viljestarkmamman

Äldre 29 Nov 21:41

442 svar

Överlevnadsbarn

Hejsan! Vi har en 8 månaders son som redan från början var otroligt krävande. skrek i stort sett hela tiden de 6 första månaderna. Vi trodde det var kolik eftersom han hade problem med magen fram till att han började få riktig mat. och ett tag där så blev humöret bättre men sedan vände det igen. Svårt att beskriva allt men han är ledsen mer eller mindre alltid. kan inte leka eller underhålla sig själv. Är inte trygg med att vara själv. Vill bli buren mest hela tiden men vill inte bara ligga hos en och mysa utan man måste gå runt. Vi har varit på utredningar ang magen och ett gäng ggr på bvc och även bup.det har konstaterats gång på gång att inget är fel och allt är normalt.
Hur som en kväll för någon vecka sedan när jag satt och googlade på missnöjda ledsna barn så kom jag in på sidor om överlevnadsbarn/high need children mm o kände direkt att de beskrev vår son. dessvärre finns det inte så mycket information om det. Inte en ändaste gång har bvc pratat om det heller? de om någon måste ju veta att vissa barn är så krävande. hade varit så skönt att få bekräftelse. Jag skulle även vilja ha kontakt med andra föräldrar som har överlevarbarn i olika åldrar. För att kanske kunna stötta varandra komma med tips och ideer mm.. kanske någon som vet vart man kan vända sig med barn som kräver all ens uppmärksamhet.

Desperat nu nästan..

Latinomum

Äldre 9 Mar 22:59

#191

zelia skrev 2011-03-09 16:08:59 följande:

Andreaa: Det låter tufft. Tur att du har din mamma och bror som kan hjälpa dig lite. Hur är det med annan typ av avlastning? Kontakt/stödfamilj och liknande? Fast din son kanske är för liten för det (hur gammal är han)? Jag har inga överlevnadsbarn, men ett diagnosbarn och det är också tufft. Han har i perioder haft kraftigt självskadebeteende, som nu, vid fyra års ålder dock lugnat sig. Men han är fortfarande väldigt explosiv och utåtagerande istället. Struktur, tydlighet, förberedelser och mycket vuxentid gör att sonen funkar bättre. Jag har väl inga råd att ge mer än att fortsätt att lyssna på din inre röst och strunta i omgivni

Sonen är snart 1½år. Jag har funderat på det men efersom han är som han mot andra människor & tar så långtid på sig att lita på andra så vågar jag inte hopas på den typen av hjälpen. Vågar låta andra ta handom honom dom förstår sig inte på honom som jag gör. Dom ser inte hans tecken innan han skruvar upp sig & är påväg mot ett dunerbrak...Nästan så att min mamma har börjat förstå hans tecken bättre än mig eller tyda dom heter det kanske?
Jag vet inte.. Bara inskolningen på dagis tog 4 veckor & då var han där verkligen varje dag. Jag förösker bara tänka varje dag att det finns dom som har det så mkt värre än mig. Idag hade vi en väldigt bra dag. plus att jag har jobbat i kväll så sonen har varit här hemma med sin mormor

Latinomum

Äldre 9 Mar 23:05

#192

Izela skrev 2011-03-09 22:40:28 följande:

Måste fråga er andra hur ni har det med era barn när ni blir bortbjudna eller har tillställning hemma.?
Min dotter fyllde 2 i helgen och vi hade kalas för henne då, hon tyckte de va väldigt jobbigt med allt folk och blev väldigt gnällig mm.. och endå är det bara nära och kära som hon träffar väldigt ofta, så fort hälften hade gått och det bara va ca 5 personer kvar så blev hon jätte lugn.
Samma sak blev det idag.. vi va på hennes fasters kalas, samma personer som va på hennes kalas va där men även de blev för mycket för henne, hon blir som ett plåster på mig och kan inte sitta själv och ingen får prata med henne eller försöka få hennes uppmärksamhet. Jag är ju van vid detta så jag bryr mig inte så mycket, men jag märker ju att alla andra tycker det är jobbigt och påfrestande även om de inte försöker visa det. Önskar bara att det inte behövde vara såhär..
En bra sak är dock att hon sov sin första hela natt igår:) från 19:30-06!! Alltid nått!

