Överlevnadsbarn

Samboo>> är väldigt nyfiken på hur allt har gått för er? Har läst din blogg med! Många tänkvärda saker, man känner klart igen sig:)

Viljestarkmamman: Oj vad jag känner igen mig även nu i dina beskrivningar. Min son är nu 3 o det har kommit in i en sån här period igen då det är tusen känslostormningar per dag.lite svårt att samsas med andra barn också o svårt att tåla ngn säger åt honom på skarpen. Jag vill bara att allt ska flyta på och det ska vara lätt men så lätt är det inte alltid. Man får försöka att inte bli uppstressad av alla utbrott o allt krävande.svänger jag vagnen åt fel håll blir han arg, svarar jag inte på en gång el svarar jag inte det han tänkt sig blir han arg, han vill jag ska leka med honom men dirigerar leken o gör man inte hur han tänkt sig(man kan ju inte läsa tanker) så blir han arg....bara för att ta ngra exempel. Sen är ju det ju inte så roligt med måsten som att klä på sig , få honom med till dagis o hem etc

Liljan75>> åh, så himla drygt just för man vet inte vad den här ilskan bottnar i? Varför bli så arg för inget, hur är din son mot andra? Min kille fungerar bra på dagis och i andra sociala sammanhang oftast men hemma mot speciellt mig är han arg och krävande jämt, det är jättesvårt att inte bli stressad när det krävs till man kvävs:/ hur gick det för er på 2,5 års kollen? Tyckte BVC att det är normalt att alltid vara arg? Jag har tänkt mycket på diagnoser som
Aspbergers men vissa saker stämmer inte alls, min son har god finmotorik och grovmotorik, har inga problem med att se en i ögonen och leker fantasilekar mm, finns tydligen ngt som heter odd, är en beteendestörning som låter ganska mycket som min son, user.tninet.se/~fxg297r/nep_trotssyndrom_och_uppforandestorn.htm Men det står liksom inget om hur man behandlar eller hjälper barn med denna diagnos, ganska deprimerande läsning..

Läser en bok om fighting-relationer. Mycket intressant och stämmer nästan till punkt och pricka på min son. Barnet manipulerar till uppmärksamhet, vet precis vilka knappar det ska trycka på. Dvs skillnad på effekt och affekt, är det effekt barnet är ute efter väder humöret på studs när han el hon får det hen är ute efter.. Medan vid affekt så är barnet ledset/ hysteriskt/desperat på riktigt. Barn i fightingrelationer slår tex inte sin kamrat för hen är elak utan för att få en reaktion! Osv osv.. Har inte läst ut boken än men känner igen mig i väldens mycket

Liljan75>> Jag känner verkligen igen oss. Min S ar väldigt lätt ta ta till tårar och va känslig om ngn är för på. Men han har också morskat up sig väldigt nu och vågar kontakta kamrater på dagis och när leka vi träffar vänner, Vilket jag innerst inne tycker är skönt att han vågar säga ifrån osv för i början var jag orolig över att han kulle lida av att han inte vågar säga ifrån.
Skönt att du inte känner igen er i alla diahgnoser:) Jag letar som besatt emellanåt när det bara blivit för mycket. men min son är väldigt  med också. känns som han har väldig koll.
Det är helt klart hans humör som är det jobbiga, Men sen jag läste min bok om fighter relationer (som jag rekomenderar så varmt) så har något innom mig hänt,. jag har inte längre så dåligt sammvete för att jag inte klarar uppgften som mamma osv och bara genom att lyfta det från mina axlar så upplever jag inte alls komflikerna å samma sätt och jag har mycket lättare at styra upp dem. Nu har det bara gått ett par dagar men jag ser verkligen saker och ting i ett nytt ljus och jag kommer garrantera köpa boken så jag kan finna stöd i de tuffa perrioderna. här är en länk till en sida om boken/problematiken.

www.skolledarna.se/SiteCollectionDocuments/Skolledaren/Fighterrelationer.pdf
 

Kul att den här tråden tagit fart igen! Bloggen har fått ligga i vila. Så himla synd, för jag hade verkligen velat använda den dels som "dagbok" och kunna gå tillbaka och se hur S har ändrats, men även för att andra ska få läsa om det. Det är ju så många som känner igensig! Jag ska öppna för anonyma kommentarer!

Här är en liten uppdatering från oss! 

S blir 3 år i juli och han är betydligt lättare att ha att göra med nu sedan han blev 2.5 år. Det är som natt och dag skulle jag säga. Hans största svårigheter är fortfarande att vara ensam eller med någon som han inte känner väl. Nu har han gått på sitt nya dagis sedan september och han älskar sin fröken. Inga problem där alls. Han gråter inte när vi lämnar eller hämtar och han sover middag där i 1-2 timmar. Vi har också kommit förbi det värsta när det gäller sömnen. Han sov som en kråka fram tills 2.5 ungefär. Nu säger vi godnatt efter sagan och har dörren på glänt och vi kan göra vårt. Han vaknar ibland på nätterna, men fler och fler nätter sover han rakt igenom. Helt fantastiskt. Jag trodde aldrig att hans ständiga uppvak skulle sluta!!!
Han är fortfarande väldigt envis och manipulativ. Vill han något så är det bara det som gäller och då är det svårt att få honom att ändra sig. Det går helt enkelt inte, han är helt fast i sitt tänk!!
Han pratar jättebra, mest engelska men förstår båda språken lika bra. Han leker bra med sina nära kompisar och är väldigt rar och snäll mot dem. Han är som en liten polis, rätt och fel är väldigt viktigt för honom. Man gör si, inte så osv. haha. Det är rätt så komiskt ibland!
Vi har inget som vi kämpar med just nu, det är en bra period och jag är glad om den fortsätter lite till.

Jag funderar dock mycket på trotset, ska det komma eller slipper vi det? Hur har det varit för era killar, när har trotset satt igång ordentligt? 

Samboo>> det blev lite förvirrat för mig med familjeliv när man plötsligt skulle byta namn. Försökte skriva till dig att jag blev glad över din fråga om gästskribent:) men hittade inte dig! Det där med att låsa sig i sitt tänk är verkligen precis som min son, jag har provat med oberäkneliga drag när jag märker han använder teater/ fejkutbrott och då blir han helt ställd! Jättekul att höra att han är som dag och natt jämfört med innan, det ger en själv lite hopp (som har en nyss fyllda 2) livet med min son är en bergochdalbana på så många sätt, men jag är fast besluten över att ORKA med honom och fortsätta överösa honom med massa massa kärlek för jag tror att ju mer jag ger nu desto mer vinner jag på det sedan för vet han att man finns i vått och torrt så blir han trygg och mer och mer självständig hoppas jag! Tror inte man kan straffa ett överlevarbarn med att nonchalera så de lär sig! Va tror ni?