Överlevnadsbarn

Det bör avta med åldern eftersom ju äldre barnet blir desto mer inverkar miljön, och den allt mer tydliga personligheten som framträder är ju en produkt av samspelet mellan arv och miljö. Därför är miljön i allra högsta grad viktigt för dessa barn, annars riskerar de medfödda egenskaperna att ta överhand i den framtida personligheten. I rätt miljö kan "high need" bli som vilket barn som helst när de blir äldre och de krävande egenskaperna försvinner så gott som helt, åtminstone enligt forskningen.

Vår förste var också väldigt skrikig upp till nästan 5 månader, trots att vi samsov, bar i sjal jämt och att jag ammade fritt och han gick bra upp i vikt. Han hade även ganska påtagliga "faser" genom hela sitt första år, och jag var helt övertygad om att vi hade en svår framtid framför oss med vårt "krävande" barn. Men efter 1 års ålder (är nu 11) så har han varit världens lugnaste, roligaste, mest otrotsiga barn jag nånsin träffat. Alltid glad att vara med med allt vi företagit oss

För mig har faktiskt AW:s Barnabok varit en ögonöppnare och hjälpt mig fram genom det första året, även om jag idag är mer kritisk, särskilt till SHN. AW är ju dessutom av den åsikten att barn inte är så olika, och det håller jag inte med om... MEN, det handlade om att jag fick hjälp att se att mitt barn mår bäst av att vara i centrum av händelserna, inte vara centrum.

Med min lille har jag varit mån om att inte hamna i det kristillstånd som det innebär att känna sig uppäten av sitt barn, och till slut känna att man inte kan älska Jag har haft AW:s råd i ryggen, men även läst en del i Baby Whisperer. Tracy Hogg, som skrivit BW, beskriver just bebisar/barns olika temperament, och inte minst föräldrars olika temperament. Vi kan ju själva vara t.ex. väldigt närhetstörstande, men få en bebis som inte är så kramig. Vi kan vara på-väg typen och ha barn som behöver lugn och ro och rutiner. Vi kan vara rutinälskande hustomtar och få barn som älskar nyhetens behag och äventyr.

Så mitt råd är helt klart. Läs bra böcker! Sätt gränser för din person och det du tycker är jobbigt, men visa att du blir jätteglad av att umgås på ett sätt som är okej i ert hus. Sätt dig ner med din man, skriv ett schema för hur din dag ser ut. En stund för social gemenskap (tvätta, diska osv) en stund för lek, en stund utomhus, en stund "hänga med" (t.ex. i vagn eller sjal/sele på handling/promenad) en stund sov, o.s.v. Skriv sen dagbok över hur det gått, och dina känslor. Och sist men inte minst, om det varit en tung dag, sätt er på kvällen med ett glas vin och DÅ kan ni lätta på trycket, låt varandra ösa fritt av allt som behöver komma ut, Eller ta det med någon annan, kanske orkar ni inte med varandras sorg över situationen.

Om du söker terapi, så skulle jag faktiskt råda dig egen terapi, som handlar om dig. Du behöver prata om DIG, för du behöver komma mer i fokus i ditt liv

Våran lille son var verkligen high need de första 6 månaderna. Ledsen nästan jämt, ville bli buren hela tiden, ville amma nästan hela tiden, ville inte åka vagn eller bilbarnstol, ville inte ligga själv i babygymmet ens i 1 minut osv. När jag såg andra mammor som gick runt med sina små som sov sött i vagnen eller som satt lugnt i mammas knä inne på ett café kändes det jättekonstigt eftersom jag aldrig kunde göra något sånt med min son.

Sen har han blivit gladare och nöjdare i takt med att hans förmågor ökat . Han är visserligen ovanligt aktiv, men han är glad nästan jämt. (Nyligen hade en en kort period då han var superfrustrerad dygnet runt och blev arg och ledsen för allt, men det gick tack och lov över efter någon vecka). Han är 19 månader och helt underbar!

Man får ju dock betänka att det är vanligt att de har ett stort närhetsbehov som nyfödda bebisar och det behöver inte betyda att de är high need för det. De flesta uppvisar nog det personlighetsdraget betydligt längre än till 6 månader... vår tjej var över 2 år när vi märkte att hon äntligen började kunna hantera okända miljöer lite bättre.

Våran son var high need, jag är alldeles säker. Överallt såg jag mammor som gick med bebisar i vagn, som satt med bebisar på fik, som levde ett vanligt liv trots att de fått barn. Jag blir fortfarande förvånad när jag ser dem, för så hade aldrig vi det. Sonen är fortfarande sjövild på ett sätt som de flesta andra i hans ålder inte är, men numera är han för det mesta glad och det gör att vi känner att allt är mycket lättare nu. Okända miljöer har överhuvudtaget aldrig varit ett problem för oss, därimot hans aktivitetsnivå och som bebis ledsenheten. När han var liten sov han också väldigt lite och korta stunder, helst bara i famnen medan man gick runt, kanske 6 timmar per natt i sängen (med amningsuppvak 511 gånger per natt).

Jag är väldigt förtjust i att ligga och gosa, men det har tyvärr min son inte gillat så mycket, utan det var bara att bära som gällde.

3 av 4 mor/farföräldrar orkar inte med att passa honom ens en halvtimme för de tycker att han är för vild, men vi är ju vana vid det här laget...

