• TimesAreAChangin

    Högt IQ.

    Hej! Hur många här är det som har ett IQ högt över genomsnittet och känner att det påverkar er?
    Jag har det, jag har 140, och det känns...skit. . Jag känner mig så jävla konstig i jämförelse med alla andra, och har gjort det hela mitt liv för att jag så ofta har helt annorlunda tankebanor.
    För att inte nämna att jag bara möts med ilska eller tjat och förutfattade meningar om jag berättar om mitt IQ, så ingen förutom mina allra närmsta vet.
    Helst av allt vill jag bara vara själv.  Rynkar på näsan

    Säg att jag inte är ensam om att känna såhär! Någon annan måste det finnas. Rynkar på näsan Blä.

  • Svar på tråden Högt IQ.
  • Anonym (tips till TS)
    Krokig Krokofant skrev 2011-01-12 12:38:41 följande:
    Beror på vad du menar med bra/dåligt. De handlar inte om prestation utan om vilket personlighetsfack du landar i. Om HR vill t.ex. ha en dominant person för en ledarskapsställning så är det bara att manipulera testet så att man verkar så dominant som möjlig. Vill de istället ha en ingenjör som är kritisk så manipulerar man testet åt det hållet.

    Pseudovetenskap.
    Instämmer!
  • Krokig Krokofant
    deus ex machina skrev 2011-01-12 12:38:12 följande:
    De brydde sig inte. Jag fick anpassa mig, sa dom. Jag var på dom om montesori, då jag hört bra om den som fanns i kommunen, men de tyckte det var jobbigt att ha tre barn på två olika skolor. Trots att jag gick själv till skolan, och det var ungefär samma avstång till båda.
    Fick aldrig någon uppmuntran, däremot skäll när jag skolkade, sket i läxor. Att jag sen fick bra resultat på proven, brydde de sig aldrig nämnvärt om.
    Jag är bitter än idag, för att deras bekvämhet var viktigare än min personliga utveckling, och att jag faktiskt kunnat utveckla mitt tänkande, resonemang samt fått en utbildning utefter mina behov.

    De brydde sig inte heller när mattanterna spädde ut såser och findus grönsakssoppa med vattenslangen som gick dragen från utomhuskranen, utan att koka det först. De lät kärlen ljumma upp det istället.
    Inte heller brydde de sig när vi gick i 6an och blev beordrade att hjälpa till i skolköket med disk, istället för att ha vanlig lektion (vi blev indelade i grupper om tre i varje, och turades om veckovis).
    Problemet med den socialistiska utopin att alla ska mötas i skolan över klassgränser är att den kräver att alla elever är medelmåttor. Det som presterar för bra måste hejdas och de som presterar för dåligt hamnar utanför. I bland drar man till och med ned på takten så att alla (läs:underpresterarna) ska också vara med.

    Vore det inte bättre att man kunde dela upp skolan som t.ex. i Kina med hög/medel/lågpresterare så att alla fick sina behov tillgodosedda? Och självklart kan man byta mellan prestationsklasserna beroende på om man hamnat fel.

    Problemet blir väl att det kommer stigmatiseras om man nu hamnar i lågpresterarklassen eller att det kommer ses som en förlust i fall man flyttast från högpresterarklassen till medel osv.
    One by one, one by one.
  • Ecthalia
    deus ex machina skrev 2011-01-12 12:40:26 följande:
    Elitbarn behöver också stöd och stimulans.
    Nu är jag inget elitbarn (tack, päron), men om jag bara hade främjats så. Samhället är generellt sett emot elitklasser av så många anledningar. Sedan förväntar sig folk att Einsteins ska komma från en vanlig, kommunal skola utan program för begåvade barn.
    på min gymnasieskola pratade de inte högt om det, men det var ganska uppenbart att de hade satt alla med mycket mycket bra betyg i en och samma klass. det fick oss andra att tänka till lite men ingen kände sig mer dum .. inte jag i alla fall. Min väninna hamnade i den klassen. Men hon är helt okej och rolig att umgås med i alla fall.. skratt
  • deus ex machina
    Ecthalia skrev 2011-01-12 12:39:53 följande:
    Jag kan hålla med om det du säger om att de som kanske behöver mer uppmuntran och utmaningar blir bortglömda i det svenska skolsystemet, men det är väl inte bara skolsystemet det sitter i. Jag tycker att det är så tråkigt att föräldrar inte tar sin del av ansvaret för sina barn och så ofta bara accepterar det skolan säger om att de är stökiga eller inte hänger med i den emotionella utvecklingen och är utanför. Det jag menar är... visst är väl jag som förälder också ansvarig för att ge mitt barn utmaningar och inte bara blint tro på skolsystemet? Det verkar som att skolan har lättare att ta hand och lappa barn som stökiga... än att lappa dem som för smarta.
    Ofta beror stökigheten på just understimulans - deras uppgifter är för lätta.
    Sambon hamnade i specialklass för underbegåvade barn, just för att han hade adhd-liknande tendenser. Efter ett år där tvingades han tillbaka till vanlig skola igen (där helvetet med mobbing fortsatte).
    Lärarna sa att han var alldeles för begåvad för specialklassen, och eg. borde ligga 1-2 år över sin egentliga skolålder. Men kommunen vägrade.

