Högt IQ.

*skratt* då är det kanske itne helt ute med mig då. då finns det en chans att de inte out smart me så att säga *ler* fast ibland undrar jag.. de flesta barn lyckas ju på ett eller annat sätt ändå.

En minnesbild, helt enkelt.

Jag tror inte heller på fotografiskt minne, men systemmänniskor med bra minne har ju mycket lättare att klara sig i skolan eftersom att skolan är till stor del utformad efter dem. Undantag gymnastik och till viss del estetiska ämnen.

IQ tester bygger ju väldigt mycket på systematiseringar och logik så jag tror de flesta systemmänniskor presterar bra på dem. Emellertid finns det ju fler intelligienskvoter än bara IQ. T.ex. EQ.

Tror att han gjorde det via universitetet... och på mensas sida. Jag läste om iq och iq test under den perioden var av jag blev så nyfiken på hans intelligens

men.. det är sant det där prov testet på mensas sida kan man nog öva upp sig på :)

Jag tycker förövrigt att IQ-tester är ofta trams. Har man gjort ett antal så är det rätt enkelt att förstå hur de fungerar. Att de en person som aldrig gjort ett IQ-test kontra en som känner till deras logiska uppbyggnad kommer med största sannolikhet prestera bättre.

Emotionell intelligenskvot, ett mått på en individs förmåga att förhålla sig till egna och andras känslor.

Skolan gick inget vidare för mig. När jag gick i förstaklass, var matematik det roligaste jag visste. Jag gjorde klart 1:ornas bok på några månader, och fick därefter 2:ornas och sen 3:ornas.
När jag nästan var klar med 3:ornas, frågade jag lärarna om mer material, men fick till svar att jag fick räkna långsammare, att jag inte fick svårare material. För vad skulle dom andra barnen tänka och känna? Om jag var bättre än mina klasskamrater, så kunde de ju må dåligt, alla är lika!

Efter det, tappade jag intresset för skolan helt, och tycker än idag att skolsystemet i Sverige är fruktansvärt.

Den finaste komplimangen jag fått från min fästman är: Du väger upp mitt iq med ditt eq. Visst va det fint sagt? Kanske inte ska sparka mig så hårt i rumpan utan ta till mig det.

En ännu mer pinsam sak är alla dessa pseudovetenskapliga tester som ofta utförs av olika konsulter (ofta vid t.ex. rekryteringar). DISC eller Thomas eller vad de nu heter. De är ganska enkla att genomskåda och leverera den personlighetstyp som företaget vill ha. Jag har ibland träffat på några som är lite mer intelligient utformade med "kontrollfrågor" som fungerar som fällor för lögnhalsar. Men i regel kan jag verkligen inte förstå att HR-avdelningar betalar multum för sånt skit.

USch! Det var ju horribelt. Vad sa dina föräldrar om det?