säger ju att du enbart går och jobbar för pengarna och kan du vara hemma så är du gärna det.

    Visst har man rätt att vabba, men jag tycker även att man har en skyldighet att dela lika. Inte konstigt att kvinnor har svårt att få jobb när de har småbarn. Det är ju just av den här anledningen.
    Du har heller inte läst hela tråden antar jag?! Herregud, jag har inte gjort annat än ställt upp för företaget och detta var första gången jag vabbade. 
    Att jag kommer ta det största ansvaret just nu, dessa månader som är kvar innan bebis kommer, beror på att vi ska spara så mycket pengar som möjligt.
    I framtiden, när vi båda jobbar igen och  inga mer barn är på g (vi ska bara ha dessa 2) så kommer vi dela lika så gott det går. Då ska vi liksom jobba i 35 år till och det är ingen panik att spara ihop pengar på kort tid.
  • Omorfia

    Som chef skulle jag också bli irriterad på TS oavsett hur valid hennes ursäker är, men att skälla ut henne i telefonen är grov oproffsigt och respektlöst. När det dessutom är första gången hon vabbar så finns det liksom inget att gnälla på. Sen ska hon även gå på föräldraledighet om drygt 3 månader och det är inte ens säkert att ungen är sjuk något mer till dess.

    Höna av fjäder från chefens sida tycker jag.

  • Anonym (ARG)
    Hoppsaan skrev 2010-09-15 19:41:06 följande:
    Det kan jag förstå. Men det är ett argument som inte är relevant för arbetsgivaren. På samma sätt som man inte ska använda som argument vid en lönerevision att man behöver högre lön för att kunna betala huslånet.

    Missförstå mig inte, om vår ekonomi hängde på att jag var hemma och vabbade ca alla gånger så hade vi givetvis gjort så. Men jag hade INTE berättat det för min chef. Jag hade inte förklarat mig alls, utan bara sagt "nej just nu kan maken inte vara hemma" om chefen frågat. Men det är såklart inte lätt att säga precis "rätt" saker alltid, och chefer är ju också människor och resonerar inte alls helt likriktat.
    Du har helt rätt, jag skulle givetvis inte ha talat om orsaken men det tänkte jag över huvud taget inte på :) Lätt att vara efterklok...!
Svar på tråden Så jävla arg på min chef!!!