Högt IQ.

Du vet ju inte vad du pratar om.

Jag är grymt nyfiken på vad alla som säger sig ha så högt IQ har gjort för tester? Tester på nätet är ju knappast trovärdiga. Tex Mensas nät-test är väldigt mycket enklare än det riktiga mensa-testet, gissningsvis vill de väl lura dit så många som möjligt att betala

Jag har högt IQ berättar det aldrig för folk då de får konstiga förväntningar av en o generellt är väldigt oförlåtande.

Jag är 34 idag o kommer fortfarande ihåg hur mina nappar såg ut... kommer ihåg nästan allt från det då jag var 2-3 år (bevisar det gång på gång då jag träffar folk).

Från 1 klass kommer jag ihåg allt, färger möbleringar presenter namn frisyrer saker folk/lärare/föräldrar sagt osv. GLASKLART!

Tappar absolut aldrig bort något o minns vart varenda liten skruv är hemma, min man har mig som uppslagsbok.

Känner inte att det hindrar mig, bara att jag är annorlunda, berättar som sagt inte om min höga interligens för folk i allmänhet då det verkar ses som skryt osv.

Yes. Det är lite roligt härhemma dock.

Sambon är också INTJ, dock inte lika stark  (på samtliga punkter). Han har  högre systematiseringsförmåga, mer empati.
Det är ofta jag brukar säga till honom att sluta 'böla' (han gråter inte, mest gnäller eller blir ledsen när han ber om min åsikt, och sedan inte tar den som den är).
Han samlar då sig, och erkänner att känslorna tog över.
Varför be om en åsikt, om man inte är beredd att höra den?

Däremot är jag empatisk (nej, inte riktigt som Deanna Troi) och så fort min sambo får ångest, är nere/deprimerad, känner jag av det och får en lika stark reaktion. Hände ofta på jobb, när man gick förbi kollegors cubicles, att man för en stund kände en stark ångest. Men den försvann när man passerade, och kom tillbaka om man backade. Någon stackare där hade alltså ångest.

jag kan också skruva ihop ikeamöbler utan beskrivning.. är jag ett geni då?

Det där har jag haft mycket problem med. Att jag tar på mig andras känslor och agerar utifrån det. Känner direkt av konflikter och ångest hos andra.

T ex en gång skulle jag och en kille på en utflykt. Jag ville jätte gärna åka, men han var mycket tveksam. Jag tog på mig tveksamheten och argumeneterade emot i gruppen att vi skulle göra denna utflykt. Killen stod där och framstod som positiv till utflykten - och jag som den tråkiga bromsaren.

Annat ex: Om jag var i en grupp där det fanns outtalade konflikter mådde jag jättedåligt och sög åt mig alla känslor. Och trodde de var mina. Blev sjuk av det till slut.

Jag blev uppmärksammad på detta och har jobbat länge med att separera mina känslor från andras. Ex vis brukar jag visualisera en blyvägg mellan mig och personen med känslan. Det stänger av, så att personern i fråga får behålla sin egen känsla. 

Fotografiskt minne behöver inte alls betyda hög IQ.
Jag säger inte att du inte har hög IQ, men att du minns saker har ingenting med din intelligens att göra.

Så, jag kunde inte låta bli att fråga min sambo om hans iq... ca 140... blev inte förvånad egentligen, men är det vanligare att barn till män med högt iq också får det? eller? Kommer det att sluta med att jag kommer att vara den med lägst iq i den här familjen?

Läser kognitionsvetenskap och där fick vi smäll på fingrarna om vi använde termen fotografiskt minne eftersom de starkt hävdar att det inte existerar. Bara att vissa har en bättre förmåga att minnas och lagra information.