• TimesAreAChangin

    Högt IQ.

    Hej! Hur många här är det som har ett IQ högt över genomsnittet och känner att det påverkar er?
    Jag har det, jag har 140, och det känns...skit. . Jag känner mig så jävla konstig i jämförelse med alla andra, och har gjort det hela mitt liv för att jag så ofta har helt annorlunda tankebanor.
    För att inte nämna att jag bara möts med ilska eller tjat och förutfattade meningar om jag berättar om mitt IQ, så ingen förutom mina allra närmsta vet.
    Helst av allt vill jag bara vara själv.  Rynkar på näsan

    Säg att jag inte är ensam om att känna såhär! Någon annan måste det finnas. Rynkar på näsan Blä.

  • Svar på tråden Högt IQ.
  • Lavish
    Missimo84 skrev 2011-01-11 13:41:50 följande:
    Lavish>>
    jag är ett typiskt igbarn, men jag har ett högt iq
    Oftast har de med bra betyg snäppet högre iq än normalt ca 125-130 men bara en generell siffra. Undantag finns alltid.
    Sen behöver man inte ha högt iq för att vara smart, Einstein ska ha haft lågt iq tex.Dysthymic disorder is a fairly common type of depression. It is estimated that up to 4% of people have dysthymia. Dysthymia can begin in childhood or in adulthood. No one knows why, but like most types of depression, it appears to be more common in women.
    Alla med högt iq har inte aspbergers
    Jag har högt iq och arbetar i högsta mån med att förstå och läsa av andra människor, och gör det med framgång. Givetvis använder jag mig mycket av generell fakta man kan läsa sig till, och erfarenhet ifrån att ha pratat med liknande personer.
    Men jag finner inte människors personligheter över lag så intressanta. Det finns ett antal stereotyper med vissa avvikelser och olika "inriktningar" men sen hör det till ovanligheten att någon som då inte är sjuk avviker ifrån normen.
    Ja det kan mycket väl vara så. Man får inte tänka alltför långt utanför lådan om man vill ha MVG

     Sen beror väl skolresultat på fler saker än bara intelligensnivån, t.ex hur man klarar av det sociala och hur man trivs i skolmiljön överhuvudtaget. Inte för att jag trivdes så värst bra men jag klarade av att vara där iaf...  Att få ett bra betyg handlar nog minst lika mycket om social förmåga som ren intelligens. Det kräver ju att man läser av vad läraren är ute efter, vad läraren vill ha, helt enkelt. Men är man ordentligt lågbegåvad blir det nog svårt att få toppbetyg ändå så därför har jag dragit slutsatsen att jag nog inte är det...

    Nej alla med högt IQ har inte aspergers men i kombination med att inte förstå sig på människor och inte vara intresserad av att förstå dem är det väl värt att fråga iaf?

    Däremot kan jag ju inte hålla med dig ang människors personligheter. Jag anser nog att de mänskliga variationerna är de största variationer universum har att bjuda på.
  • Beckah82
    Anonym skrev 2011-01-11 12:40:27 följande:
    Med ett dokumenterat IQ på 225 vid tre års ålder har jag varit understimulerad i hela mitt liv. Detsamma gäller mitt barn. Problemet är att Sverige är medelmåttornas paradis där alla som avviker från normen ses med oblida ögon. Så man får anpassa sig eller flytta, välj själv.
    *fniss*

    Jag tror att tråden inte ligger i sandlådan dock
    ♥ Victor 9808, Alvin 0707, Elmer 0909 ♥
  • Ecthalia

    Vi satte tösen rätt tidigt på förskola eftersom det blev helt omöjligt för mig att stimulera henne tillräckligt här hemma. Hon behövde få ta del av andra barn och deras lekar i kombination med den stimuli som finns här. Nu verkar det däremot som att hon inte blir tillräckligt stimulerade på förskolan också... de säger att hon leker bättre med de äldra barnen. Det är skönt att de äldre barnen gärna leker med henne, men ibland undrar jag om vad som är bäst... det är så svårt det där... Nu avvaktar vi lite och koncentrerar oss på att hjälpa henne med att börja läsa. Något vi upptäckte förra vekan att hon försöker att lära sig själv. Rätt sött faktiskt... Där ligger hon på golvet bara två år gammal och försöker att ljuda bokstäver. Jaja... själv kunde jag inte läsa förrän jag var sju och min sambo var tidig med att intressera sig, men inte så tidig.