Det känns jättebra att läsa om era tankar och upplevelser och tips. jag känner igen oss i era berättelser om hur vår vardag ser ut. Ledsenheten är så otroligt påfrestande i vårt fall med.. För trots att man gör sitt yttersta räcker man inte till.

Rosa Napp>> Min son blev också väldigt tagen av förlossningen med infektioner och sondmatning som följd efter en väldigt långdragen förlossning där han med svalt nerbajsat fostervatten.
Och samma som för dig så har min son inte varit drivande att lära sig saker som att sitta krypa mm eftersom han vill va hos mig hela tiden men sen han lärde sig det så har det blivit mycket lättre. Däremot så är han med verbal och "pratar" mycket. Kan säga ja, nä och mamma. (ibland)

1969>> Tack för tipsen jag ska verkligen ta dem till mig! Jag trodde AW förutspåkade att lära barnen att bli självständiga medan det jag läst om "nära föräldrar" är raka motsatsen att ge barnet total närhet. Men kanske kan man prova det man tror kan funka. Din handlingsplan var jättebra Och dina ord värmde.

Tack Vittra>> För alla bra kloka saker du skriver. jag reflekterade lite över att växa upp i bra miljö. Jag vill absolut att min son ska få rätt förutsatser att utvecklas och i en bra miljö. men har du lust att förklara lite mer hur du menar? Tänker du på struktur stimulans eller lugn miljö eller kanske en balanserad blandning? Det är så svårt att veta vad som är bra och rätt eftersom vår son är rätt missnöjd med det mesta så vet man inte riktigt vad som är bra för honom. Oftast så mår han bästa av att stimuleras av miljöombyte och 100% uppmärksamhet, samtidigt så är det otroligt uttröttande för oss vuxna det måste det ju vara för ett barn med.

Radha>> Det glädjer och ger hopp att läsa om ditt barn som iallafall är glad nu om än fortfarande intensiv:)

Ja, tänkte först inte på var tråden var lagd. Hittade den under "senaste inlägg". Såg det sen, men tänkte att tja det spelar kanske inte så stor roll. Jag var en väldigt övertygad "nära förälder" och är fortfarande! (fast kanske inte på det sätt jag först tänkte) Jag skulle aldrig lämna mina barn ensamma när de är ledsna. 

Så, jag har landat i "mitt" föräldraskap, jag har burit mycket i både sjal/sele, tycker att jag är flexibel och försöker se mina barns behov OCH mina. För inga barn mår bra av ledsna, uppoffrande föräldrar. En glad mamma är det bästa du kan ge sin bebis Och kanske man vill unna sitt barn att känna sig självständig ibland, snart har du en 1-åring hemma och då blir det viktigare än nånsin.

Min lille har varit med hela tiden, aldrig legat/suttit själv i babygym eller så. Däremot sovit i egen säng, eftersom jag (och han) sover uruselt tillsammans. När han var 8 månader så satt han ofta i diskhon bredvid mig vid disk/matlagning, eller satt i selen på min rygg ner till tvättstugan eller till affären. Och de bästa ledorden för sådana perioder för mig har varit UPP, UT också rutiner. Hoppas du hittar din väg

Rätt miljö är en lyhörd miljö, som jag ser det. Det går inte att svara på mer konkret än så eftersom alla barn har olika behov. Vår tjej mådde tex inte alls bra av miljöombyten, hon flippade fullständigt om vi reste bort tex... svårigheten med det där är att många kan vara jätteglada under dagen och visa att de vill "vara med" och tycker om stimulering och aktiviteter, men att det sedan kommer tillbaka under kvällen i form av skrikattacker eller allmän kinkighet, då vet man att barnet fått för mycket intryck under dagen...

Sen mådde hon heller inte bra av klockade rutiner. Hon var (och är) så oregelbunden i alla sina funktioner att man omöjligt kan lägga upp några rutiner efter klockan och allt blev bara upp och ned när vi försökte.

Det vi insåg var "rätt" miljö för henne var således:
Lugn och ro i hemmet.
Minimalt med aktiviteter.
Inte så strukturerad vardag utan hon fick (och får fortfarande) äta och sova lite när som, då hon behöver det och inte efter särskilda klockslag.
Och sen givetvis allt det här med mycket närhet osv.

Tyvärr är det så att de krävande barnen oftare utvecklar en otrygg anknytning (finns studier på det) troligtvis eftersom dessa föräldrar i högre grad känner sig maktlösa och frustrerade eftersom barnen är så missnöjda och svåra att tillfredställa, föräldrarna kan då dra sig undan barnet vilket skapar en ond cirkel. Det tror jag också är viktigt att ha i åtanke när det gäller att skapa bra förutsättningar, att aktivt jobba med samspelet för att få en trygg anknytning, vilket ju också främjas genom att bära mycket eller amma, samsova osv.

Min dotter stämmer absolut in på vad man kallar High need children. Jag blev lite fundersam nu, är det vanligt att dessa barn har haft en jobbig förlossning med risk för syrebrist? Min dotters förlossning var så.
Hon är snart sex nu och vi har fortfarande vissa problem, speciellt med sömnen, men öven med oro, koncentrationssvårigheter. Man upplever henne som extremt disträ och hon klarar nya miljöer dåligt. Vi har gjort en utredning inom autismspektrat som varken kunde påvisa eller avvisa en diagnos.

Som 1969 skriver var vår tjej också allt "med", dvs i vår nivå i allt vi gjorde. Har aldrig velat sitta på golvet tex om jag diskat utan hon har fått vara i bärsjalen eller i sin stol brevid och "hjälpt till".