Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Ändå reagerar du vad jag kan utläsa negativt x flera på uppgifter om generella skillnader, även när det uttrycks på det senare sättet. Jag inser att generaliseringar , manipulativt, omedvetet eller av den okunnige, kan tas som fördomsklubbor att slå i huvudet på folk men hur ska man kunna diskutera samhällsskillnader om man av rädsla för detta inte kan ta upp påvisade gruppskillnader? (Givetvis mot bakgrunden av att grupptillhörighet i sig handlar om perspektiv och generaliseringar och inte om individer.)

konichiwa girl: I princip håller jag med dig om att låta barnen läsa vad de tycker är roligt. Sedan utesluter olika genrer iofs inte varandra. Själv tror jag att jag läst de flesta Kitty-böckerna; det hindrade mig inte från att läsa en massa annat också, gärna i mammas bokhylla. På gott och ont vill jag säga. Somligt förstörde nog vuxenupplevelsen för mig, annat var otäckt, somt missförstod jag och flerbandsversion av Tusen o en natt en favorit) hade nog behövts problematiseras en smula vad gäller sexualmoral o annat

Säkert. Men jag tycker det är för stort fokus på vad föräldrarna har för utbildning snarare än vad man kan göra för att få barn att läsa mer =)

Jag tycker iofs (med risk att svära i kyrkan) inte att läsning är ett självändamål även om jag själv gillar och gillade det skarpt. I ett samhällsperspektiv tycker jag det är viktigare med språkutvecklingen men den språkutveckling som behövs i väldigt många sammanhang, och speciellt om man vill ha möjligheten att läsa vidare om man får för sig att göra det, gynnas väldigt starkt av just läsning.

Jag tror inte det har någonting att göra med hur utbildade föräldrarna är. I så fall ska vi hårddra det med att en familje med låg utbildning och alkoholiserade föräldrar kanske i mindre utrsträckning läser och väljer sämre böcker för sina barn en högutbildad familj.

Jag tycker att vissa böcker verkligen är skit så dom köper jag inte hem, men sen finns det böcker som kanske inte är speciellt kulturella osv, "mindre bra" alltså men som jag ändå köper hem. Varför? Jo för att sonen verkar älska den här boken och om det får upp hans ögon för att böcker och läsning är roligt så får den gärna stå i bokhyllan här hemma hos oss.

(Och innan ni börjar ifrågasätta hur jag kan veta att han "älskar den boken" så kan jag säga att dagis, hans vänner, släktingar osv med böcker gör att han får upp ögonen för dessa böcker.)

(Ni får överleva mina stavfel, är magsjuk)

Nej. Att kunna läsa är bra och ger mycket. Men om man verkligen inte gillar det och ändå har bra språkutveckling och klarar sig bra ändå så är det fine. Men har man aldrig fått chansen att läsa nåt man skulle gilla är det synd.

Jag tycker också det är tråkigt när folk inte läser. På samma sätt som den som älskar modern dans,  klassiska bilmotorer, lindyhop, scrapbooking  eller opera beklagar den som inte förstått det fina i kråksången En bristfällig språkbehandling innebär dock i vårt samhälle ett större handikapp än att inte ha tagit sig igenom någon valfri litteraturkanon.

Ja precis =)

Jag betvivlar att lågutbildade läser sämre barnböcker för sina barn, i alla fall vad som gäller för småbarn. Jag har sett samma bilder- och samlingsböcker i såväl hög- som lågutbildade föräldrar. Men tittar man på läsvanor hos något äldre barn så kan det bli skillnad. Är man uppvuxen i ett hem med en stor bibliotek och alltid har kunnat välja och vraka bland böckerna av god kvalite (inga stavfel, grammatiska fel eller urdåliga översättningar) så har man större chans att "fastna" och bli en engagerad läsare själv. Högutbildade har oftast bättre tillgång till böcker. Jag drar dock gränsen för lågutbildad vid en person som inte har gymnasial utbildning och som har ev hoppat av skolan tidigt. Har man en gymnasieutbildning, även med yrkesinriktning, så ser jag det som en god mellannivå.