Varför inte donera lite ägg?!

Jag har också svårt att förlika mig med tanken på "mina" barn ute i världen utan mig... däremot hade jag inte haft något emot att bära någon annans befruktade ägg genom graviditet och förlossning. Det som talar emot är min man som inte vill höra talas om något sådant. Och rädslan för att man skulle utveckla känslor och relation till barnet under de nio månaderna...

Tycker såklart att det är helt ok att folk känner att man inte vill av olika orsaker, ex att man får för lite ersättning. Själv anser jag nog att man borde få lite mer ersättning än för förlorad arbetsinkomst, någon eller ett par tusenlappar, men jag skulle inte vilja se att det blev en "industri".

Själv känner jag att jag gärna överlåter min kropp och mina ägg till den sortens välgörenhet enbart för tanken att man lyckats skapa livets lycka åt någon annan, vilken känsla! Vilken skön känsla av att ha gjort någonting bra. Men vi får väl se vad jag säger när jag själv gått igenom den processen ett par gånger för egen vinnings skull. 

Jag tycker såklart inte att man ska donera ägg om man har minsta moraliska tvivel.  

Skulle absolut kunnat tänka mig att donera ägg. Det är inte genetiken som gör en till förälder, och jag skulle inte se det som "mina" barn, lika lite som jag ser varje mens som ett förlorat barn. För mig är det bara en cell som vilken annan. Mamma har jag blivit under alla dagar och nätter jag älskat, vårdat, matat, bytt på, oroat mig,smekt, gosat med min unge. Vems celler han är är för mig helt irrelevant.

Att jämställa mens med ägg är... märkligt. Ägget är det som utgör halva embryot, det som anger hälften av arvsanlagen o s v. Mensen är ingen beståndsdel till en människa... Känn eller känn inte vad man vill för sina ägg, men likställer man det med mensblödningen så briper jag mig inte på´t

För mig är det en helt naturlig koppling. Varje månad blöder jag ut nåt som skulle ha kunnat bli en del av en människa, det berör mig inte. Inte heller tror jag att det skulle störa mig att nån fick den cellen av mig för att skapa sitt barn, som växte i henne, som hon skulle föda, och som hon skulle älska och vårda. Att det är delvis mina gener, gör mig inte till det barnets mor.

Vad som stör och inte stör dig och vad du känner och inte känner för dina ägg är som sagt en rent individuell grej, men att inte se skillnaden rent faktiskt mellan mensblod å ena sidan och det som utgör ena halvan av embryot och skapar det mänskliga livet å andra sidan är helgalet.

Jag har allvarliga funderingar på att donera ägg! Har själv genomgått flera IVF-bahandlingar och vet därför att jag är lätt stimulerad och får ut många ägg. Perfekt!! Jag har fått de barn jag ville ha så nu vill jag gärna hjälpa andra!

Angående att det är ens barn där ute...nej det kan jag inte få ihop...utan en spermie så är de ju ingenting? Men som sagt det är upp till var och en.
Jag vet ju bara hur hemskt det är att inte kunna få barn på egen hand och vill därför gärna hjälpa andra i samma situation.

jag hade gjort det om man hade fått rimligt betalt.

Jag vet också hur hemskt det kan vara att inte kunna få barn på egen hand, oviljan att donera ägg beror liksom inte på avsaknad av förståelse eller empati vilket en del gärna försöker få det att låta som (säger inte att det var vad DU menade maruttan).

Vad man känner för de delar av ens kropp som kan bli till ens genetiska avkomma måste respekteras.

Nej jag ser ingen som helst skillnad på att blöda ut ett ägg varje månad eller ge bort det till nån som behöver det bättre än mig faktiskt. Jag tycker inte jag är helgalen överhuvudtaget, men det tycker uppenbarligen du

Jag har faktiskt ingen relation alls med mina ägg, skulle kunna ge bort dem i parti och minut. De betyder inte mer för mig än alla hudceller jag kliar bort varje dag. (oj nu blev jag nog ännu galnare i dina ögon)