Gåstol.

Ja man måste ju tänka lite när man har barn. Kan barnet gå sen så kommer det ju åt ändå mera saker.

Hade de ingen grind för trappen? Barnet hade ju kunnat ramla ner där ändå. I såna fall kan man ju inte skylla på gåstolen utan på slarviga föräldrar.

Vår dotter hatade bärsjalen så för oss var det en totalt onödig investering. Alla barn passar inte för allting. Gå gör hon alldeles utmärkt också även om hon aldrig krypit. Hon hasade sig fram på rumpan istället vilket jag personligen tycker är mycket bekvämare än att krypa så jag förstår henne.

Men min son lärde sig ställa sig upp 2 dagar efter att han lärde sig åla. Han vill vara uppe och se allt hela tiden, hade tyvärr inte balansen, så han ramlade och slog i huvudet istället. En gåstol hade kunnat låta honom vara med men inte ramla. Men det blev aldrig av att vi köpte någon.

På vilket sätt är det en leksak? Inga roliga figurer eller något på (inte på dom jag sett iaf), bara en stol med hjul, jag ser det som ett hjälpmedel som vi inte behövde!

Mina vänner har en med en liten spegel som snurrarrunt, tuta, och lite andra mojjänger. Askul! Som ett babygym, fast man sitter och kan rulla runt i den.

våran har en ratt och massa knappar och spakar så det låter en hel del om sonen. Han går inte utan står i den och trycker på knapparna och har kul. 

Det har konstaterats på flera håll ute i världen att barnhemsbarn dör utan fysisk närhet - så ser verkligheten ut än i denna dag. Miljoner barn lever (och dör) övergivna på barnhem ute i världen. Man behöver inte skapa en experimentell situation för den forskningen  ....

Så är våran med. Sonen står också i den, och sitter och hoppar och har skitkul.

Jag är t.o.m en så hemsk morsa att jag ibland låter mig själv ta en kopp kaffe och ta det lugnt vid datorn (med sonen i gåstolen på golvet ett par meter ifrån under uppsikt givetvis, han går inte omkring med den så han försvinner inte utom synhåll) en stund så länge grabben (5½ månader) är nöjd och glad med att få fippla i sin stol med sina leksaket och "instrumentpanelen" som hör till.

Har man ingen annan avlastning (förutom de korta stunder han sover under dagen) så är det skönt att kunna dels utföra sysslor när han är i stolen men också att få andas ut och slappna av lite. Han kan inte ligga på filten utan att man sitter bredvid redo att hugga in när han rullar av (någon tipsade om en hundbädd med kanter vilket säkert är en bra idé men lite oekonomiskt) och han gillar det för det mesta inte mer än tre-fyra minuter ändå, han kan inte sitta eller krypa själv ännu och jag orkar inte bära på eller ha honom i knät hela tiden. Med en het kopp kaffe i högsta hugg så är han nog dessutom mer säker i gåstolen än i mitt knä.

Jag har inget dåligt samvete över att jag använder gåstolen som avlastning så länge sonen är road av att vara i den. Jag tycker att det är skittråkigt och tröttsamt för det mesta av tiden att leka med honom eller få håret avslitet när man bär honom på axeln. Man ledsnar liksom fort när man gör det varenda, eviga dag, timme ut och timme in. Jag älskar verkligen stunderna när jag får vara själv, utan att ha ett barn på armen.

Jag älskar förstås mitt barn och njuter av hans sällskap, visst - men man blir ganska mättad om man säger så.

Så gåstolen fyller en funktion, som avlastning och "barnvakt" för mig och som leksak och stimulans för honom.

Jag har skaffat en gåstol till min yngste av den anledningen att han vill stå hela tiden (sitta och ligga är jättetråkigt) och min rygg och axlar håller inte för det. Så för att spara min kropp och orka vara med honom och resten av familjen även på kvällen så behöver jag gåstolen som en avlastning.

Med storebror fanns det inget behov för han gillade att sitta upp och det var lättare att hantera för mig utan att få ont i ryggen.

Sen är det som Pyssola skriver skönt att kunna ta en kopp kaffe medans han är vaken utan att behöva oroa sig för att man ska spilla på honom för att han lever rövare.