viljestarkmamman

Äldre 29 Nov 21:41

442 svar

Överlevnadsbarn

Hejsan! Vi har en 8 månaders son som redan från början var otroligt krävande. skrek i stort sett hela tiden de 6 första månaderna. Vi trodde det var kolik eftersom han hade problem med magen fram till att han började få riktig mat. och ett tag där så blev humöret bättre men sedan vände det igen. Svårt att beskriva allt men han är ledsen mer eller mindre alltid. kan inte leka eller underhålla sig själv. Är inte trygg med att vara själv. Vill bli buren mest hela tiden men vill inte bara ligga hos en och mysa utan man måste gå runt. Vi har varit på utredningar ang magen och ett gäng ggr på bvc och även bup.det har konstaterats gång på gång att inget är fel och allt är normalt.
Hur som en kväll för någon vecka sedan när jag satt och googlade på missnöjda ledsna barn så kom jag in på sidor om överlevnadsbarn/high need children mm o kände direkt att de beskrev vår son. dessvärre finns det inte så mycket information om det. Inte en ändaste gång har bvc pratat om det heller? de om någon måste ju veta att vissa barn är så krävande. hade varit så skönt att få bekräftelse. Jag skulle även vilja ha kontakt med andra föräldrar som har överlevarbarn i olika åldrar. För att kanske kunna stötta varandra komma med tips och ideer mm.. kanske någon som vet vart man kan vända sig med barn som kräver all ens uppmärksamhet.

Desperat nu nästan..

vittra

Äldre 28 Jan 10:23

#131

Liljan75 skrev 2011-01-28 00:51:14 följande:

Nej det är skönt att inse att det kanske inte är anknytningen det är fel på. Men det är mkt frustration o stress mellan oss nu förtiden känner jag för jag är så less på att vara fånge i mitt hem o jag får lixom peppa mig att kunna klara av att göra saker och fullfölja dom trots hans protester o han blir så arg när jag inte gör som han vill. Det är väl all denna stress o ngn slags kamp vi har nu som man är rädd han tar skada av. Sen så försöker man komma på saker som är roliga för honom men han blir alltid arg på ngt. Pusselbiten som inte gick i, ska han rita så skriker han bara vad jag ska rita eller ska byta krita eller jag vet inte vad.
Sen har vi ju hans dåliga sömn o matvägran o övrig sjukdombild med att dras med. Många gånger tycker man synd om honom och låter honom få sin vilja fram och det här med att bära mkt är ju en ovana pga kolik o reflux o fortfarande gör jag det på nätterna när han mår dåligt men nu försöker jag sitta upp o vagga honom upprätt i stället för att gå runt i bärsjal o sånt man gjorde mkt förut. Så på dagarna när han mår ganska bra vill jag inte tvingas bära honom i onödan så som sagt det är en liten kamp mellan oss nu men jag tror han tar ännu mer skada om jag inte kan stå mig och göra saker jag behöver för då blir jag enormt stressad o arg och det känner han ju också av.
Men jag tycker i alla fall att han stämmer in väldigt bra på det jag läst nu om överlevnadsbarn så jag ska försöka läsa på mer om hur man hanterar olika situtioner.