    Vi båda vill, och har velat sedan innan vi träffade varandra, utbilda oss till ett visst yrke (som kräver excellenta studieresultat och högt högskoleprovsnitt.
    Men hans mamma tycker att han antingen ska utbilda sig till någonting arbetsmarknaden suktar efter just nu, till det han kan läsa på högskola nu, istället för att läsa upp på folkhögskola och sen söka in på det han vill. Hon motarbetar alltså hans mål, tror inte på honom och tycker att han kan nöja sig med mindre.

    Min pappa däremot peppar och tror på oss båda när det kommer till den här punkten.
    Det är roligt, trots att vi debatterat med hans mamma om och om igen om varför, våra motiv, planer osv, tycker hon det verkar vara så jobbigt och krävande att utbilda sig till det vi vill, och tycker att vi ska ta enkla vägen. Han blir lika vansinnig varje gång. Och samtidigt ledsen, vilket jag förstår.
  • Krokig Krokofant
    deus ex machina skrev 2011-01-12 12:40:26 följande:
    Elitbarn behöver också stöd och stimulans.
    Nu är jag inget elitbarn (tack, päron), men om jag bara hade främjats så. Samhället är generellt sett emot elitklasser av så många anledningar. Sedan förväntar sig folk att Einsteins ska komma från en vanlig, kommunal skola utan program för begåvade barn.
    Vi bor i ett land med en lång socialistisk och ännu längre lutheransk historia. Inte konstigt att elitklasser är paria i moder Svea. Jante kort och gott.
    One by one, one by one.
  • Anonym (tips till TS)
    deus ex machina skrev 2011-01-12 12:46:33 följande:
    Ofta beror stökigheten på just understimulans - deras uppgifter är för lätta.
    Sambon hamnade i specialklass för underbegåvade barn, just för att han hade adhd-liknande tendenser. Efter ett år där tvingades han tillbaka till vanlig skola igen (där helvetet med mobbing fortsatte).
    Lärarna sa att han var alldeles för begåvad för specialklassen, och eg. borde ligga 1-2 år över sin egentliga skolålder. Men kommunen vägrade.
    Tror jag också. Särskilt när det gäller killar. Tjejer har ofta en tendens att vända saker innåt.

    Stökigaste kille på lågstadiet har nu dubbelexamen med 2 mycket presigfyllda utbildningar,
  • deus ex machina
    Ecthalia skrev 2011-01-12 12:43:22 följande:
    Aouch! Ja som förälder kan jag förstå det där med att inte alltid ha tid och att det blir svårt för många att skjutsa runt sina barn, men det brukar ju alltid lösa sig på något sätt. Men, idag är det ju många föräldrar som tar sig tid att skjutsa barnen från en stad till den andra för hockey matcher mm.  Det här lät lite väl mycket faktiskt.
    Mamma gick som hemmafru och hade inte tillgång till bil. Sedan förstaklass gick vi till skolan själv, så jag förstår inte det jobbiga för dom, om jag gick till en annan skola.

    När jag gick ut nian, hade jag IQ i matte. Det berodde på skolk, lämnade inte in läxor (och om jag gjorde, kom dom utan de obligatoriska uträkningarna).
    Jag fick erbjudande om sommarskola, men valde att åka på betald resa utomlands istället (då man kan läsa upp betyget senare, men man går miste om upplevelsen).
    Jag gick därför IV året därpå, i kommunen pappa bodde i.
    Tunga narkomaner, bråkstakar och brottslingar... Läraren struntade i oss.
    Då fick jag höra om att IV i mammas kommun tillät en att läsa upp samtliga ämne, inte enbart grundämnena. En månad kvar på IV-programmet ville jag såklart byta.
    Pappa blev sur, och tyckte det skulle vara jobbigt med en flytt tillbaka till mamma (med en flyttkartong och lite kläder).
    Han fick sig en blåsning, jag fick mitt godkända matematikbetyg (muntligt, så mycket bättre). Fick även uppmaningen att om jag fortsatte, hade jag inga problem att få MVG i ämnet.

    Fint med föräldrar som sporrar och försöker fjärma ett barn när de vill utveckla sig själva.
    Skulle jag någonsin få barn, skulle jag främja dess egenskaper till max, oavsett vad barnet brinner för.
  • Familjen Valjus

    En vän till mig har IQ på 140
    har aldrig märkt NÅGON skillnad på han alls
    han är som alla andra, lyssar på Scooter, gillar att dricka alkohol
    Hellre har jag hög EQ än IQ
    :)

  • Anonym (tips till TS)
    Krokig Krokofant skrev 2011-01-12 12:48:19 följande:
    Vi bor i ett land med en lång socialistisk och ännu längre lutheransk historia. Inte konstigt att elitklasser är paria i moder Svea. Jante kort och gott.
    Tyvärr är det så. Men det måste förändras! Jante måste krossas!

    Jätteviktigt att vi som genomlevt detta skolsystem är uppmärksamma på hur våra barn har det. Även om jag tror att det blivit bättre så måste man ha stenkoll.
  • Anonym (tips till TS)
    Familjen Valjus skrev 2011-01-12 12:54:03 följande:
    En vän till mig har IQ på 140
    har aldrig märkt NÅGON skillnad på han alls
    han är som alla andra, lyssar på Scooter, gillar att dricka alkohol
    Hellre har jag hög EQ än IQ
    :)
    Och du tror man kan välja?
    Och om du märkt någon skillnad skulle du slutas umgås med honom?
    Vart vill du komma?
Svar på tråden Högt IQ.