Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Jo, det här är ju helt generella samband. Visst finns det högutbildade som inte läser och lågutbildade som läser mycket och varierat. Men undersökningarna utgår nog ofta från demografiska data - dvs utbildningsnivå/inkomst i en stadsdel eller ett skolupptagningsområde och så relaterar man det till barnens läskunskaper i området - så det handlar ju inte om vad människor själva uppger.

Nej så är det säkert. Men jag tycker ändå det är bättre att försöka fokusera på hur man kan hjälpa dem som behöver hjälp och inte bara dem som är i riskzonen. Om du förstår hur jag menar.

Fast i regel innebär ofta akademiska yrken att man arbetar hemma och inte minst på kvällstid. Det visar också en besmittande läsande kultur, även om man inte precis läser skönlitteratur (om man inte är litteraturvetare då). Jag vet inte om det fortfarande stämmer, men förr tittade åtminstone arbetarklassen mer på TV än akademiker.

Min poäng är att barn gör ofta som sina föräldrar. Och ett förtydligande: Jo, jag är medveten om att akademiker också kan titta på TV. Ja, jag är medveten om att barn inbland gör tvärtom

Det tycker jag också - och så bör det ju vara i skolan. Att man ser barnens faktiska behov.

Men om man också vill göra andra insatser (som också blir betydligt billigare eftersom de inte kräver så mycket resurser) kan man ju rikta dem mot de områden som generellt är utsatta och i riskzonen sas. Och då är det ju bra att man är klar över de här sambanden. Det gynnar ju ingen att förneka att de finns - även om undantagen är många.

Ja jag vet att det är mycket generaliseringar. Men om man fokuserar för mycket på generaliseringar glömmer man att det är individuellt. Därför kör jag en hård kamp mot generaliseringar även om jag teoretiskt sett inte är emot dem. Jag är emot att man glömmer det individuella. Och dessutom tror jag att ju mer man säger att det är skillnad på lågutbildade och högutbildade, ju större blir klyftan.

Fast det finns ju en kanon, så det handlar inte bara om personlig tycke och smak. Nu finns det förvisso ingen pekbokskanon, så småbarnsböcker faller lite utanför det (även om nog många per automatik känner att t.ex. Alfons är bra böcker), men nog anser jag att det finns bättre och sämre böcker även för små barn. Men för större barn finns det en kanon (många klassiker ingår i den) och jag vågar påstå att de flesta lågutbildade som lånar/köper böcker till sina barn som ingår i den kanon, t.ex. Robinson Crusoe (som mina barn fick höra då de var fem och sex år gamla), utan ofta är man medlem i Disneys bokklubb eller köper böcker ur bokserier ( typ Kittyböcker).

Litteraturpedagogen lena Kersén har ju sagt något ganska klokt om det är och det är att man måste styra barnens läsning och det jämför hon med att äta godis varje dag, vilket naturligtvis är oacceptabelt och samma sak gäller lättsmält barnlitteratur, det är självfallet trevligt och nödvändigt att barnen får läsa t.ex. Disneyböcker ibland, men det man slukar mest, ska vara av god kvalitet. Och nej, det är inte subjektivt. Min dotter ratar t ex Disneyböcker numera för hon ycker inte de är bra, men då hon var 2-3 kastade hn sig över dem på universitetsbiblioteket. Har man fått känsla för språket genom god litteratur, då märker man den dåliga litteraturen och den ger inte lika mycker längre, istället hungrar man efter det där som till en början kan uppfattas som "svårt", men som ger det lilla extra För att återknyta till ämnet, så har lågutbildade föräldrar oftast inte kunskap om den goda barnlitteraturen, man läser inte recensionerna på DN, man  har ingen högre utbildning som gör att man kan avgöra språkets kvalité lika bra som högutbildade och ja nu generaliserar jag, men det måste man göra ibland för att få grepp om verkligheten, så den som är lågutbildad, men läser god litteratur behöver inte rätta mig Jag vet att varje generalisering innebär att fel görs, då det finns undantag.

Om man är medveten om vad en generalisering är så vet man ju också att det inte  handlar om individnivå. Visst finns det en risk att generaliseringen präglar den förutfattade meningen gentemot individen men detta är ett generellt ( ) fenomen i så gott som alla sammanhang och snarare större där man inte  diskuterar saken.
Det kan förstås finnas en risk att förutfattade meningar förstärks men det finns risker även med att sopa problematik under mattan. Om man nu tycker det är ett problem att personer från olika samhällsgrupper får olika förutsättningar med sig alltså.

Trots att jag jobbar som litteraturkritiker ställer jag mig högst tveksam till att styra barns läsande. Jag tycker att det är tokviktigt att barn läser, punkt, och att läsandet ska vara njutfullt för att det ska finnas kvar intresse för det. Det man däremot kan se till som förälder är att diskutera böckerna med sina barn och se till att tillgången av all sorts litteratur, eller möjligen den man vill främja läsandet av, är god.

Min egen mor uppmuntrade mitt läsande på ett fantastiskt sätt, tycker jag, och i mina tidiga tonår läste jag lika gärna B Wahlströms ungdomsböcker som Moa Martinson, Selma Lagerlöf och Charlotte Brontë vars "Jane Eyre" har förblivit en favorit i vuxen ålder. Det var för övrigt böcker som bibliotekarien inte ville låna ut till mig för att hon tyckte att de var för "vuxna". Jag läser på samma sätt idag - jag tar gärna en lättsmält deckare eller en Shopaholic-bok som jag läser ut på några timmar vilken dag som helst, en annan dag väljer jag kvalitetslitteraturen. Det ger mig helt enkelt olika saker.

För övrigt säger ingen medicinskt utbildad förälder jag känner bajs för "fekalier". Inte mina föräldrar heller. Fast vi fick tidigt lära oss att navel heter umbilicus på latin.