Han är ju mitt i den åldern då han strävar efter att bli mer självständig och hävdar givetvis sin vilja med råge! Alla barn går ju igenom detta, men vissa är tydligare och "starkare" än andra. Du säger att ni har en kamp, är det om att han vill bli buren och att du inte vill bära? Det tar lite tid för små barn att förstå när förändringar sker, han kan ju inte förstå att du plötsligt inte vill bära honom längre. Förklara att du inte orkar bära så mycket längre och att det är därför du inte vill. När du vill bära säger du bara, ja nu vill jag bära dig en stund. Jag tror att ni missförstår varandra. Kamp är aldrig bra, och visst ska han få sin vilja igenom! Man ska inte neka bara för sakens skull, men du måste ju fundera över vart du står, och varför du säger ja eller nej. Det viktiga är ju att du säger nej när du menar nej, och ja när du menar ja. Alltså när du känner att du vill och inte vill. Jag tycker att en rätt bra riktlinje i den här åldern är att ta en konflikt av tio, satsa bara på de allra viktigaste konflikterna och strunta i alla andra. Då får man en drägligare tillvaro, man minskar stressen och tjatet och barnet får chansen att känna att han är värdig att göra vissa saker själv och styra vissa saker själv. Men låt honom inte köra över dig! Det ska vara på bådas villkor. Tror inte du berättat om hans sjukdomstillstånd? Kanske är det ändå något som påverkar mycket i hans sätt att vara?

Ronjan709

Äldre 28 Jan 12:42

#132

vittra skrev 2011-01-28 10:23:00 följande:

Han är ju mitt i den åldern då han strävar efter att bli mer självständig och hävdar givetvis sin vilja med råge! Alla barn går ju igenom detta, men vissa är tydligare och "starkare" än andra. Du säger att ni har en kamp, är det om att han vill bli buren och att du inte vill bära? Det tar lite tid för små barn att förstå när förändringar sker, han kan ju inte förstå att du plötsligt inte vill bära honom längre. Förklara att du inte orkar bära så mycket längre och att det är därför du inte vill. När du vill bära säger du bara, ja nu vill jag bära dig en stund. Jag tror att ni missförstår varandra. Kamp är aldrig bra, och visst ska han få sin vilja igenom! Man ska inte neka bara för sakens skull, men du måste ju fundera över vart du står, och varför du säger ja eller nej. Det viktiga är ju att du säger nej när du menar nej, och ja när du menar ja. Alltså när du känner att du vill och inte vill. Jag tycker att en rätt bra riktlinje i den här åldern är att ta en konflikt av tio, satsa bara på de allra viktigaste konflikterna och strunta i alla andra. Då får man en drägligare tillvaro, man minskar stressen och tjatet och barnet får chansen att känna att han är värdig att göra vissa saker själv och styra vissa saker själv. Men låt honom inte köra över dig! Det ska vara på bådas villkor. Tror inte du berättat om hans sjukdomstillstånd? Kanske är det ändå något som påverkar mycket i hans sätt att vara?

Tack för tips. Ja jag tror framför allt att han mår sämre av att inte äta så mkt och blir kinkikgare men sen har han sin viljestarka personlighet som sagt. Ska tänka mer på riktilinjen då skrev om tycker jag låter väldigt vettig

viljestarkmamman

Äldre 28 Jan 21:43

#133

Zelia>>. Vi har fått en tid till bup torsdag nästa vecka. Hoppas bara att de lyssnar på oss

Idag har v i suttit på akuten med en kräksjuk son som inte kissat på hela dagen, som tur va kom det igång där o vi fick gå hem..

Vittra>> Du har så bra tankar, Kan inte du bara komma o bo hos oss i 2 veckor och ordna upp vår tokiga familj:) nej men skämt o sido, tycker verkligen du skriver mycket bra och tänkvärda saker Och ibland önskar man att någon bara fixade allt till en. :)

viljestarkmamman

Äldre 28 Jan 21:46

#134

Sia 75>> Er son låter precis som vår och vi verkar ha samma kännsla av att vara fånge i sitt hem. aldrig få tid över, slitas mellan att finnas där och sitt dåliga samvete om man inte finns där.. Fortsätt att uppdatera hur det går och dela gärna med dig av tips om du lyckas lösa olika problem:)

Ronjan709

Äldre 28 Jan 22:41

#135

viljestarkmamman skrev 2011-01-28 21:46:16 följande:

Sia 75>> Er son låter precis som vår och vi verkar ha samma kännsla av att vara fånge i sitt hem. aldrig få tid över, slitas mellan att finnas där och sitt dåliga samvete om man inte finns där.. Fortsätt att uppdatera hur det går och dela gärna med dig av tips om du lyckas lösa olika problem:)

