• TimesAreAChangin

    Högt IQ.

    Hej! Hur många här är det som har ett IQ högt över genomsnittet och känner att det påverkar er?
    Jag har det, jag har 140, och det känns...skit. . Jag känner mig så jävla konstig i jämförelse med alla andra, och har gjort det hela mitt liv för att jag så ofta har helt annorlunda tankebanor.
    För att inte nämna att jag bara möts med ilska eller tjat och förutfattade meningar om jag berättar om mitt IQ, så ingen förutom mina allra närmsta vet.
    Helst av allt vill jag bara vara själv.  Rynkar på näsan

    Säg att jag inte är ensam om att känna såhär! Någon annan måste det finnas. Rynkar på näsan Blä.

  • Svar på tråden Högt IQ.
  • Anonym (Lena)

    Jag känner igen mig i en del av ts. Har IQ 137 enligt Mensas test.

    Under min tid i grundskolan kände jag ofta irritation över att det tog så lång tid för mina kamrater att fatta. Då förstod jag tyvärr inte att var smart (så smart var jag inte Skrattande).  Gymnasiet gled jag igenom. Pluggade i stort sett aldrig vare sig i grundskolan eller gymnasiet. Utmärkte mig inte på något sätt utom att jag hade väldigt bra resultat på proven. Var ganska blyg och tyst. Men sedan när jag läste vidare på en högre utbildning ett halvår la jag på ett kol. Och nu blev en del av lärarna irriterade på mig! Jag fattade verkligen ingenting, det var ju inte så att jag ifrågasatte eller provocerade. Jag kom helt enkelt bara igång med att våga prata  och svara på lektionerna. Mina klasskamrater noterade samma sak och begrep inte heller vad det var frågan om.

    15 år senare gjorde jag Mensas test och fick ju ett högt resultat. Nu föll pusselbitarna på plats. Jag förstod varför jag kände mig udda under grundskolan. Och förstod att lärarna på den högre utbildningen förmodligen kände sig hotade av att jag fattade saker snabbare än vad de tänkt sig.

    Idag har jag inte något problem pga mitt IQ, tvärtom jag utnyttjar det. Omskolade mig till en branch där det är till fördel. Väntar in folk i diskussioner, som flera andra här inne också gör.

    För mig har vetskapen om mitt IQ gjort mitt liv lättare. Det handlar inte om att vara bättre än någon annan, det handlar om att jag nu förstår mig själv. Det hade varit bra om jag fått reda på det här när jag var yngre.

    Har liksom ts dålig erfarenhet av att berätta mitt IQ. Så det gör ytterst sällan, och bara om det är relevant i sammanhanget.  Till ts vill jag ge rådet att försöka hitta likasinnade och att acceptera att dina tankegångar skiljer sig från många andras. Det är nämligen helt ok.

  • Ecthalia
    Anonym (Lena) skrev 2011-01-11 13:01:50 följande:
    Jag känner igen mig i en del av ts. Har IQ 137 enligt Mensas test.

    Under min tid i grundskolan kände jag ofta irritation över att det tog så lång tid för mina kamrater att fatta. Då förstod jag tyvärr inte att var smart (så smart var jag inte Skrattande).  Gymnasiet gled jag igenom. Pluggade i stort sett aldrig vare sig i grundskolan eller gymnasiet. Utmärkte mig inte på något sätt utom att jag hade väldigt bra resultat på proven. Var ganska blyg och tyst. Men sedan när jag läste vidare på en högre utbildning ett halvår la jag på ett kol. Och nu blev en del av lärarna irriterade på mig! Jag fattade verkligen ingenting, det var ju inte så att jag ifrågasatte eller provocerade. Jag kom helt enkelt bara igång med att våga prata  och svara på lektionerna. Mina klasskamrater noterade samma sak och begrep inte heller vad det var frågan om.

    15 år senare gjorde jag Mensas test och fick ju ett högt resultat. Nu föll pusselbitarna på plats. Jag förstod varför jag kände mig udda under grundskolan. Och förstod att lärarna på den högre utbildningen förmodligen kände sig hotade av att jag fattade saker snabbare än vad de tänkt sig.

    Idag har jag inte något problem pga mitt IQ, tvärtom jag utnyttjar det. Omskolade mig till en branch där det är till fördel. Väntar in folk i diskussioner, som flera andra här inne också gör.

