~mittenavmajknoddar~

Jag hoppas att amningen ska gå lika lätt denna gång som med sonen. Amningen gick bra från första matstund och jag fick inte mjölkstockning förrän jag skulle dra ner massor på amningen och i slutet av amningen. (inte såriga bröstvårtor en ända gång, har förstått att det är ovanligt)

Jag ammade tills sonen var 20 månader men hade då försökt sluta i två månader utan att det gick särskillt bra. Har en son som inte kunde somna utan amning men vi avslutade det genom att hans pappa fick ta nätterna i en vecka och då var det inga problem alls.

Denna gång räknar jag med att amma i ca ett år för jag tyckte att det blev lite för länge. Jag tyckte att amningen var jätte jobbig de sista månaderna för han blev för stor enligt mig. Men det var inte lätt att sluta insåg vi ju :P

Denna gång kommer vi nog även försöka flaskmata när han ska läggas för natten, dock med utpumpad mjölk. Vill inte att bröstet ska vara enda sättet han kan somna på...

Jag är helt för ersättning om man inte vill/kan amma men jag vill helst inte behöva gå den vägen för jag tror att amning är lite bättre... och så tycker jag att det är så smidigt med amningen (har aldrig haft problem med att amma offentligt)

Alla mina närmsta flaskmatar så i min omgivning känns det som att jag gör ett "konstigt" val som ammar... Tyckte först att det var lite jobbigt men nu ser jag fram emot amningen :)

Jag har ammat båda i ca 1 år, i slutet mest på natten. De slutade självmant sen. Men det är ju praktiskt att amma tycker jag, rätt temp och man vet att det är bra mat. Är ju säkert ersättning med men det är ju ändå en produkt man måste köpa. Men visst önskade man ibland att pappan kunde ta nån nattamning i början..=)

det går ju att pumpa ur om man vill låta pappan ta några nätter. jag gjorde det lite då och då, men när jag väl lärde mig amma liggande så gick det så smidigt... jag och sonen somnade liksom... :P 

Jo det gjorde jag också. Det blev aldrig av att jag pumpade ut för jag tror nog ändå jag hade vaknat och brösten hade väl blivit sprängfyllda också. Värst var ju när man skulle amma och sen bajsade de och man var tvungen att gå upp och byta blöja. Tänk att man glömmer allt sånt ganska fort.

oh ja... sådant glömmer man fort. ::P 

Jo jag låg och nattammade med och somnade. Det tog kanske två månader innan jag fick in tekniken till att amma på natten... Sen var det så smidigt!

Vi samsov ju med Elliot men denna gång ska vi försöka hålla hårdare på att Wilgot ska sova i egen säng. Somnar jag under amning får han ju ligga kvar men annars ska min kära make få lägga honom i sängen :)

Jag hoppas på att kunna amma. På tal om att göra ont, fick tipset av en vän att gnugga bröstvårtorna med handduken när man duschat...Så att det nästan gör lite ont...Liksom härda vårta och vårtgård lite...Hon hade blivit tipsad om det  när hon väntade första. 

Idag var det ett nytt besök hos BM men idag kändes det tungt. Liten sitter i säte =( Detta var inte alls vad jag hade tänkt mig o det känns jätte jobbigt just nu...Ska tillbaka om drygt tre veckor, är det fortfarande säte då så gör de ett vändningsförsök :S Någon som gjort det, gör det ont???? Hur gör de??? Lyckas inte det bokas det ett snitt...

Jag blev ganska stäld så kom mig inte för att fråga något alls. Varför gör de inte ett vändning försök nu...är i v 34+1 känns som att det är sent att vänta 3-4 veckor på något sådan, borde bli svårare att vända då oxå...Nu ska jag hålla tummarna för att Liten vill göra en vålt där inne...Känns dock inte så, den har ju inte vänt sig en enda gång där inne...Låg på tvären vid RUL men någon vecka där efter så ändrade magen form (satte väl sig upp då =) o sen har det varit så...

hur länge har era barn snurrat runt???

Någon av er andra som ev ska snittas eller som snittats tidigare på ungefär samma premisser...Hur gick era tankar...Får nog ta mig några dagar o smälta allt...

Fokusera på huset i helgen, för nu flyttar vi äntligen in!!! sen ska här boas =)

 

Baby & barn mässa i Göteborg på Svenska mässan nu den 15-17:e april

www.babybarn.se/

Min första barn låg i säte. De gör inte vändningförsöken så tidigt eftersom det finns risk att bebisen vänder tillbaka samt att det finns en liten risk att förlossningen sätter igång. Jag tyckte inte det gjorde så ont, jag var mer rädd för kanylen i handen men det gick jättebra. Men hon vägrade vända sig och jag fick tid för snitt men vattnet gick innan och tur var det för mig för jag hann inte bli riktigt nervös. Men snittet gick jättebra, hade knappt ont. Men det känns ju lite mer medicinskt än att föda vaginalt. Men din bebis kan ju hinna vända sig och kanske vändningsförsöket lyckas. Jag trodde att min tredje jag väntar nu också skulle ligga i säte men den vända sig för nån vecka sedan och jag hoppas den stannar där.

Jag har själv aldrig behövt bry mig om detta men var lite osäkert om jag skulle bli snittad förra gången då jag ganska länge hade föreliggande moderkaka (dvs moderkaka som ligger nere vid öppningen så att han inte skulle kunnat ta sig ut)

Jag vet inte om detta lugnar dig nått men det verkar i alla fall som att nästan hälften av alla sätes går att vända... www.lio.se/Verksamheter/Barn-och-kvinnocentrum/Kvinnoklinikerna-i-Ostergotland-/Kvinnokliniken-i-Linkoping/Valkommen-till-Forlossningen/Statistik/ Detta är linköpings förlossnings statistik och vändningsförsök står längst ner...

Men jag har hört att det ofta är först v.36 som barnen vänder sig nedåt... Vet ej om det stämmer dock... Hoppas att han hinner vända sig innan det gått tre veckor så du slipper vändningsförsök, har hört att det inte är så skönt...

Min lille ligger som tur är med huvudet ner, vet ej om det är fixerat eller ruckbart men han ligger med huvudet väldigt lågt i alla fall så risken att han skulle vända sig är typ icke existerande...

Håller tummarna för dig!!