Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Jag tycker man ska kolla i lågstadiet och jämföra läsförståelsen och sånt mellan barn i olika områden. Och sätta in extra resurser för yngre barn i de områden där läsförståelsen verkar vara sämre.

min son är 2-år och är inte ett dugg intresserad av att jag läser för honom, men han gillar att bläddra i böcker och är redan stammis på bibblan. Han pratar 4-5 ords meningar och har större ordförråd än många andra i sin ålder.
Började prata så smått när han var 10 mån, då sa han hej, titta, mamma och pappa.

Och än är jag inte orolig för kunskapsklyftan.

Och vad anses som lågutbildad? Bara så jag vet vart jag tillhör, för då kan jag svara på frågan utifrån mig själv.

Nej. Jag tycker att man ska försöka se till att alla barn får kontakt med böcker. Och att de får kontakt med vettiga böcker. Och att man framför allt ska främja läsglädjen.

Men jag tycker INTE man ska göra det genom att klampa in och göra det med grova generaliseringar som stöd.

OM man gör en stor landsvid satsning och går ut med att man sätter in insatser i de områden där det bor flest lågutbildade så kommer man trampa MÅNGA på tårna. Man signalerar att lågutbildade är idioter och inte kan bestämma sånt själva.

Nu generaliserar du när du påstår hur alla uppfattar det. Det beror väl på hur man lägger fram det?

Det lustiga är att du inte tycks ha vidare insikt i hur det fungerar i skolan och så. Det görs kontinueligt läsförståelsekoll på alla barn när de börjar skolan, men det är inte bara skolan som ska frottera barnen med böcker, hemmet bör också uppmuntra. Och det är t.ex. där de extra insatserna kan komma.

Vi bordde förut i glesbygden där man på förskolan märkte att barn som fick lite högläsning hemma hade sämre språkutveckling. De började då satsa på språket extra (jättebra!) och bjöd in en föreläsare som sa att 15 minuter högläsning per dag hemma kan hjälpa barnen mycket. Och det var många t ex skogsarbetare som då suckade och himlade med ögonen. Det får inte att förneka att det finns (olika läs-)kulturer, vissa människor bryter igenom klassbarriärerna gällande läsning, andra gör det inte, men barnen är oskyldiga och beroende av föräldrarna för att kikas igång. Man behöver inte bröla ut att ni lågutbildade ska läsa mer, men atts amla alla på ett föräldramöte och försöka uppmuntra, är inte fel.

Förlorarna i dagens skola är enligt alla vetenskapliga undersökningar som gjorts arbetarkillar i glesbygd som läser lite. Vi ska inte förneka det för att inte trampa matchopapporna på tårna.

Klart folk kommer bli upprörda om man lägger fram det på fel sätt.

Jag sa att man ska kolla i skolan för att få statistik över vilka områden som behöver specialinsatser bland de yngre barnen. I förebyggande syfte. Alltså samma grejer du menar att man ska sätta in bara att man försöker komma på vart det behövs bäst utan att behöva blanda in föräldrars utbildning.

Jag är för uppmuntran till läsning. Absolut. Och helst ska uppmuntran nå fram till alla föräldrar. Oavsett utbildning.

Jag tror att man läser mer om man är uppväxt med böcker. Men jag tror inte att bokvana är direkt relaterat till föräldrarnas utbildning. Jag tror undantagen är så stora att statistik spelar mindre roll.

Men nu är det så att det ingår inte i skolans uppdrag att föra statistik och göra vetenskapliga undersökningar öht. Där ska tiden ägnas till undervisning. Men märker man att ett barn har stora bekymmer med läsning är det så att i den bästa av världar får den elevn extrainsatser. Däremot kan inte skolan påverka t ex bibliotekens verksamhet. Det sorgliga idag är dock att skolans resurser är knappa. Och att resurserna i de flesta kommunala skolor inte fördelas efter behov.

Nu blir du säkert upprörd, men forskning visar att mammmans utbildningsnivå är avgörande för barnets kunskapsinhämtning i skolan. Skillnaderna mellan barns skolresultat ökar med åldern. Forskning visar också att lågutbildade ofta bor i samma bostadsområden. En logisk slutsats man kan dra av det är att mer pengar till specialhjälp fär "svaga elever" (gällande läsning, matte osv)borde gå till skolor i områden där mödrar har låg utbildningsnivå och det görs i vissa kommuner (bra!).

Sedan är det beklagligt att din tro inte baseras på fakta. Ska man tro dig har alla forskare fel som säger att skillnaderna är stora och att det drabbar barnens språkutveckling negativt. vilket man borde ändra på. Du ser tydligen en fördel i att barn till lågutbildade ofta har sämre språk än andra. Det finns dock ingen forskning som stödjer din tro.