Ja jag kände också igen mig i det du skrivit. Min son är dock bara min. Har ensam vårdnad och ingen hjälp eller direkt kontakt med pappan så det känns extra angeläget att få till en vardag som fungerar. Det är mitt mål för detta år 2011 att jag ska kunna klara av att göra vardagliga aktiviteter utan kaos.
Blir intressant att höra vad BUP ger er för tips efter ni varit där.

viljestarkmamman

Äldre 29 Jan 13:40

#136

Sia>> Wow låter tufft! Min son är det jag som tar hand om huvudsakligen men min sambo gör en massa saker runjomkring i hemmet och det är avlastande. däremot så känner jag att jag själv skulle vilja hinna med matlagning mm och andra saker när min sambo är på jobbet, mern hinner bara med saker som täcker sonens behov som att fixa mat till honom av och påklädning mm. ständigt problem med att hinna med mig själv. har dock tur som har en mamma bara 5 minuters körsträcka hemifrån och hon går ofta ganska bra för sonen eftersom hon alltid varit här mycket så jag har kunnat äta duscha mm det e jag jättetacksam för sammtidigt som det känns lite B att inte kunna sköta minsta syssla själv. Har du någon som avlastar dig Sia? Kan inte förställa mig hur det skulle vara att vara helt ensam och inte kunna göra ett dugg.

Ronjan709

Äldre 29 Jan 21:39

#137

viljestarkmamman skrev 2011-01-29 13:40:35 följande:

Sia>> Wow låter tufft! Min son är det jag som tar hand om huvudsakligen men min sambo gör en massa saker runjomkring i hemmet och det är avlastande. däremot så känner jag att jag själv skulle vilja hinna med matlagning mm och andra saker när min sambo är på jobbet, mern hinner bara med saker som täcker sonens behov som att fixa mat till honom av och påklädning mm. ständigt problem med att hinna med mig själv. har dock tur som har en mamma bara 5 minuters körsträcka hemifrån och hon går ofta ganska bra för sonen eftersom hon alltid varit här mycket så jag har kunnat äta duscha mm det e jag jättetacksam för sammtidigt som det känns lite B att inte kunna sköta minsta syssla själv. Har du någon som avlastar dig Sia? Kan inte förställa mig hur det skulle vara att vara helt ensam och inte kunna göra ett dugg.

Jo jag har lite avlastning men jag behöver egentligen vila eller göra ngt roligt då och inte bara göra allt praktiskt som man ligger efter med jämt. Det är det jag måste jobba på nu. I dag var vi i affären o han vägra sitta i kundvagnen o skrek o skrek o skrek o man försöker koncentrera sig på att handla och involvera honom i det men det gäller att inte bli stressad o strunta i hälfen man ska handla....

viljestarkmamman

Äldre 31 Jan 17:10

#138

Ja det är sällan man unnar sig att bara få va när man har passning, det blir ofta de syslor man måste få gjorda. Jag skulle bara vilja ha en hel eftermiddag i soffan framför en massa serier eller någon film. Känns som det livet är helt pase. Blev smittad av lillens maginfluensa och var jättesjuk igår men eftersom sambons arm är gipsad efter en operation så var jag illa tvungen att finnas där för lillen som hade akut diaree, kan säga att man kände sig helt borta. Ville bara få spy ifred..

Ronjan709

Äldre 31 Jan 22:22

#139

viljestarkmamman skrev 2011-01-31 17:10:53 följande:

Ja det är sällan man unnar sig att bara få va när man har passning, det blir ofta de syslor man måste få gjorda. Jag skulle bara vilja ha en hel eftermiddag i soffan framför en massa serier eller någon film. Känns som det livet är helt pase. Blev smittad av lillens maginfluensa och var jättesjuk igår men eftersom sambons arm är gipsad efter en operation så var jag illa tvungen att finnas där för lillen som hade akut diaree, kan säga att man kände sig helt borta. Ville bara få spy ifred..

