• Anonym (ARG)

    Så jävla arg på min chef!!!

    Min son har öroninflammation så jag har vabbat från i fredags, idag är det onsdag.
    Igår kväll, tisdag, ringde min chef till mig, inget konstigt med det. Han frågade om min man kan vara hemma idag ist för mig. Jag svarar honom att vi har valt att jag ska vara hemma eftersom jag har ganska dålig lön och min man tjänar 8000 kr mer/månad(innan skatt) än vad jag gör, så vi förlorar minst pengar när jag är hemma.

    I det läget tycker jag det hade varit helt ok om min chef på ett vänligt sätt hade frågat mig om vi kunde tänka oss att ändra på det idag, eller liknande fråga. 
    Istället sätter han igång världens diskussion med mig där jag får försvara och förklara mitt och min mans beslut att jag ska vara hemma när sonen är sjuk.
    Han ifrågasätter hur vi kan låta ekonomin styra såna här frågor, om jag alltid kommer att vara den som är hemma, han talar om för mig att man inte kan leva efter hur ekonomin ser ut osv...jag var så upprörd att jag inte ens kommer ihåg allt han sa.
    Han avslutade även samtalet med att avbryta mig mitt i en mening men orden - Okej då vet jag, vi hörs, klick!!!

    WHAT????!!!

    Ska jag verkligen behöva sitta och försvara vårt gemensamma beslut att jag ska ta huvudansvaret när pojken är sjuk? Ska en chef bete sig så?
    Nu sitter jag här med en sjuk pojk och har superdåligt samvete inför jobbet. 
    Vet egentligen inte vad jag vill med inlägget, är bara så upprörd. Är det vanligt atT arbetsgivare blir sådär när man har sjuka barn? Nån som har liknande erfarenheter? 

  • Svar på tråden Så jävla arg på min chef!!!
  • Anonym (Chef)

    Jag jobbar själv som chef, och när jag började att arbeta som det för ett par år sedan så vet jag att mina medarbetare upplevde mig som väldigt "på"!! 
    Inte att jag i frågasatte orsaken varför de var hemma utan att de tyckte att jag stressade dem med frågor som; "när kommer du tillbaka, du kan väl höra av dig i morgon så jag vet" osv.
    Detta berodde inte alls på att jag inte ville eller tyckte att de skulle vara hemma utan helt enkelt på min egen osäkerhet och stressen över att klara verksamheten. Mitt team tog upp detta med mig, och det är jag väldigt glad för, eftersom jag inte själv förstod hur jag lät och hur mina frågor uppfattades.
    Jag har skrivit detta förut i andra inlägg, och vill poängtera detta igen, vi chefer, vi är också människor, vi gör fel och gör misstag, är inte det minsta perfekta och ofelbara. Men det viktigaste här, tycker jag, är att du är ärlig,
    Ta en diskussion med din chef, berätta hur du känner och hur du upplevde den här situationen.
    Jag är oerhört tacksam för att mina medarbetare tog upp detta med mig, och gav mig en ärlig chans att förbättra mig och mitt beteende.

    Lycka till!!

  • sextiotalist
    Plutteli skrev 2010-09-15 21:04:38 följande:
    Och vad i ordet "kommer" är svårt att förstå?
    Du gav helt enkelt en arbetsgivare det värsta svar han kan få genom att säga att ni bestämt att du ska vara hemma mest med sjuka barn. Som sagt, arbetslivet fungerar som det gör och ingen chef vill ha en anställd som riskerar att vara borta mycket och ändå kosta pengar.
    Det berpr på, vi var två stycken som fick barn samtidigt, jag och en pappa. När vi båda var i tjänst igen efter ledigheten så upplös chefen om vi numera i gruppen kommer lära oss ett nytt ord VAB (vi var de enda med mindre barn i gruppen). Han sa att det kommer bli tuffa perioder, speciellt för oss föräldrar, men det finns bara en sak vi kan göra, det är att inte bli griniga och sura, för barn blir sjuka och då är det bara att gilla läget. Han var farfar och morfar och tro det eller ej, han tog VAB för sina barnbarn ibland han också. Han blev aldrig sur, men visst ställde det till det ibland. Men inte värre än att det gick att lösa, jag var sällan längre bort en ett telefonsamtal.
  • Anonym

    Det är en enorm skillnad för jämställdheten och för arbetsgivaren om ett par delar på vab eller att den ena tar all vab. I och för sig ett oproffsigt bemötande från din chef, men vad var det som skulle hända idag när han ville att JUST DU skulle jobba? Han kanske inte kan ge dig arbetsuppgifter som kräver att du är där vid vissa specifika tillfällen om han inte vet att du gör allt för att komma dit?

