Anonym (doktor) skrev 2011-01-11 10:29:31 följande:
Anomym (&&&&) ja det är fruktansvärt när det snackas diagnoser utan att proffs har satt någon diagnos. Det är så fel det kan vara. En specialpedagog kan väl säga att den misstänker och ser tecken men skall vara tydlig på att diagnos bara kan sättas av läkare.
Men en sak som din son behöver lära sig är at kunna sänka sig till sina klasskamraters nivå, att lyssna på dem och sedan 'krydda' grupparbetet lite med sina extra kunskaper. Lära sig att arbeta i grupp. Är extremt viktigt i arbetslivet. Prata med honom och säg att detta är en sak han behöver öva på, en sak som är svår för honom. Man behöver kunna förenkla, så som vuxna måste göra för att barn skall förstå, så som lärare måste göra när man börjar prata om atomer i högstadiet. Sulle man prata om sp3-orbitaler och pi-bindningar i kolföreningar i 7:an så skulle de flesta ungar sitta som små fån, stänga av och inte lära sig någonting för nivån är långt över deras huvuden. Man snackar enkel och dubbelbindningar.
Något jag som lärare ofta har poängterat är just detta med modeller, att det inte är verkligheten, bara modeller, idéer, ibland har jag bara på skoj dragit den mer komplexa och kompletta förklaringen. Sagt till klassen att om ni inte fattar detta så gör det ingenting, kommer inte på tenta men kan vara kul att veta hur det kan räknas/förklaras/modelleras på en svårare nivå. Jag har haft studenter som inte kunnat förstå de förenklade modellerna men snabbt tagit till sig mer komplexa förklaringar, troligen därför att de (som jag) sett sakerna som inte stämt i den förenklade modellen och då inte kunnat ta den till sig. Ganska kul när bänkkamraten ser ut som en fågelholk men man ser att poletten faller ner för den mer begåvade studenten.
Han har kämpat med det länge men det blev att han blev tyst å följden blev att han inte hade gjort nåt (vilket va sant då han inte bidrog) men han ville inte yttra sig just för att inte känna sig konstig..
Han har nu lärt sig att sänka sig till sina kompisars nivå men samtidigt så måste han ju få stumulans till att kunna arbeta mot högre mål å det kan han göra med likasinnade.. Finns en kille till i klassen som är duktig å dem funkar galant ihop intelligensmässigt..
Samtidigt ska han inte bli hämmad för då tröttnar han tyvärr då allt blir för lätt.. Han hade svårt med kompisar för nåt år sedan men nu har det släppt
Så han har verkligen anpassat sig men jag tror även att hans vänner har accepterat honom som han är å viceversa..
Mycket hänger på lärarna i skolan å resurser är svårt vilket jag förstår.. Ända han inte gillar är bild å musik då han inte ser nåt kraftfullt i dem lektionerna tyvärr..
Men ska han göra en uppgift så gör han den å det blir bra men han behöver inte kämpa för att få bra betyg..
Min son är även en gladare person nu å det har att göra med att han är accepterad som den duktiga å snälla person å inte den jobbiga gapiga personen som han va innan.. Han är väldigt empatifull vilket uppskattas bland tjejerna