Så fort det är kalas eller andra bjudningar fasra jag för detta... blir först glad men sedan kommer lilla oron. hur det ska gå när vi kommer iväg o hur länge vi kan vara borta. Hur sonen ska vara. Han fixar inte människor. Inte förmånga helst räcker det med 2st vuxna det är lagom i hans värld. Då kan han hålla koll på båda.

Jag har en släkting som försöker förtvilat vinna hans uppmärksamhet & kärlek. Men han blir bara ledsen eller vänder sig bort. väldigt väldigt jobbigt. Nu inser denna personen att man ska låta sonen vara. Men tyvärr är skadan redan där.
Jag har redan bestämt att detta året vid jultid kommer jag stanna hemma med sonen. Han fixar inte detta mera. Vet inte om jag gör fel. Men en massa människor på liten yta & en massa tillsägelser från höger & vänster:(
Jag har med en liten blodigel här hemma. påfrestande men det kommer gå över en dag får jag trösta mig med. Jag ska föröska orka kolla igenom hela tråden s jag kan låna hem böcker. Frågan är bara hur man ska kunna läsa dom;)

Loriyana

Äldre 11 Mar 20:19

#193

Izela skrev 2011-03-09 22:40:28 följande:

Måste fråga er andra hur ni har det med era barn när ni blir bortbjudna eller har tillställning hemma.?
Min dotter fyllde 2 i helgen och vi hade kalas för henne då, hon tyckte de va väldigt jobbigt med allt folk och blev väldigt gnällig mm.. och endå är det bara nära och kära som hon träffar väldigt ofta, så fort hälften hade gått och det bara va ca 5 personer kvar så blev hon jätte lugn.
Samma sak blev det idag.. vi va på hennes fasters kalas, samma personer som va på hennes kalas va där men även de blev för mycket för henne, hon blir som ett plåster på mig och kan inte sitta själv och ingen får prata med henne eller försöka få hennes uppmärksamhet. Jag är ju van vid detta så jag bryr mig inte så mycket, men jag märker ju att alla andra tycker det är jobbigt och påfrestande även om de inte försöker visa det. Önskar bara att det inte behövde vara såhär..
En bra sak är dock att hon sov sin första hela natt igår:) från 19:30-06!! Alltid nått!

Åh just tillställningar är verkligen jobbiga för henne! Minns särskilt ett midsommarfirande, de andra barnen satt som små ljus vid bordet och var hur snälla och väluppfostrade som helst. Min dotter som var runt 2 vid tillfället tror jag freakade ut totalt! Det slutade med att jag fick lämna festen med henne...det gick bara inte. Nu är hon 4 år och har fortfarande svårt för sociala tillställningar. De andra föräldrarna på förskolan brukade fråga om "playdates" men efter att ha provat några gånger har jag fått inse att hon helt enkelt inte klarar av det. Jag börjar känna mig rätt isolerad. Om rutinen bryts det minsta så faller hon ihop. Hon är så otroligt ängslig.

vittra

Äldre 11 Mar 21:27

#194

Håller just på att läsa boken "The highly sensitive child" som stämmer mer in på den typ av känslighet som vår dotter har, bla fann jag att ett av kriterierna där är att barnet "prefers quiet play" vilket stämmer precis in på vår dotter. Men det är ju däremot raka motsatsen till Sears defintion att de är hyperaktiva och "intensiva" i sitt lekande.