    Om du tar all vab nu och framöver så kommer du ALLTID att tjäna minst. Enda sättet för dig att öka din inkomst är att ta ett ökat ansvar på jobbet och att ni därmed delar på vabbandet och att den som har lättast för att vara ifrån jobbet är det.

    Ett tips är att på förhand dela upp dagarna så att man vet att blir barnet sjukt mån-tis så kommer jag ta det osv. Funkade jättebra för oss.

  • Anonym

    Har du förresten räknat på hur stpr skillnaden blir netto om du eller din man tar vabben?

    Din chef betedde sig fel, men försök red ut det ändå på ett bra sätt.

  • Lavish

    Jag tycker felet du gjorde var att överhuvudtaget blanda in din chef i era privata affärer genom att berätta att du är hemma för att du tjänar mindre (antar att det var ett dåligt försök att öka på lönen). Då har du ju rent ut sagt inbjudit till samtal i denna fråga. Du skulle helt enkelt ha sagt att nej tyvärr måste du vara hemma även imorgon. Med en ton som markerar att det inte är öppet för diskussion.

  • charlieandi

    Jag förstår dig och att du känner dig överkörd och illa bemött av din chef. Men jag förstår också att din chef blir frustrerad och irriterad över att han behöver förlora sin personal när det ska vabbas. Ingen arbetsgivare skulle uppskatta att hela tiden bli av med personal

  • Anonym (undrar?)

    Kan någon snälla förklara för mig hur inkomsten påverkas av att man är hemma med ett sjukt barn?
    Får man inte samma lön om man är hemma med ett sjukt barn som när man jobbar?

    TS din man måste ju ha någonslags provisionslön eller?

  • BillyX
    Lavish skrev 2010-09-15 21:47:29 följande:
    Jag tycker felet du gjorde var att överhuvudtaget blanda in din chef i era privata affärer genom att berätta att du är hemma för att du tjänar mindre (antar att det var ett dåligt försök att öka på lönen). Då har du ju rent ut sagt inbjudit till samtal i denna fråga. Du skulle helt enkelt ha sagt att nej tyvärr måste du vara hemma även imorgon. Med en ton som markerar att det inte är öppet för diskussion.
    Håller med dig, onödigt att berätta en sådan sak, klart han blir upprörd.
  • Anonym (arbetar)
    Anonym skrev 2010-09-15 13:15:50 följande:
    Jag är barnlös och arbetar. Jag blir skittrött på att plocka upp andra människors arbetsuppgifter och slita dubbelt för att de väljer att vara hemma och ta hela vabben. Det är ett oskick.

    Visst ska man prioritera sin familj, men om man inte är villig att dela vabben med sin man kanske man ska vara hemmafru
    Och om man inte har en man då??! Blir så less på er "barnlösa" som alltid vet bäst om oss föräldrars situation! Livet, och även tankesättet förändras en hel del när man får barn!! "Väljer att vara hemma"?? Tror du TS har valt att sonen ska bli sjuk??

    Att vara hemmafru, ja det kanske vore något, om det gick att leva på inget! Alla behöver en inkomst, och har man dessutom en familj, och inte bara sig själv att se till så krävs det nog tyvärr ett jobb, ytterst få har förmånen att kunna vara hemmafru...
  • Anonym (...)
    Anonym (Chef) skrev 2010-09-15 21:09:13 följande:
    Jag jobbar själv som chef, och när jag började att arbeta som det för ett par år sedan så vet jag att mina medarbetare upplevde mig som väldigt "på"!! 
    Inte att jag i frågasatte orsaken varför de var hemma utan att de tyckte att jag stressade dem med frågor som; "när kommer du tillbaka, du kan väl höra av dig i morgon så jag vet" osv.
    Detta berodde inte alls på att jag inte ville eller tyckte att de skulle vara hemma utan helt enkelt på min egen osäkerhet och stressen över att klara verksamheten. Mitt team tog upp detta med mig, och det är jag väldigt glad för, eftersom jag inte själv förstod hur jag lät och hur mina frågor uppfattades.
    Jag har skrivit detta förut i andra inlägg, och vill poängtera detta igen, vi chefer, vi är också människor, vi gör fel och gör misstag, är inte det minsta perfekta och ofelbara. Men det viktigaste här, tycker jag, är att du är ärlig,
    Ta en diskussion med din chef, berätta hur du känner och hur du upplevde den här situationen.
    Jag är oerhört tacksam för att mina medarbetare tog upp detta med mig, och gav mig en ärlig chans att förbättra mig och mitt beteende.

    Lycka till!!
    Jag tycker då inte att dina frågor var det minsta konstiga. 
Svar på tråden Så jävla arg på min chef!!!