Jupp skolans resurser är bristfälliga och det påverkar barn och undervisning. Men jag tycker fortfarande det skulle vara ett bättre sätt att hitta de ställen där extrainsatser behövs.

Nej jag blir inte upprörd. Jag tror det finns mycket mer saker som är avgörande. Jag vet iallafall att jag inte passar in i generaliseringar om det mesta. Utbildningsgrad är bara en av dem. Det stör mig inte vad folk tror om mig. Jag vet vad jag kan och vart jag har mina begränsningar. Jag vet vad jag tycker är viktigt. Och att fokusera på vad folk har för utbildning tycker jag är oväsentligt så länge det inte handlar om att anställa folk för ett specifikt jobb. Jag tror det finns bättre lösningar som trampar färre på tårna om man slutar vara så inriktad på utbildningsgrad och andra grova generaliseringar. Och nej statistik är inget jag är överförtjust i. Det skapar ofta grova generaliseringar och grunden till fördomar. Visst kan det vara bra. Men jag tycker det är överdrivet och har blivit mer anti än jag borde vara pga det.

Genom att generalisera tror jag inte att man löser så många problem som man skulle kunna göra om man började se individer istället.

Fast att kunna se varje enskild individ blir näst intill omöjligt om man inte gör ett urval ur en grupp. Man måste ju veta (?) var man ska börja leta varje enskild individ med problem någonstans. Med din metod famlar man i blindo, för då säger man på måfå att det finns barn någonstans som inte får möta så mycket litteratur hemma och man får väl hoppas att den individen råkar hamna på rätt bibliotek soms atsar på icke-läsvana barn, får en bra lärare eller dylikt.

Chansen är mycket större att man hittar den enskilda individen om man vet att i en särskild grupp av människor finns det risk för att en viss andel t ex har en viss sjukdom, eller som i vårt fall, barn som får möta mindre och troligen sämre litteratur.

Om man vet att bland lågutbildade finns det ofta barn som får höra färre berättelser, ja, då kan man rikta in sig på den gruppen för där är chansen stor att man hittar de enstaka individer som behöver mer hjälp. Sedan att det då finns enstaka barn till högutbildade barn som då faller utanför den ramen, är självklart beklagligt, men hur du kan mena att det är bra att inte rikta in sig på någon grupp barn alls, utan famla i blindo är för mig obegripligt.

Men som lärare har man givetvis större chans att se den enskilda individen, men läsintresset kan inte bara uppmuntras ifrån skolan, och soms agt, skolan har inte alltid resurserna. Och de resursstarka föräldrarna väljer ofta friskolor...

Sedan är utbildning det som utvecklar samhället, det kan inte heller förnekas. Du påstår att du är emot klassklyftor, ändå förespråkar du en individualisering av skolan och samhället som de senaste 20 åren bara ökat klyftorna mellan hög- respektive lågutbildades barn? Det som sägs idag är att varje elev har eget ansvar för sin utbildning och så lämnas eleverna med en lunta fakta att själva leta reda på, eller en bänkbok att läsa. Det gynnar bara de barn som har resursstarka föräldrar som kan hjälpa dem. De andra barnen har inget individiellt val. Det finns ingen som frivilligt letar reda på dem och kollar om de får läsa mycket hemma och vad de läser - det är en utopi!!!

Samhället ställer allt högre krav på basutbildning och för basutbildning krävs goda läskunskaper och nyckeln dit är ett bra språk, utan ett bra språk är man chanslös i samhället. Vad du vägrar se är att det är i ett samhälle med stark individualism, som de starka tjänar på att de svaga ses som enskilda individer med eget ansvar för sin utbildning som går åt helskotta (t ex pga bristande läsförståelse).

Oj vad mycket åsikter du tilldelade mig =)

Jag är för att man ska se individerna. Inte att man ska låta alla klara sig själva och gå sin egen väg och vägra hjälpa dem som behöver hjälp. Jag tycker man själv ska ha rätten att bestämma över sitt liv. Men jag är inte anarkist. Det måste finnas ett mellanting mellan att låta staten ta hand om allt och att bestämma allt själv. Vi är dock inte särskilt nära det idag.

Jag är för individuellt lärande i skolan. Jag är däremot emot att man lämnar ungarna helt själva med sina studier. Undervisning på individuell nivå är bättre. Och nån som hjälper barn hitta saker de gillar att läsa vore absolut inte fel.

Man får inte glömma att det finns lågutbildade föräldrar som faktiskt har det svårt med att läsa. Jag har alltid älskat när min mamma läst för mig men aldrig velat att min pappa läst för mig, han har klart svårt att bokstavera sig igenom en text och det blir rätt tröttsamt.