• TimesAreAChangin

    Högt IQ.

    Hej! Hur många här är det som har ett IQ högt över genomsnittet och känner att det påverkar er?
    Jag har det, jag har 140, och det känns...skit. . Jag känner mig så jävla konstig i jämförelse med alla andra, och har gjort det hela mitt liv för att jag så ofta har helt annorlunda tankebanor.
    För att inte nämna att jag bara möts med ilska eller tjat och förutfattade meningar om jag berättar om mitt IQ, så ingen förutom mina allra närmsta vet.
    Helst av allt vill jag bara vara själv.  Rynkar på näsan

    Säg att jag inte är ensam om att känna såhär! Någon annan måste det finnas. Rynkar på näsan Blä.

  • Svar på tråden Högt IQ.
  • Anonym (läk)
    Anonym skrev 2011-01-11 23:53:08 följande:

    hdl.handle.net/2043/9032


    epubl.ltu.se/1652-5299/2009/044/


    hdl.handle.net/2043/3244


    Högbegåvade människor har inte större sociala problem än andra, snarare tvärtom. Läs gärna även uppsatserna ovan.


    ”Den som är annorlunda åtminstone i den utsträckningen att denne inte företer särskilt uppskattade  och avundsvärda egenskaper fryses ut ur den sociala gemenskapen. Den särbegåvade blir ett hot mot det social status quo. Även för särbegåvade personer är det sociala viktigt men på grund av sin benägenhet att vara annorlunda råkar många ut för sociala katastrofer. Den särbegåvades dåliga passform beror ofta mer på omgivningens okunna intolerans mer än den särbegåvades brist på social kompetens.”


    (Roland S. Persson, Annorlunda Land, Särbegåvningens psykologi)


    ”De flesta särbegåvade barn, i synnerhet de med måttlig iq, har inte fler sociala problem än vad barn i genomsnitt har, men för de exceptionellt särbegåvade blir det svårt att relatera till de andra barnen.” [för att de är så olika och har så olika referensramar dvs, inte för att de är socialt okunniga.}


    Och självklart är det många i tråden som är anonyma, eftersom nästan alla duktiga barn blir retade/mobbade mer eller mindre under sin skoltid. Och många låtsar att de är dummare än de är för att bli accepterade socialt. Det kan man ju förstå när man läser hur arga folk blir här i tråden.


    Den situationen har jag själv levat med i hela mitt liv. Jag skulle aldrig få för mig att tala om min IQ – på direkt fråga har jag vid två tillfällen berättat att jag är med i Mensa, men jag gömmer alla tidningar etc om jag har besök, just för att folk blir så arga och får en massa fördomar. Jättetrist.


    Mkt intressant! Men jag har (vaga) minnen från min grundutbildning om att det bland de med neuropsykiatriska och/eller autistiska åkommor finns en viss överrepresentation av såväl abnormt hög som abnormt låg intelligens. Borde inte detta i praktiken innebära att man bland de mycket intelligenta finner fler med neuropsykiatriska och därmed sociala problem? Och jag trodde att extremt hög IQ var kopplat till ojämn begåvningsprofil. Men det var länge sedan jag pluggade så jag kommer kanske ihåg fel. Och forskningen har ju säkert gått framåt dessutom.
  • Anonym (också testad)
    Anonym (läk) skrev 2011-01-12 00:08:52 följande:
    Men att man fattar litet snabbare betyder väl inte nödvändigtvis att man fattar mer eller bättre? Blir man mindre intelligent bara för att man behöver grunna ett par minuter längre, om man nu kommer fram till samma smarta lösning?
    Skillnaden är inte så mycket att man fattar snabbare, utan att man snabbt kommer på alla vinklingar och sedan den slutliga lösningen. De andra kommer oftast på en synpunkt var och måste sedan diskutera eftersom de själva bara har tänkt på en eller två av dessa saker.
  • Anonym (matte exempel)

    Jag är en trögtänkt person med genomsnitts IQ eller lägre, antar jag.