    För mig har vetskapen om mitt IQ gjort mitt liv lättare. Det handlar inte om att vara bättre än någon annan, det handlar om att jag nu förstår mig själv. Det hade varit bra om jag fått reda på det här när jag var yngre.

    Har liksom ts dålig erfarenhet av att berätta mitt IQ. Så det gör ytterst sällan, och bara om det är relevant i sammanhanget.  Till ts vill jag ge rådet att försöka hitta likasinnade och att acceptera att dina tankegångar skiljer sig från många andras. Det är nämligen helt ok.
    Oj det där låter som min sambos liv i ett nötskal. Jag har frågar några gånger om han inte kan göra ett test... menar. Han typ spikade högskoleprovet och öppnar inte ens böckerna inför en tenta... Jag vet nu att han har gjort ett iq test, men han vägrar att berätta vad han fick för poäng. Nåväl... Antar att jag aldrig kommer att få veta.
  • Equal
    Anonym (alla är unika) skrev 2011-01-11 12:22:08 följande:
    Skönt att din son får hjälp att vara sig själv i skolan .

    Men har du någonsin stött på någon irl som går omkring och pratar om sin iq bara så där? Jag har aldrig varit med om att det kommit upp att man pratar om exakta siffror i normala, vardagliga samtal.
    Ja det är väldigt skönt faktiskt!

    Nej det har jag faktiskt inte, men om jag "springer på" TS så blir det nog första gången
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-01-11 12:40:27 följande:
    Med ett dokumenterat IQ på 225 vid tre års ålder har jag varit understimulerad i hela mitt liv. Detsamma gäller mitt barn. Problemet är att Sverige är medelmåttornas paradis där alla som avviker från normen ses med oblida ögon. Så man får anpassa sig eller flytta, välj själv.
    Skalan går inte ens så högt.
  • Ecthalia
    Anonym skrev 2011-01-11 13:09:57 följande:
    Skalan går inte ens så högt.
    hur högt går den?
  • hedmanpazio
    Ecthalia skrev 2011-01-11 13:12:23 följande:
    hur högt går den?
    Över 130, dvs två standardavvikelser (ur psykometrisk synpunkt) över medel blir en signifikant gräns eftersom endast 2,2% av befolkningen normalfördelat ligger över den gränsen. Därmed är det irrelevant och även svårt att uttala sig om värden över detta eftersom normeringen är mycket bristande i båda ändarna av normalfördelningskurvan....
  • Nillinsimim

    Vi var några barn som gjorde ett iq test när vi var små, mina syskon och en till familjs syskon...en kul grej bara, mamma tog oss till universitetet (där hon gick) Först ut var den andra familjens son och han fick ett test resultats snitt på 120 och var väldigt stolt över att han var över medlet. Han ansågs förövrigt som smartast av oss och det var väl mest honom de ville testa. Vi andra fick  minst 135 och detta gjorde honom så jävla pisst. Han var inte trevlig mot oss längre utan skulle försöka sätta dit oss hela tiden, kan du det här och det här...haha vad du är dum...osv...han var ju två år äldre än mig så han hade ju lärt sig lite andra saker i skolan.

    PGA hans betende så brukar jag inte säga till folk vad jag har i "IQ" eftersom det kanorsaka problem och förväntningar som jag inte vill beblanda mig med. Därför sa jag alltid att jag skulle plugga fast än jag aldrig  behövde...jag läste serier i stället =) 
    Ursäkta stavning bebis i handen. 

  • Cloudy
    Anonym skrev 2011-01-11 13:09:57 följande:
    Skalan går inte ens så högt.
    Schh...Avslöja inte det.
  • Anonym
    Lavish skrev 2011-01-11 12:56:43 följande:
    Aspergers?
    Nej det hoppas jag verkligen inte. Jag har bara inget större intresse av andra människor och jag känner att jag inte har så stort utbyte av dem så jag anstränger mig inte för att förstå dem. 
  • Missimo84

    Högst uppmätta iq ska vara 228, men vanliga standardtest som man gör på nätet tex mäter inte högre än 130 typ, då de inte är konstruerade för det.
    Men det går att mäta iq för högre skalor.
    Test på nätet är inte tillförlitliga, och görs sällan på rätt sätt skulle jag tro.

Svar på tråden Högt IQ.