Jag känner igen stora delar av den forskning man refererar till i boken om just personlighet och temperamentsskillnader, och mycket i början av boken bygger också på att det finns olika former av "high need" och man får olika frågeställningar utifrån olika teorier och "defintionsscheman" som hjälper till att skapa en tydligare bild av barnets temperament och personlighet. Har inte hunnit läsa så mycket ännu men den verkar väldigt bra och genomgripande! En tjock bok som nog tar sin tid att läsa

Förövrigt lärde jag mig också något nytt om mig själv, nämligen detta att jag inte klarar av skavande lappar i kläderna, jag får nästan alltid klippa bort sånt framförallt om det är linnen! Jag har ju anat sedan dottern föddes att hon nog har fått temperamentet från mig, men att sådana här små detaljer också kan få sin förklaring i medfödda skillnader är oerhört intressant! Även att jag är mycket känslig för solljus osv vilket också verkar vara typiskt. Man lär sig något nytt hela tiden!

canmamma

Äldre 11 Mar 21:32

#195

Något annat jag har tänkt på, apropå böcker och definitioner, så är det någon mer som har tänkt på sina high need barn i termer om extrovert/introvert personlighet?

canmamma

Äldre 11 Mar 21:36

#196

Dagsmeja skrev 2011-03-09 16:30:57 följande:

Nu har jag inte läst hela tråden, så kanske har ni redan tipsat/tipsats om boken, men bättre en gång för mycket än en gång för lite.

Raising your spirited child - har ni läst den? Den var vår bibel när sonen var liten, det var så underbart att läsa en bok där han var helt normal! Vi fick mycket hjälp och tips på hur vi skulle hantera olika situationer och främst hur vi skulle hjälpa honom att hantera dem. Det jag tyckte så mycket om var att det inte handlade om att förändra honom, utan att hjälpa honom att hantera sitt sätt att vara.

Vår son är nu snart åtta år, och hans high need-sidor är inte alls lika tydliga längre. När han var yngre, upp till kanske femårsåldern, var situationen dock en helt annan och jag känner igen mig så väl i era beskrivningar. Men som sagt så har det blivit väldigt mycket annorlunda med åldern, kanske kan det vara skönt att veta också?

Jag gillade Spirited Child. Den var konstruktiv och human och väldigt positiv.

vittra

Äldre 11 Mar 21:39

#197

Angående det här med tillställningar... det har blivit bättre med åldern för vår dotter men jag vet inte hur många tillställningar vi har fått lämna med en skrikande unge... hon klarade helt enkelt inte av det. Många gånger har vi helt enkelt tackat nej men ofta har vi ändå försökt men helt enkelt fått åka hem igen då dottern ballat ur fullständigt

Nej usch, sånt har varit oerhört jobbigt för henne. Men det är sååå skönt att det har blivit bättre.

Dock har hon blivit "förstörd" av vissa som helt enkelt inte kan låta henne vara. Hon tappar all tillit till dessa människor och vägrar vara med dem, blir otrygg och kan helt enkelt inte lita på dem (det rör sig bla om min äldre halvbror som varit helt kaotisk och tex skrämde livet ur henne när han grabbade tag i henne och satte henne hos sig på en fyrhjuling och brände iväg i världens fart). Jag tycker det rent ut sagt är förjävligt att somliga inte kan respektera när barn tydligt visar att gränsen är nådd och även om föräldrarna försöker säga ifrån att nej det är nog ingen bra idé osv.

Jag tycker inte man gör fel i att lyssna till barnets behov av lugn och ro, man behöver ju naturligtvis inte isolera sig helt och hållet men att undvika påträngande människor tycker jag barnet har rätt till...

vittra

Äldre 11 Mar 21:51

#198

canmamma skrev 2011-03-11 21:32:39 följande:

Något annat jag har tänkt på, apropå böcker och definitioner, så är det någon mer som har tänkt på sina high need barn i termer om extrovert/introvert personlighet?