    Ett exempel som jag själv stött på är när jag läst matematik med andra personer. Om jag ska räkna ut ett tal (som innehåller många räknesätt till exempel) måste jag dela upp det i flera led för att överhuvudtaget kunna räkna ut svaret. De personer som gick på kursen och var mycket smarta var även snabbtänkta; det vill säga de kunde räkna ut talet meddetsamma och hoppa över alla leden. Det var som om de såg svaret framför sig innan de skrev ner det. Hjärnan räknade snabbare än handen hann skriva so to speak.

    Vill ändå tillägga att ibland lönar det sig att vara långsam och metodisk. Jag klarade min mattetenta - det gjorde inte den smartaste tjejen (hon som var den som hjälpt mig att förstå matten). Hon litade kanske för mycket på sin kapacitet och slarvade? Vad vet jag?

  • Anonym (smartass)
    Anonym (^_^) skrev 2011-01-11 00:08:25 följande:
    Jag har, och det har gjort att jag under hela grundskolan +  gymnasiet aldrig pluggade, för det behövdes inte. Det behövs fortfarande oftast inte (jag går en svår uniutbildning) men de gånger det behövs så är jag lite handfallen, hur gör man liksom? =P

    Jag är INFJ
    Det där har jag också känt, man står och uppriktigt funderar över hur man ska göra?
    Känns så underligt.. "Jag kan redan texten, behöver inte läsa den igen.. kan recensera den.. varför läser dom igen? Varför läser dom för varandra?"
  • Tokstolla

    Äsch, jag har en bra bit högre än du TS och jag tycker min IQ bara är till hjälp när jag ska montera ikeamöbler utan beskrivning  
     

  • Anonym (smartass)

    Jag har fått svaret att jag har en IQ på mellan 145 och 150 när jag gjort tester, dock har jag nog aldrig riktigt ansett mig själv som smartare än andra, däremot vet jag att jag har talets gåva.

    Det är inte ovanligt att jag kan prata folk till att hålla med mig, även om dessa personer till en början suttit och försökt komma med motargument. Jag har en enorm social kapacitet, och därav har jag aldrig känt mig som "annorlunda", jag har fått känslan av att smarta personer oftast inte är speciellt socialt begåvade. Men varför är jag då som jag är? Är jag inte smart egentligen? Eller kan man vara både smart och social?

    Jag har även enormt lätt för att irritera mig på personer som inte förstår logik, inte kan dra slutsatser lika snabbt som jag. Fast jag har lärt mig med åren att istället för att irritera försöka "leda" deras tankar åt rätt håll, jag måste erkänna att när personerna väl kommer fram till det jag redan vetat en längre stund, så känner jag mig enormt nöjd. Att jag lyckades leda tankarna på personen åt rätt håll.

    Har tyvärr även en dålig egenskap som kommit av det här, jag är ibland otroligt manipulativ, jag kan inte låta bli helt enkelt, Jag vet om att jag kan få vissa människor att göra nästan vad jag vill, det blir som en utmaning för mig.

  • MissGrimm
    Anonym (läk) skrev 2011-01-12 00:13:57 följande:
    Mkt intressant! Men jag har (vaga) minnen från min grundutbildning om att det bland de med neuropsykiatriska och/eller autistiska åkommor finns en viss överrepresentation av såväl abnormt hög som abnormt låg intelligens. Borde inte detta i praktiken innebära att man bland de mycket intelligenta finner fler med neuropsykiatriska och därmed sociala problem? Och jag trodde att extremt hög IQ var kopplat till ojämn begåvningsprofil. Men det var länge sedan jag pluggade så jag kommer kanske ihåg fel. Och forskningen har ju säkert gått framåt dessutom.
    Autism är en neuropsykiatrisk "åkomma" så du behöver inget "och/eller" däremellan. Solig Förlåt, kan inte låta bli att påpeka sånna där saker :P

    Men jo, du har alldeles rätt. Neuropsykiatriska störningar inom autistspektrat är ofta sammankopplat med hög intelligens samt sociala problem (och även ojämn begåvningsprofil). Det betyder ju inte för den delen att det är vice versa (att alla som har hög IQ har någon form av asperger/autism). Så jag skulle vilja säga att du har alldeles rätt i din frågeställning.

