• TimesAreAChangin

    Högt IQ.

    Hej! Hur många här är det som har ett IQ högt över genomsnittet och känner att det påverkar er?
    Jag har det, jag har 140, och det känns...skit. . Jag känner mig så jävla konstig i jämförelse med alla andra, och har gjort det hela mitt liv för att jag så ofta har helt annorlunda tankebanor.
    För att inte nämna att jag bara möts med ilska eller tjat och förutfattade meningar om jag berättar om mitt IQ, så ingen förutom mina allra närmsta vet.
    Helst av allt vill jag bara vara själv.  Rynkar på näsan

    Säg att jag inte är ensam om att känna såhär! Någon annan måste det finnas. Rynkar på näsan Blä.

  • Svar på tråden Högt IQ.
  • hedmanpazio
    Equal skrev 2011-01-11 11:52:42 följande:
    Det känns väl ovanligt korkat att gå runt och berätta om sitt IQ? ska vi börja med det nu kanske? Typ:

    Hej jag heter Kajsa och har 132 i IQ.
    :P
  • hedmanpazio
    BeniusPappa skrev 2011-01-11 11:37:13 följande:
    Ja självklart, det handlar ju om social kompetens, om vi tex tar utseende kontra intellekt (för att få det mest fördelaktigt) Så jag håller med dig.

    Det är roligt hur du använder ett finare språk samt ordval när du skriver på denna tråd. Känner att jag undermedvetet gör det själv, skrämmande! :)
    Haha, jag använder faktiskt det språk jag är van att göra efter alldeles för många år i den akademiska världen. Men skulle faktiskt behöva 'loose up' lite grann :)
  • Anonym (alla är unika)
    Anonym (doktor) skrev 2011-01-11 10:29:31 följande:
    Något jag som lärare ofta har poängterat är just detta med modeller, att det inte är verkligheten, bara modeller, idéer, ibland har jag bara på skoj dragit den mer komplexa och kompletta förklaringen. Sagt till klassen att om ni inte fattar detta så gör det ingenting, kommer inte på tenta men kan vara kul att veta hur det kan räknas/förklaras/modelleras på en svårare nivå. Jag har haft studenter som inte kunnat förstå de förenklade modellerna men snabbt tagit till sig mer komplexa förklaringar, troligen därför att de (som jag) sett sakerna som inte stämt i den förenklade modellen och då inte kunnat ta den till sig. Ganska kul när bänkkamraten ser ut som en fågelholk men man ser att poletten faller ner för den mer begåvade studenten.
    Det är första gången jag hört/sett någon förklara hur det är För just så är det och det kan vara något så in i helvete frustrerande, man känner sig korkad när man inte kan ta till sig de enklare förklaringarna för att något i ens huvud säger att det inte stämmer
  • Anonym (alla är unika)
    Equal skrev 2011-01-11 11:52:42 följande:
    Det känns väl ovanligt korkat att gå runt och berätta om sitt IQ? ska vi börja med det nu kanske? Typ:

    Hej jag heter Kajsa och har 132 i IQ.
    Det är ju knappast så man gör. Men man märker snabbt om någon ligger på samma nivå som en själv för man tänker annorlunda.

    Till (&&&&&) min väninna råkade ut för samma sak med sin son. Lärarna ville sätta honom i typ obs-klass för att han var störig och okoncentererad. Hon vägrade och det slutade med att de testade honom i ettan och hans iq låg redan då på 130. Han var störig för att han blev uttråkad vilket de till viss del lyckats råda bot på nu (lärarna tycker fortfarande att det är jobbigt att han är så smart, han går i trean nu)
  • Anonym

    Jag har högt IQ och är glad för det. Alla mina barn är smarta och jag ser till att de får i sig rätt mängd omega 3 som gör dem ännu intelligentare. Undrar varför inte fler föräldrar ger sina barn fet fisk, eller tillskott, när det är nödvändigt för intelligensen.

  • John D
    hedmanpazio skrev 2011-01-11 09:09:09 följande:
    Var i hela fridens namn fick du göra allmänbegåvningstestbatterier som wais o kabc om det inte misstänktes neurospykiatrisk problematik???? de tester du beskriver är kliniska instrument, knappast för rekrytering, utvecklingsverktyg eller dylikt.
    Jag ansågs "problematisk" i skolan. Några lärare tyckte jag var "asocial och arrogant" och ville försöka få mig diagnostiserad med ADHD och diverse koncentrationsstörningar, något som inte alls stämde då jag aldrig varit ens i närheten av hyperaktiv och aldrig haft några problem med koncentrationen. Psykologerna såg dock igenom det rätt snabbt och konstaterade att jag bara var understimulerad.
  • BeniusPappa
    hedmanpazio skrev 2011-01-11 11:57:25 följande:
    Haha, jag använder faktiskt det språk jag är van att göra efter alldeles för många år i den akademiska världen. Men skulle faktiskt behöva 'loose up' lite grann :)
    Jag tycker att du ska prata som du gör, så att folk börjar anamma det svenska språket. Ska jag vara ärlig tycker jag att det finns alldeles för måna "up loosed" människor, stavfel till höger och vänster och meningar man ibland inte förstår ett skvatt av :)

    "Jag tyker hälst om burckmat til mitt barn...."

    suck
  • Equal
    Anonym (alla är unika) skrev 2011-01-11 12:04:27 följande:
    Det är ju knappast så man gör. Men man märker snabbt om någon ligger på samma nivå som en själv för man tänker annorlunda.

    Till (&&&&&) min väninna råkade ut för samma sak med sin son. Lärarna ville sätta honom i typ obs-klass för att han var störig och okoncentererad. Hon vägrade och det slutade med att de testade honom i ettan och hans iq låg redan då på 130. Han var störig för att han blev uttråkad vilket de till viss del lyckats råda bot på nu (lärarna tycker fortfarande att det är jobbigt att han är så smart, han går i trean nu)
    Nej, men man behöver ju inte gå runt o berätta om sin IQ för folk.

    Jag har samma "problem" med min son som din väninna har med sin, så jag vet vad du menar.
    Min son går i 2:an, ligger minst 2 år före sina klasskamrater, han läser som en vuxen, han spelar schack på sin fritid o läser väldigt mycket faktaböcker.  I skolan ger de honom alltid utmaningar nu, så det är inga problem.

    Men bara för att man har hög IQ och märker att någon ligger på samma nivå är det ändå inte motiverat att gå och berätta om sin IQ åt höger och vänster, vad vinner man på det?
  • Anonym (alla är unika)
    Equal skrev 2011-01-11 12:19:09 följande:
    Nej, men man behöver ju inte gå runt o berätta om sin IQ för folk.

    Jag har samma "problem" med min son som din väninna har med sin, så jag vet vad du menar.
    Min son går i 2:an, ligger minst 2 år före sina klasskamrater, han läser som en vuxen, han spelar schack på sin fritid o läser väldigt mycket faktaböcker.  I skolan ger de honom alltid utmaningar nu, så det är inga problem.

    Men bara för att man har hög IQ och märker att någon ligger på samma nivå är det ändå inte motiverat att gå och berätta om sin IQ åt höger och vänster, vad vinner man på det?
    Skönt att din son får hjälp att vara sig själv i skolan .

    Men har du någonsin stött på någon irl som går omkring och pratar om sin iq bara så där? Jag har aldrig varit med om att det kommit upp att man pratar om exakta siffror i normala, vardagliga samtal.
Svar på tråden Högt IQ.