Vad jobbigt! Det är bland det värsta med att vara ensam också att man inte får vara sjuk när man är sjuk utan endå har ansvar för ngn annan. Hoppas du o lillen mår bättre nu
Förresten har ni kollat upp att det inte finns ngt annat som stör sonen också som allergier osv?

viljestarkmamman

Äldre 1 Feb 10:33

#140

Sia>> Han hade stora problem med sin mage när han var liten och fram till 6 månader. Pga en tuff start i livet fick vi aldrig ammning till att fungera så efter 2,5 månader gav vi upp och körde bara på ersättning och det blev magen jättehård av och han blev ofta förstoppad. Jättemycket strul. önskar att jag orkat fortsätta pumpa istället men jag hade så lite tid eftersom han alltid var vaken och redan då krävde all uppmärksamhet. Då provade vi även mjölkfritt men det gjorde ingen skillnad. utan det blev bättre med magen först när vi började intruducera välling och riktig mat och vid 6 månader slopade vi ersättningen. Tyvärr så ändrades inte humöret med magens förbättring vilket jag verkligen hoppats. Kanske hade min son haft extra behov av anknytningen vid amning men han ville aldrig ta bröstet och hade inte tålamod att ligga där eftersom han blev vand vid kopp och flaska på bb. och att bara ligga i min famn och gosa har har aldrig gått hem fören nu på senare tid då han gärna föredrar att somna i min famn när han är riktigt trött. Så jag har svårt att tro att det är mjölkallergi. och det är så påfrestande att experimentera en massa med mat och produkter. men när vi var hos läkaren så sa de att det inte var lönt att utreda utan bättre att prova sig fram vilket jag har svårt att hålla med om. Magen är iallafall extremt känslig fortfarande och råkar man ge för mycket banan tex så blir han hård och får han förmycket aprikos, päron så blir han lös så man får nästan undvika produkter som har effekt på magen.
Något annat vet vi inte, Hna utvecklas normalt förövrigt. Man nojjar ju lite att något ska vara "fel" Men jag försöker att slå bort de tankarna.
Igentligen så tror jag att vår start kan förkalar en del. Han fick inte komma till mig direkt utan blev tvungen att sugas ca en timme för han hade svalt fostervatten och sen var han så medtagen och fick sond och jag var ganska slut också efter 2,5 dygn utan sömn så jag kanske inte var där mentalt jag vet inte.. Jag var iaf ledsen och orolig eftersom han inte ville äta. Har ju försökt ta igen det där med anknytningen hela tiden sen dess och så har jag ständigt dåligt samvete och rädsla att inte räcka till. och hans humör gör ju inte det bättre eftersom han aldrig är nöjd. så det är en ond cirkel.

Har din son någon allergi?

Ja angående hans magsjuka. vilken pers. Natten till igår hade han diaree. Vi var uppe med honom hela natten och det sprutade ur honom. Jag hade feber o mådde förfärligt men vi tog oss igenom det och igår vände det och han fick behålla ris och banan blåbär och vätska. han va förståss jättehungrig och arg att han intt fick så han blev mätt men vi fick bara ge små mängder. Men mot kvällen verkade allt bra och han var ganska nöjd (sina mått mätt) Men sen i morse var han totalt aptitlös och började klökas när han fick dricka. kändes flera ggr som han var påväg att kräkas men det kom inget. Han har varit väldigt trött och är ostadig när han kryper och reser sig, nära att trilla hela tiden. Känns inte ett dugg bra att det blivit sånt bakslag igen. Han sover nu och bvc sa att vi skulle avvavkta framåt middag för vidare åtgärder. Vill bara att allt ska bli normalt.

Överlevnadsbarn

INNEHÅLL