    Och snälla missförstå mig inte nu: jag påstår inte att alla som har hög IQ har autism eller att alla som har autism har hög IQ. Jag säger bara att det generellt är vanligt förekommande
  • Anonym (läk)
    Anonym (smartass) skrev 2011-01-12 01:53:24 följande:
    Jag har fått svaret att jag har en IQ på mellan 145 och 150 när jag gjort tester, dock har jag nog aldrig riktigt ansett mig själv som smartare än andra, däremot vet jag att jag har talets gåva.

    Det är inte ovanligt att jag kan prata folk till att hålla med mig, även om dessa personer till en början suttit och försökt komma med motargument. Jag har en enorm social kapacitet, och därav har jag aldrig känt mig som "annorlunda", jag har fått känslan av att smarta personer oftast inte är speciellt socialt begåvade. Men varför är jag då som jag är? Är jag inte smart egentligen? Eller kan man vara både smart och social?

    Jag har även enormt lätt för att irritera mig på personer som inte förstår logik, inte kan dra slutsatser lika snabbt som jag. Fast jag har lärt mig med åren att istället för att irritera försöka "leda" deras tankar åt rätt håll, jag måste erkänna att när personerna väl kommer fram till det jag redan vetat en längre stund, så känner jag mig enormt nöjd. Att jag lyckades leda tankarna på personen åt rätt håll.

    Har tyvärr även en dålig egenskap som kommit av det här, jag är ibland otroligt manipulativ, jag kan inte låta bli helt enkelt, Jag vet om att jag kan få vissa människor att göra nästan vad jag vill, det blir som en utmaning för mig.
    Och jag har lätt för att irritera mig på människor som gödslar med superlativer och vulstiga adjektiv när de beskriver sig själva. Särskilt om en grandios självbild skymtar fram mellan raderna. Men det är ju mitt helt egna lilla problem. Antagligen bottnar det i att jag är blott normalbegåvad och därmed i ett besvärande underläge jämfört övriga deltagare i denna tråd, särskilt vad gäller språklig förmåga.
  • Anonym (läk)
    MissGrimm skrev 2011-01-12 02:22:24 följande:
    Autism är en neuropsykiatrisk "åkomma" så du behöver inget "och/eller" däremellan. Solig Förlåt, kan inte låta bli att påpeka sånna där saker :P

    Men jo, du har alldeles rätt. Neuropsykiatriska störningar inom autistspektrat är ofta sammankopplat med hög intelligens samt sociala problem (och även ojämn begåvningsprofil). Det betyder ju inte för den delen att det är vice versa (att alla som har hög IQ har någon form av asperger/autism). Så jag skulle vilja säga att du har alldeles rätt i din frågeställning.

    Och snälla missförstå mig inte nu: jag påstår inte att alla som har hög IQ har autism eller att alla som har autism har hög IQ. Jag säger bara att det generellt är vanligt förekommande
    Men det var precis så jag menade, att de flesta högintelligenta är helt normala men tittar man på högintelligenta som grupp finns en viss överrepresentation av neuropsykiatriska åkommor. Eller är det inte så du menar?
  • MissGrimm
    Anonym (läk) skrev 2011-01-12 02:27:39 följande:
    Men det var precis så jag menade, att de flesta högintelligenta är helt normala men tittar man på högintelligenta som grupp finns en viss överrepresentation av neuropsykiatriska åkommor. Eller är det inte så du menar?
    Det är precis så jag menar - vill bara bekräfta din tankegång. Min lilla friskrivning längst ner är bara något jag gör per automatik här på FL, det är så sjukt många tomtar här inne som verkar ha som hobby att missuppfatta vad andra skriver =)
Svar på tråden Högt IQ.