  • Beckah82
    Missimo84 skrev 2011-01-11 13:48:26 följande:
    Beckabitch>>
    jag har hört att menas ligger på 150. Men att du har en hög chans om du mäter 130 på vanliga standardtest.
    Man ska inte tro allt man hör

    Mensas inträdeskrav är 131. Råkar veta eftersom jag är medlem och har just 131  
    ♥ Victor 9808, Alvin 0707, Elmer 0909 ♥
  • Ecthalia
    Anonym (Lena) skrev 2011-01-11 13:51:34 följande:
    Jag tänker på två särbegåvade barn i min närhet. Det ena barnet fick hoppa upp en klass. Extremt intelligent, lindrig autism, har assistent i skolan. Verkar rätt att barnet hoppade över en klass. Pga sina problem har barnet mycket svårt med det sociala samspelet. Men på det här viset får barnet bättre intellektuell utmaning.

    Det andra barnet är "bara" särbegåvad. Barnet är tyvärr mycket arrogant, ser ner på sina klasskompisar som inte fattar lika fort,  och talar tyvärr om för dem hur korkade de är. Med en djup suck. "Uppkäftig" mot lärare, hittar på mycket bus. Skolan hanterar det genom att barnet har privatlektioner i vissa ämnen där barnet ligger långt före sina kamrater. I matten får barnet räkna på sin egen nivå (3-4 år i förväg).  Barnets föräldrar jobbar stenhårt med den emotionella intelligensen.

    Båda barnen har problem med att en del (okunniga?) lärare blir väldigt provocerade av dem. Tråkigt och oproffessionellt.

    Båda barnen trivs bäst i sällskap med barn äldre än dem själva. Jag tror att det är rätt beslut att den ena hoppat över en årskurs och att den andra är kvar i sin klass för att utveckla sitt eq.

    För min egen del hade det inte varit något fördel att hoppa över en årskurs.
    Det kanske är så att man helt enkelt som förälder bara får engagera sig lite mer och anstränga sig. Jag tror att eq är lika viktigt som iq... ivarje fall om man inte vill att barnen ska bli alltför mycket utanför. Som någon sa.. om det blir svårt att utmana inom de områden som hon tycker om så kanske man ska utmana på de som de inte riktigt behärskar...
  • Beckah82

    Självklart kan det påverka ens vardag att ha väldigt högt IQ, inte minst i skolan. Skolan är anpassad främst efter den stora massan som ligger malln 90-110 i IQ.

    En person med en IQ på 60 skulle ha ganska jobbigt att följa den normala undervisningen så naturligtvis är det ganska tufft även för tex min son som har 139 (uppmätt med WISC). Det säger sig självt tycker jag.


    ♥ Victor 9808, Alvin 0707, Elmer 0909 ♥
  • Missimo84

    Lavish>>
    kul att se olika aspekter på ämnet
    Men personer med högt iq kan ha svårt med eq. Man kan ju inte ha allt brukar det ju heta

  • hedmanpazio
    Ecthalia skrev 2011-01-11 13:29:28 följande:
    ah... jag förstår.

    något jag har börjat fundera på är hur barn med högt iq bör bemötas av föräldrar med kanske inte lika högt iq? Jag kan ju förstå att understimulerade barn kan antingen bli "bråkiga" ihopp om att få mer stimulans (inte för att de kanske förstår det själva) eller som min sambo (vilken egentligen var tänkt att hoppa över en eller två klasser) blev mer tillbaka dragen och tyst. Såsom hans mor beskrev det, så kunde han sitta hur länge som helst tyst och plita på med saker... hon visste knappt om han var hemma eller inte i vissa perioder. Hur ska man göra? Jag var på ett föräldra möte angående min lilla dotter som tydligen drar igångde andra barnen på rackartyg för att bli utslängd över till den andra barngruppen där de har lite äldre barn hon tycker är roligare att prata och leka med. Eftersom hon var så tidig med att prata så kom hon isär från de i hennes egen ålder rätt tidigt. På förskolan ansåg de att hon hade blivit stökig och jobbig, men då jag förklarade att hon endast beteer sig sådär hemma när hon behöver mer stimulans och andra mer utmanande lekar blev det lite bättre även där. Jag tror att de förstår läget bättre och hävdar att de tycker att det är skönt att hon kommunicerar så bra och kan säga vad hon vill bättre ju äldre hon blir... för att inte bli allt för långdragen. jag misstänker att det här inte är ett allt för ovanligt problem bland barn, men hur vet man egentligen när ett barn har högt iq och därmed behöver mer "tillsyn" med mer "utmanande" aktiviteter? Jag går själv på magkänsla och kunskapen om att hon är lik sin far, men med mitt humör och aktiva sinne. Hur bör jag som förälder bemöta skola och henne på ett positivt sätt?
    Det här är ett känsligt område när man vill särbehandla pga av begåvningsnivå eftersom det varit så tabu så länge att fastställa ens förmåga att ta till sig, bearbeta och använda sig av sinnesintryck, fakta, upplevelser och så vidare. Men det finns fördelar med detta och det handlar bara om en samhällskultur där vi är ovana att klassa folk efter intelligens. Och vardagsmässigt skall man inte göra det, men ut hjälpsynpunkt kan man tycka att det är mer relevant.