Ja absolut, men jag tror dottern är lite både och. Beror på vad man syftar till, jag tycker det finns många missuppfattningar om vad begreppen innebär. Tex att introvert är samma sak som blyg, det stämmer ju inte alls, eller att extroverta människor är utåtriktade. Vår dotter är inte alls blyg, hon är bara oerhört försiktig allra helst i främmande situationer och avvaktar hellre än att bara hoppa rakt in i något. Det som är nytt vill hon helst betrakta och lära känna först innan hon är bekväm med det. På många sätt kan jag iofs se henne som introvert, men jag vet inte.. samtidigt är hon ju långt ifrån "lugn" alltså rent känslomässigt, hon är ju en bergochdalbana. Alla känslor är extrema åt alla håll och hon är ju inte "inåtvänd" utan uttrycker dem ju med råge. Åtminstone med oss föräldrar..

canmamma

Äldre 11 Mar 22:00

#199

vittra skrev 2011-03-11 21:51:39 följande:

Ja absolut, men jag tror dottern är lite både och. Beror på vad man syftar till, jag tycker det finns många missuppfattningar om vad begreppen innebär. Tex att introvert är samma sak som blyg, det stämmer ju inte alls, eller att extroverta människor är utåtriktade. Vår dotter är inte alls blyg, hon är bara oerhört försiktig allra helst i främmande situationer och avvaktar hellre än att bara hoppa rakt in i något. Det som är nytt vill hon helst betrakta och lära känna först innan hon är bekväm med det. På många sätt kan jag iofs se henne som introvert, men jag vet inte.. samtidigt är hon ju långt ifrån "lugn" alltså rent känslomässigt, hon är ju en bergochdalbana. Alla känslor är extrema åt alla håll och hon är ju inte "inåtvänd" utan uttrycker dem ju med råge. Åtminstone med oss föräldrar..

Min kille är en extrem extrovert och jag har tänkt att det är en del av hans "high need". Han _behöver_ verkligen andra människor runt omkring sig för att få energi och få utlopp för sina känslor. Jag har så lite tid nu att jag inte riktigt formulerar mig som jag tänker.

Mimsing

Äldre 12 Mar 20:22

#200

vittra skrev 2011-03-11 21:27:50 följande:

Håller just på att läsa boken "The highly sensitive child" som stämmer mer in på den typ av känslighet som vår dotter har, bla fann jag att ett av kriterierna där är att barnet "prefers quiet play" vilket stämmer precis in på vår dotter. Men det är ju däremot raka motsatsen till Sears defintion att de är hyperaktiva och "intensiva" i sitt lekande.

Jag känner igen stora delar av den forskning man refererar till i boken om just personlighet och temperamentsskillnader, och mycket i början av boken bygger också på att det finns olika former av "high need" och man får olika frågeställningar utifrån olika teorier och "defintionsscheman" som hjälper till att skapa en tydligare bild av barnets temperament och personlighet. Har inte hunnit läsa så mycket ännu men den verkar väldigt bra och genomgripande! En tjock bok som nog tar sin tid att läsa

Förövrigt lärde jag mig också något nytt om mig själv, nämligen detta att jag inte klarar av skavande lappar i kläderna, jag får nästan alltid klippa bort sånt framförallt om det är linnen! Jag har ju anat sedan dottern föddes att hon nog har fått temperamentet från mig, men att sådana här små detaljer också kan få sin förklaring i medfödda skillnader är oerhört intressant! Även att jag är mycket känslig för solljus osv vilket också verkar vara typiskt. Man lär sig något nytt hela tiden!

Så alldeles otroligt intressant. JAg har också en High need dotter som också tillhör de som "prefers quit play" och som iakttar världen mycket noga och grundligt mer än röjer runt. Jag har däremot aldrig gjort kopplingen (såklart) till min egen nästan sjukliga ljuskänslighet, måste ha solglasögon även molniga sommardagar, och kan aldrig äta lunch med kollegorna på sommaren när de vill sitta ute, och jag helst håller mig inne... Låter som en bok jag måste läsa. Är det den här?: www.adlibris.com/se/product.aspx

Överlevnadsbarn

INNEHÅLL