    I psykiatrin uppmärksammar man nu huruvudia patienter är mottagliga för terapi eller ej beroende på deras resurser (intelligens). En person som varit i psykiatrin länge med flera terapisessioner bakom sig utan att förändras utreds nu vanligtvis för att avgöra resursnivån hos personen och eventuellt få en anpassad terapi.

    Pedagogiken borde naturligtvis följa samma princip, men först måste en acceptans kring intelligensbegreppet och dess användbarhet till genom diskussion och informationsspridning så vi kan använda begåvning till något nyttigt och inte bara 'skryt' i forum eller i sociala konversationer.
  • Lavish
    Ecthalia skrev 2011-01-11 13:55:28 följande:
    Vi satte tösen rätt tidigt på förskola eftersom det blev helt omöjligt för mig att stimulera henne tillräckligt här hemma. Hon behövde få ta del av andra barn och deras lekar i kombination med den stimuli som finns här. Nu verkar det däremot som att hon inte blir tillräckligt stimulerade på förskolan också... de säger att hon leker bättre med de äldra barnen. Det är skönt att de äldre barnen gärna leker med henne, men ibland undrar jag om vad som är bäst... det är så svårt det där... Nu avvaktar vi lite och koncentrerar oss på att hjälpa henne med att börja läsa. Något vi upptäckte förra vekan att hon försöker att lära sig själv. Rätt sött faktiskt... Där ligger hon på golvet bara två år gammal och försöker att ljuda bokstäver. Jaja... själv kunde jag inte läsa förrän jag var sju och min sambo var tidig med att intressera sig, men inte så tidig.
    Det är väl jättebra att lära henne läsa så fort som möjligt? Då kan hon ju själv skaffa sig stimulans genom läsning på egen hand. Förhoppningsvis minskar det på sikt hennes behov av stimulans från kamrater och er? I början kommer det förståss krävas hjälp från er och omgivningen men på längre sikt verkar det väl jättebra. Jag kunde läsa hjälpligt i 4årsåldern så det är väl inte förtidigt att börja om hon är väldigt begåvad.
  • Ecthalia
    hedmanpazio skrev 2011-01-11 14:12:20 följande:
    Det här är ett känsligt område när man vill särbehandla pga av begåvningsnivå eftersom det varit så tabu så länge att fastställa ens förmåga att ta till sig, bearbeta och använda sig av sinnesintryck, fakta, upplevelser och så vidare. Men det finns fördelar med detta och det handlar bara om en samhällskultur där vi är ovana att klassa folk efter intelligens. Och vardagsmässigt skall man inte göra det, men ut hjälpsynpunkt kan man tycka att det är mer relevant.

    I psykiatrin uppmärksammar man nu huruvudia patienter är mottagliga för terapi eller ej beroende på deras resurser (intelligens). En person som varit i psykiatrin länge med flera terapisessioner bakom sig utan att förändras utreds nu vanligtvis för att avgöra resursnivån hos personen och eventuellt få en anpassad terapi.

    Pedagogiken borde naturligtvis följa samma princip, men först måste en acceptans kring intelligensbegreppet och dess användbarhet till genom diskussion och informationsspridning så vi kan använda begåvning till något nyttigt och inte bara 'skryt' i forum eller i sociala konversationer.
    om du skulle uttrycka dig mer kortfattat, hur skulle du då sammanfatta dina ord?
Svar på tråden Högt IQ.